Säsongens sista vinterinlägg

Nu får det vara bra med snö och is. Visst är det ljuvligt när solens strålar börjar värma sådär på vårkanten och påskhelgen var fantastisk med sina soliga dagar och vi hade det underbart ute vid stugan där vi tillbringade några dagar, men nu vill bli vi av med allt det vita.

Det visade sig att isen inte var speciellt tunn, utan närmare bestämt väldigt tjock, så fter att med hjälp av en isborr ha konstaterat att isen var mellan 40 och 50 cm var det inte så himla svårt att ta beslutet att göra det någon en gång gjorde vida berömt, det vill säga att gå på isen.

Det blev en promenad över till öarna där vi kunde njuta av solen och vyerna från några uppvärmda klipphällar.

Nu hade vi ju ändå borrat upp några hål, så det var klart att fiskelyckan skulle testas också. Det var väl inga helhjärtade försök, utan mest för skojs skull, och det kan ha varit så att de små abborrarna förstod det, så de brydde sig inte nämnvärt. Att det där att fiska i ett litet hål i isen heter "att pimpla" vet väl de flesta, men nu har jag förstått att det går att pimpla även utan hål i isen minsann. I NE beskrivs pimpla på följande vis: 

”fiske där betet utgörs av en pirk. Det bedrivs främst från is men även från båt. Vanligen används ett 15-30 cm långt pimpelspö. Kroken kan vara agnad med t.ex. maggot, mask eller räka eller vara försedd med garn eller plast i olika färger.”

Alltså kan det heta pimpla även om man gör det på sommaren, bara man använder sig av rätt redskap. Om någon skulle fundera på vad "pirk" är så är det synonymt med blänke, bete för pimpelfiske eller agn av blnakmetall. Så nu vet ni det! Om det är kunskap att skryta med eller inte, det får ni avgöra helt själva.

I alla fall  så blev det några ljuvliga dagar, men nu får det gärna bli vår på riktigt. Samma tid för ett år sedan gick sjön upp helt och blev isfri, så nu väntar vi med spänning på när det kan bli i år. Med tanke på den mängd regn som nu har fallit några dagar, så finns det i alla fall hopp. Nu ska det åtminstone inte bli fler snöiga inlägg från mig den här säsongen...

Björnstad

"Att bli förälder är som att alltid känna sig som en för liten filt. Hur man än försöker täcka alla är det alltid någon som fryser."

Med den meningen lyckas Fredrik Backman verkligen beskriva föräldraskapet på ett sådant där sätt som bara han kan, och i boken "Björnstad" finns många föräldrar som desperat försöker täcka alla.

Det är den första boken i en planerad serie om den lilla orten Björnstad där det mesta kretsar runt ortens stolthet, ishockeylaget. De flesta på orten är mer eller mindre inblandade i laget. Om man inte spelar själv, så har man barn som spelar, man sitter med i styrelsen eller är gift med sportchefen. Det viktiga är att alla ställer upp för laget till 100%. Gör man inte det kan det få konsekvenser för hela orten. Frågan är hur långt man kan gå i sin lojalitet, hur mycket kan man offra?

Visst är det mycket hockey, och det är mycket möjligt att det underlättar om man har någon slags referensram när det gäller sporten. För egen del kunde jag dra många paralleller från min uppväxt på en liten ort där idrotten, inte minst ishockeyn, spelade en stor roll inte minst när det gällde populariteten hos tonåriga ishockeykillar. Men här finns inte bara ishockey, här finns många karaktärer man lär sig älska och ett antal man kanske inte tycker lika mycket om.

Läsaren får tidigt i boken en hint om att något hemskt kommer att hända som kommer att vända upp och ner på tillvaron för många. Och det händer. Något som kommer att sätta många vänskapsband på prov. Något som kommer att få oss att fundera på hur långt man kan gå som förälder, och frågan är om det i det fallet spelar någon roll om barnet i fråga är offer eller förövare...

Jag är kanske lite part i målet då jag älskar Fredrik Backmans sätt att skriva. Jag tycker om hans språk och hans något speciella stil. Det här är en annorlunda bok, det är inte alls samma genomgående humoristiska ton som har funnits i flera av de tidigare böckerna, men den är bra och jag rekommenderar den varmt.

Glad Påsk!

Idag är det första lördagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen...så: Glad påsk på er allihop!

Nu är det bara att börja vänta på lövsprickningen...

Hoppas ni alla har en riktigt bra påskhelg!

Dymmelonsdagen och kylan består...

Idag är det dymmelonsdagen och nu börjar den riktigt allvarliga tiden inför påsken. Från idag till lördag så var det enligt den gamla folktron viktigt att ta det lugnt. Speciellt försiktig skulle man vara då det gällde hjul av alla slag, för allt som snurrade eller svängde skulle göra så att frälsarens pina skulle bli värre än den redan var. Dessutom gäller det att se upp den här veckan, för det är nu som häxorna är speciellt farliga - bara så ni vet!

Bortsett från att det just nu är onödigt kallt så är det rätt bra, ljuset är på gång och solen börjar värma så snart är det vår! Lite kul är det när alla plötsligt upptäcker att solen värmer. Genast gäller det att hitta en bra vägg att stötta, gärna med en kaffemugg i högsta hugg! Nu är det ju så gott om snö också så att takdropp blir det, förmodligen så det räcker till och blir över.

Vädret inbjuder absolut till promenader och trots att jag gärna går med näsan i vädret, riktad mot solen sådana här dagar så kan jag inte undgå att titta lite på omgivningarna och det där med broar är lite grejen här i stan. Nu blev inte alla planerade broar färdiga, men man kan se att tanken fanns en gång. Bland annat kan man hitta fästen som har legat kvar sedan 1920-talet då man tänkte bygga en bro, men det "bidde ingen bro här, det bidde en annan bro istället".

Däremot så finns Sveriges längsta stenvalvsbro här, den mäter 168 meter och med sina 12 valv så är den lite av Karlstads stolthet.

En man vid namn Anders Jacobsson ledde brobygget som tog drygt 30 år och bron invigdes 1797. Enligt sägnen så var han inte säker på att bron skulle bära, så full av de tvivlen begick han självmord genom att kasta sig i älven... Nu var det inte riktigt så dramatiskt, utan bron bar och herr Andersson dog en fullt naturlig död i sitt hem i början av 1800-talet.

Här lyser i alla fall Lasse Sandbergs karlstadssol hela tiden och visst blir man lite glad när man ser den!?

Singaporedate och besök i feskekörka

Det här blev en helg på västsidan av vårt avlånga land, närmare bestämt i Göteborg. Fredagen tillbringade jag hos en vän från Singapore som just nu är hemma i Billdal på besök. Att få lite vårkänslor i det fantastiska vädret vid havet var inte fel alls. Lite kontraster blev det med tanke på all snö vi hade kring oss förra helgen.

Nu får jag väl erkänna att det var inte riktigt så varmt och skönt som det ser ut, närmare bestämt var det väldigt kallt! Men det spelade ingen större roll, solen sken, vattnet glittrade och det kändes i alla fall lite som om våren är på väg.

En uppfriskande promenad utmed havet blev det innan kvällens begivenheter då vi var flera kamrater från Singaporetiden som träffades och åt god mat. Kvällen bjöd på många glada skratt innan vi skildes åt.

På lördag blev det en tur in till Göteborg innan det var dags att återvända till Karlstad, och var ska man äta lunch om man är på besök i Göteborg, om inte i Feskekörka? Eftersom vi inte hade något bra svar på den frågan, så blev det just där lunchen intogs.

Feskekörka invigdes 1874 och där hölls fiskauktioner fram till 1910 och numer finns här Göteborgs främsta plats för försäljning av fisk och skaldjur. Förutom att man kan inhandla fisk och skaldjur så finns det även restauranger och möjligheter till catering, festarrangemang och vinprovning. För de som tycker om ostron (jag vet att det finns sådana personer!) kan man äta på restaurang Gabriel, där man kan få ostronen öppnade av den svenske mästaren i ostronöppning, Johan Malm. Jag erkänner att jag inte visste att det fanns svenska mästerskap i just den tävlingen, men varför inte liksom...

Nu är ju jag som bekant ingen storfantast av just ostron, men det fanns ju lite annat att välja på. Nu blev det en hederlig Toast Skagen, för om man någonstans skulle kunna få en sådan serverad som den ska vara, så borde det ju vara just här, och det var det, jag lovar! Nu är frågan om det inte är bäst att inte beställa en sådan någon annanstans, utan bara inse att nu har jag ätit den precis som den ska vara och låta det var bra med det.

Som sagt, det blev några härliga dagar, och den isande vinden till trots så lyste vårsolen över Göteborg.

Nu går det i ett!

Det sägs att tiden går fort när man har roligt, men hallå, hur roligt har inte jag? Med tanke på hur fort tiden rinner iväg måste jag ha fantastiskt kul mest hela tiden! Jag tycker inte jag hinner hälften av det jag vill göra plötsligt. Nu kan ju det bero på att jag under ett stort antal år haft väldigt mycket tid att göra vad jag vill och väldigt lite måsten så det kan ju tänkas att jag blivit lite bortskämd på den punkten, Men bara liiite...

Jag antar att jag även har rätt kul på jobbet, för även den tiden springer iväg med ungefär samma fart som ett höghastighetståg och det är inte helt enkelt att hänga med i alla svängar. Nu ska ni veta att jag inte arbetar heltid utan faktiskt har lediga fredagar, så tanken är att jag ska hinna en massa kul när jag är ledig. Och det gör jag, vilket ju också vara en orsak till att det går fort.

För två veckor sedan tillbringade jag helgen i Stockholm med att bland annat att träffa ena dottern. Dessutom hann jag med att träffa två av mina Singaporekamrater. Vilket alltid är lika kul! Det är alltid så konstigt att träffas i varma bylsiga vinterkläder, man har ju liksom bara träffats i kortbent och ärmlöst där borta i värmen. Jag har sagt det tidigare, och jag hävdar återigen att det är något av det bästa med åren i Singapore, alla de underbara vänner som vi fick och som nu finns på varierande platser i världen.

Vi hann även med en lite kulturell tur, den här gången gick den turen till Medelhavsmuseet för att titta på mumierna (bland annat), vilket är enormt fascinerande. Hela avdelningen om det gamla Egypten är verkligen så intressant och absolut värt värt ett besök.

Jag måste säga att det där med alla museer som numer har fritt inträde måste vara en jättehit. Det är en fantastisk möjlighet att bara kunna vraka och välja och se det man vill utan att behöva känna att man betalt en massa pengar och måste stanna kvar och titta på något man egentligen inte vill se.

Förra helgen blev det en tur med andra dottern och hennes man till Sälen. En plats som är så snörik så det är svårt att förstå! Det finns precis hur mycket snö som helst.

Det är ju helt underbart när man ska åka skidor och bara känslan att åka på ett underlag helt av natursnö är väldigt annorlunda mot den konstgjorda snö som behövts de senaste åren. Nu slipper man isen i backen och det blir en helt annan åkning.

Vi njöt verkligen hela helgen och kom hem tillbaka fyllda med energi.

Nu har det förflutit ytterligare en vecka och den här gången ska jag sätta mig på tåget och styra mot Göteborg för att träffa ännu en Singaporekompis.

Sov du lilla videung

Den fjärde boken om Olivia Rönning och Tom Stilton av Rolf och Cilla Börjlind börjar med att ett vildsvin gräver upp delar av ett pojklik som saknar inre organ. Det visar sig att det ligger en grym sanning bakom det uppgrävda liket och för att finna den tar sig Tom och Olivia till Bukarest där de bland annat hamnar i kloakerna under Bukarests gator.

I "Sov du lilla videung" finns gott om olika personer, alla med sin egen lilla historia. Muriel Johansson, en vilsen knarkande själ som funnits med mer eller mindre i samtliga böcker, dock utan någon större roll, kliver nu fram och intar en betydande roll. Hon råkar på en nigeriansk flicka som hon tar med sig hem, en händelse som kommer att få stor betydelse, inte minst för Muriel själv.

Här finns flyktingar som flockas på Stockholms central i väntan på att bli körda någonstans och de som utnyttjar situationen. Samtidigt har såväl Tom Stilton som Olivia sina egna bekymmer att brottas med.

Det här är en mycket bra bok som lyckas sätta fingret ordentligt på ett antal av de problem vi brottas med idag. Inte minst speglar den ett kusligt scenario med illegal organhandel. En handel som drabbar de som ingen saknar, eller...?

Det är en av de där böckerna som stannar kvar efter man har slagit ihop sista sidan, och den här gången räckte det inte ens med att sista sidan var läst, utan jag var tvungen att läsa om den inledande prologen och nu väntar jag på nästa bok.