Bilder från Koh Samet

Så var det dags för en liten bildkavalkad från helgens trip till Koh Samet! Förhoppningsvis kan det förmedla lite "bad- och sand-mellan-tårna-känsla" till er som befinner er någonstans mitt i snöslaskets verklighet...

Timslång väntan på rätt fläsk!

Att man ger bort något ätbart när man går bort är ingen speciellt kinesisk tradition, det gör vi också. Choklad till exempel, eller en korg med ost och kex kanske, eller varför inte lite marmelad. Frågan är om det låter lika underligt för en oinvigd som det gör för mig att man ska ge bort apelsiner eller fläsk.

Apelsinhistorien runt kinesiska nyåret är ni troligen rätt väl insatta i vid det här laget. Det där med att man tar med sig två apelsiner när man går bort och sen får man med sig två när man går hem. Men det finns mer ätbart som man kan ge bort, nämligen torkat fläsk!

Bak kwa är fläsk som marineras i socker, honung samt olika kryddor och lufttorkas. Sedan delas det i lagom stora kvadratiska bitar och förpackas i vaxat papper för att sedan läggas i någon vacker kartong.. Från början var det en variant av mat som var hållbar innan någon smart person kom på att man kunde uppfinna ett kylskåp. När sedan kylskåpet väl hade uppfunnits ville man inte ge upp denna godsak, så från att ha varit en nödvändig maträtt så blev det en variant av lyxmat som köptes till högtider.

Det är vanligt att det tas med som gåva när man går bort året om, men speciellt till det kinesiska nyåret. Det är också viktigt att det inhandlas i rätt butik! Dagarna före nyåret kan man lätt se vilken butik som är rätt för där ringlar sig kön runt kvarteret! Channel News Asia gjorde ett reportage den 26/1 där några hade väntat på sin tur i uppåt sju timmar! Men vad gör man inte för att få med sig rätt fläsk hem...

För säkerhetsskull så höll två outlets öppet 24 timmar under dygnet innan nyårsafton! Undrar just hur många som ställde klockan på 03.00 för att hinna ta vägen förbi affären och köpa fläsk innan jobbet.

För övrigt har jag konstaterat att vi har nog inte nog många vänner för vår låda med apelsiner står fortfarande kvar på bänken, fast med tanke på vad mycket apelsiner och c-vitaminer jag har fått i mig senaste dagarna måste jag ju bli såväl frisk som lycklig!

Koh Samet - ytterligare en paradisö

De är många, de där paradisöarna i den här delen av världen och Koh Samet visade sig inte vara något undantag. Visserligen håller många öar på att bli väl mycket befolkade paradisöar, men ändå...

Koh Samet var en ny bekantskap för oss. Jag hade aldrig hört talas om ön, så det var en ren slump att "nyårsresan" gick dit. Det som avgjorde var att det verkade enkelt att ta sig dit plus att den såg väldigt vacker ut. Och det stämde bra, det var hyfsat enkelt att ta sig dit och det är en vacker ö!

Det tar mellan två och tre timmar med bil eller buss från Bangkok till Ban Phe, piren där man hittar båtar som går till ön. Det finns dels "the normal boat", vilken går en gång i timmen och kostar 50 bath. En trevlig båtresa som tar runt 40 minuter, där man kan sitta och njuta av omgivningarna. Den något(!) skumpigare speedboatvarianten är betydligt dyrare, men går snabbare och då kommer man direkt till den strand man ska vara.

Med "the normal boat" kommer man till hamnen och då väntar en mycket skumpig färd med flaktaxi på  obefintliga vägar, vilket i och för sig är helt ok, men inte att rekommendera om man precis har haft ryggskott som börjat släppa. Eftersom precis detta var fallet, så upptäckte jag att det var mycket bättre att inte sitta, utan att försöka parera guppen stående med böjda ben, det var det, men träningsvärk i låren dagen efter? Om!! Det, plus lite strul med taxiresan dit gjorde att det blev speedboat och taxi bokat direkt från hotellet tillbaka, men som sagt, "the normal boat" och flaktaxi är helt ok det med!

Koh Samet är klassat som nationalpark och har en inträdesavgift på 200 bath/person och om det hjälper till att bevara något av det vackra så betalar jag gärna den avgiften. Oavsett var pengarna hamnar, så vill jag gärna tro att det används till något vettigt.

Koh Samet är en liten ö, cirka 13 kvadratkilometer där 80 % är skog och stränderna avlöser varandra utefter kusten, avdelade med hjälp av klippor. Man kan "strandhoppa" till fots genom att gå utefter kusten och följa skyltarna märkta med "next beach", vilket var ett bra sätt att hitta mysiga stränder.

Vi bodde en bit bort från själva byn, men däremot visade det sig att vi bodde precis vid en av de större stränderna, Ao Vong Deuan, där det fanns gott om hotell och barer utefter stranden.

De två närliggande stränderna däremot var mindre och mysigare, varav den ena var helt avskild och yttepytteliten och verkligen gav intryck av att vara en öde Robinsonstrand - så fin! Även den andra var betydligt mindre än den där vi huserade, men färre människor och mysigare ställen att fastna på.

Eftersom hotellet låg ute på en klippudde och vår balkong vätte ut mot havet vaggades vi till sömns varje kväll, och vaknade varje morgon, till skvalpet av vågor mot klippor - så fantastiskt underbart! Annars bestod stränderna av underbar finkornig vit sand, och vattnet var sådär härligt klart turkost och höll en mycket behaglig badtemperatur! Inte mycket mer att önska av en kortsemester minsann!

Hur som helst så har vi haft en underbar weekend på en fantastisk plats. Vi har badat mycket, ätit, druckit kopplat av och bara varit, precis som man ska på en plats som den här. Det finns inte mycket som slår att sitta i skuggan av ett träd i kritvit sand med ett glittrande turkost hav framför och bara vara...

Gong Xi Fa Cai

Årets sista "nyårsinlägg" får bli en bildkavalkad från årets kamerapromenad i Chinatown. Som vanligt så går det mesta i guld och rött och eftersom vi nu snart träder in i hästens år så är hästarna många...

Själva tänker vi även den här gången fira nyåret på annan ort, och i år ska vi åka till Koh Samet i Thailand. En ö jag vet absolut ingenting om, så det ska bli väldigt spännande att se vad det kan vara...återkommer med rapport efter helgen!

Så tills dess får ni ha ett riktigt Gott Nytt (kinesiskt) år allihop, eller som det heter:

Gong Xi Fa Cai!