torsdag 18 november 2010

Känslan av att vara miljonär

Jag är miljonär! Visserligen inte i svensk valuta, men ändå... Ok, valutan som jag är miljonär i är indonesisk rupiah, och det är väl inte riktigt så mycket som det ser ut, och pengarna i sig ser ut som monopolpengar, men många nollor är det!!

Det är lite som på "den gamla goda tiden" när alla europeiska länder hade olika valutor och man växlade till sig italienska lire, då infann sig också den där känslan av det var så många nollor på sedlarna så att det blev jobbigt att räkna! Men lite häftigt är det, att räkna pengar i 100 000-tal. Sedan är det ju så, att det blir lite arbetsamt att räkna om till annan valuta när det är så många nollor. Troligen är min hjärna lite begränsad när det gäller siffror, för det tar stopp när det blir för mycket av den varan, så det gäller att hitta på något enkelt och klurigt sätt att räkna på. Ska fundera ut om det inte finns någon möjlighet att använda sig av 10:ans multplikationstabell, det är ett sätt som till och med min hjärna hänger med på!!

Här växlar man för övrigt inte till sig pengar på banken, man går till en av alla "moneychangers" som finns överallt. Det är bara att svälja den där "präktiga svenska" känslan av att sådant måste man göra på banken, någon annan kan man väl inte lite på, eller?? Så till en moneychanger går man, fort går det och smidigt är det, och framför allt - rätt blir det!

Nu är det bara att försöka få plats med miljonerna i plånboken och packa ner "pass och pilett", för nu bär det av till en av Indonesiens alla semesteröar i några dagar: Bali, here we come!!

onsdag 17 november 2010

East Coast park


För att göra det enkelt för oss, så ligger East Coast park utefter östkusten! Det är en sträcka på ca 15 km som sträcker sig i stort sett från Marina promenade till Changi airport. Något som kännetecknar denna sträcka är alla continerfartyg som täcker horisonten.



I stort sett är det en 15 km lång sandstrand med palmer som ger perfekt skugga där det passar alldeles utmärkt att breda ut en picnic-filt. För dom som vill göra det lite mer avancerat finns det gott om grillplatser där man kan laga maten på plats (tillåtet bara på bestämda och utmärkta platser). Det finns också delar av parken där det är tillåtet att campa om man skulle vilja åka på tältsemester en helg...






Under veckorna är det här en lugn del av Singapore, men under helgen blir det desto mer liv och rörelse, och eftersom vi nu befinner oss där vi gör, så handlar det inte bara om att åka ut för att sitta på en filt under en palm. Nej, här finns en hel del annat att hitta på! Många hyr (eller har med sin egen) cykel och åker utefter strandpromenaden, eller varför inte rullskridskor.

Men bara så att ingen ska behöva känna sig sysslolös, finns också utomhusgym, tennisbanor, fiskebryggor, drak-flygar-hörn, thai-chi-hörn minigolf, lekplats...och sist men inte minst så finns det en stor damm med cable-skiing! Det är en anordning där man på vattenskidor eller wakeboard blir dragen runt med hjälp av en enorm apparatur. Erkänner att jag har fegat ur och aldrig testat, och jag nöjer mig fullkomligt med att sitta och titta på andra som  utövar denna aktivitet. Tittandet kan med fördel göras från den restaurang som ligger precis vid kanten av denna begivenhet.






Vid tal om restauranger, så är det naturligtvis ingen risk att någon ska behöva lämna East Coast park hungrig! Det är klart att det finns mat att tillgå... här  finns allt ifrån hawker stalls till restauranger med vita dukar på borden - det är bara att välja! Många är det också, så det stora problemet är inte om man får mat, utan var man ska äta!

Men jag måste säga, att eftersom jag tillhör den där skaran som inte arbetar, utan "bara är"och har möjlighet att åka ut under veckorna, så föredrar jag det framför helgen, för under veckan kan man faktiskt få känslan av att befinna sig någonstans på en (nästan) öde sandstrand med vajande palmer, långt borta från civilationen.




tisdag 16 november 2010

En fegis bekännelse

Jag måste erkänna att jag har inte vågat köra bil än! Det är nästan lite genant med tanke på att jag har varit här hyfsat länge och att vi har haft bil hela tiden!

Jag vet att jag skulle kunna skylla på massor med saker, men de flesta håller inte. Att det är vänstertrafik och att bilen är högerstyrd kan ju vara en anledning, men det var inga problem under åren i England, där hade jag bil och det gick så bra så... En annan anledning kan ju vara att bilen är automatväxlad. Och ja, det är en del i det hela, jag har aldrig kört en bil med automatväxel, och jag vet att alla säger att det är mycket lättare, så det kanske inte behöver vara ett så stort problem. En tredje orsak är naturligtvis trafiken, men även jag ska väl kunna lära mig att följa med i trafikytmen trots att det är mer trafik än det är i Karlstad (för lite mer är det ju faktiskt...!!).



Nej, mitt stora problem ligger ju faktiskt i det, att om jag sätter mig i bilen och far iväg, så finns väl risken att jag aldrig kommer tillbaka! Visserligen är det en relativt liten ö, men alldeles tillräckligt stor för mig att köra vilse på! Jag är ju inte begåvad med något speciellt bra lokalsinne, eller närmare bestämt så är jag väl helt befriad ifrån denna egenskap! Att köra bil här med dom förutsättningarna tror inte jag blir så bra. Här är det nämligen inte så, att man kan titta på kartan och bestämma sig för vilken väg man ska ta, nej, helt plötsligt måste man göra (minst) en u-sväng för att ta sig vidare, och då helt plösligt ställs min värld på ända! Nästa väg är säkert enkelriktad och sen ett par rondeller och ytterligare en u-sväng... vid det laget har jag säkert passerat gränsen till Malaysia flera gånger om!!





Någon gång ska jag kanske våga försöka, men då får det väl bli på någon liten väg där man inte kan åka åt så många fler håll än två (vilket i och för sig kan vara alldeles tillräckligt för att köra åt fel håll...!), men jag tror nog att jag ska hålla mig till tunnelbana och taxi ett tag till. Jag tror att det blir lugnast så för alla parter!

måndag 15 november 2010

Fort Canning Park

Det som en gång var "The forbidden hill", befolkad med härskande malayer, heter idag Fort Canning park och är en av Singapores oaser mitt i stan.



Den här kullen hittades av britterna 1819, och då vad det förmodligen bara för urinvånarna att flytta på sig! Här byggde sir Stamford Raffles sitt lilla hus som senare också kom att bli hemvist för många brittiska ledare genom åren. Under 1900-talet byggdes här ett fort, som senare även blev arméförråd, och under markytan byggdes en bunker "Battle Box", som idag är ett museum.




Jag kan förstå att det var ett ypperligt läge  för allt det här, det är som sagt en kulle, och en gång i tiden, innan det byggdes höga hus i vägen, hade man säkert total kontroll över kustremsan härifrån. Nu är det lite svårt att tänka sig detta, eftersom det är ont om vattenutsikt härifrån. Däremot ser man Clarke Quay lite grann sådär från ovan, bl.a. syns alla "jätteparaplyer" ovanifrån, taket av paraplyer som finns för att stänga inne kylan!


Vy över Clarke quay och "paraplytaket"

I övrigt är det en trevlig liten park att koppla av i, bara några minuters gångväg ifrån Orchard Roads trafikkaos och folkmyller. Här kan man vandra omkring och lyssna på fåglar om man tycker om det, titta på växter om det kan vara intressant, eller varför inte följa stigen som finns med historisk information om hur det gick till när den förbjudna kullen blev hemvist för engelsmännen som kom dit!



Prickblad och ormbunkar i något större format än de jag hade i mina blomkrukor en gång...






Om man vill kan man ta sig dit via en undergång med mycket höga och vindlande kanter som lite ger känslan av att man är på väg någon helt annanstans. Bland annat kan man här skåda himlen genom en öppning som får en att förstå hur det skulle vara att bli nedslängd i en torrlagd brunn. Som sagt, en annorlunda undergång, jämfört med Singapores andra helkaklade och skinande rena undergångar.






söndag 14 november 2010

Europatour (?) i Singapore

Jag har aldrig ansett mig vara något geni i geografi, men att spela Europatour i Singapore, det inser till och med jag att det kan inte stämma. Men på något vis är det väl någon som tänkt till ordentligt, för nu är det i alla fall så att det spelas just detta här i Singapore.

Det är klart, går nu Europatouren här, så måste man ju åka och titta - så det gjorde vi! Detta evangemang hölls ute på en golfbana på Sentosa island, och vi lyckades med hjälp av div kommunala färdmedel ta oss ut för att få uppleva detta live på plats!





Solen sken och där var massor med publik. Det vill säga, det var i alla fall massor av publik runt  "golfkändisarna" och de kanske inte är så många, vad vet jag, för runt somliga var det ingen publik alls. Nåja, varmt och skönt var det och en del bra golf hann vi med att se, sedan hände det något... helt plötsligt öppnade sig himlen, samtidigt som han den där åskguden började flänga runt med sin hammare så det stod härliga till!



Eftersom det här sammanföll precis med våra planer att ta en liten vätskepaus, så gjorde det inte så mycket, vi hade ju faktiskt tak över huvudet. Vi grundade lite ordentligt med kaffe och en baconsandwich som vi tuggade i oss under tiden som spelet blåstes av på grund av regnet och åskan. Men, som sagt, vi hade det ju rätt torrt, så ett tag till kunde vi väl vänta... kan väl säga att ett par öl och ett antal timmar senare gav vi upp och åkte hem hem!



Vet inte om det har regnat och åskat så ihållande tidigare så länge jag har varit här, men någon gång ska väl vara den första. Eller så var det helt enkelt hämnden för att någon hittat på att man skulle spela Europatourtävling i Asien!



lördag 13 november 2010

En helt vanlig lördag

En helt vanlig lördag på den här sidan av jorden i mitten av november kan säkert se ut på många olika sätt, men ett är i alla fall säkert - man skottar inte snö!



Ett rätt behagligt sätt att tillbringa delar av den är att ta med en bra bok och lägga sig några timmar vid den pool som hör till vårt husområde. Det  är en pool, precis som på vilken semesteranläggning som helst. Den stora skillnaden är att det inte är huggsexa om våra solstolar, beroende på att det är förhållandevis få västerlänningar som bor här, och de är väl de enda som är knäppa nog att vilja ligga i solen när det är som varmast!

Många väljer att kliva in i det ac-nedkylda gymet och ta några kilometer på rullbandet i stället, och det kan säkert vara bra, om man uppskattar det! Skulle det vara så att man föredrar att träna ute i värmen, så finns det ett par löpband i bassängen också...och om man vill vara ute och träna utan att bli blöt, så finns det även ett litet utomhusgym...allt för att inte invånarna ska behöva söka sig till "Biggest looser Asia".









 Efter ett par timmar i en solstol, insåg vi att det rådde akut brist på drycker i kylskåpet, men en liten lördagsutflykt till affären kan väl alltid vara trevligt...eller inte... Men efter inhandlande av div drycker, såväl med som utan alkohol, till tonerna av "Winter wonderland" och "Jingelbells" så var nog dagens stora måste avklarat. Nu återstår bara att ta itu det största lördagsdilemmat, och det är inte vad vi ska äta, utan var vi ska äta!


fredag 12 november 2010

The Social Network

Nu har jag delat biosalong med väldigt många andra, vilka jag kunde varit mamma till allihop tror jag, för att se filmen om världens yngste miljardär, Mark Zuckerberg. Eftersom jag tillhör en av många i min generation som fastnat i "face-book-träsket", och hört en hel del om filmen, så var jag lite nyfiken på den. Jag hade egentligen inte några förväntningar alls, men måste säga att jag blev positivt överraskad.

Filmen är uppbyggd på så sätt, att man får följa två rättegångar där Zuckerberg blivit stämd, dels av bröderna Winklevoss som ansåg sig ha blivit bestulna på idén till Facebook, och dels av den forne kamraten och kompanjonen Eduardo Saverin. Parallellt med rättegångarna får man följa historien om hur det hela började, och hur Harvardkompisarna som startade upp det hela tillsammans, kom att bli fiender.

Filmen är välgjord och har en rapp dialog rakt igenom. Skådespelaren Jesse Eisenberg gör en väldigt bra insats som Zuckenberg, och jag kom på mig själv flera gånger att dra paralleller med Dustin Hoffman i "Rain man". Även Justin Timberlake gör en bra insats som den "grisigt elake" Sean Parker, en av Napsters grundare, som "nästlade sig in i Face-book-nätet".

Visst, här finns naturligtvis de rika collegegrabbarna som är med i de häftigaste klubbarna där datanördarna  inte platsar och tjejer som vill ha de populära killarna, men också kärlek, vänskap och svek. Ok, det är en film, och det finns säkert händelser som inte är korrekt beskrivna. Men om det ens finns ett uns av sanning i att anledningen till att facebook överhuvudtaget kom till, är att en 19-årig collegekille blev dumpad av en tjej och senare under kvällen, full och besviken, startade en sida som han kallade "face-mash", i så fall är det rätt fantastiskt.

Jag skulle bli förvånad om inte den här filmen kommer att få någon slags "kult-status", och för att använda en för sammanhanget passande klyscha, så kan jag tänka mig att trycka på gilla-knappen!