Koh Samet - ytterligare en paradisö

De är många, de där paradisöarna i den här delen av världen och Koh Samet visade sig inte vara något undantag. Visserligen håller många öar på att bli väl mycket befolkade paradisöar, men ändå...

Koh Samet var en ny bekantskap för oss. Jag hade aldrig hört talas om ön, så det var en ren slump att "nyårsresan" gick dit. Det som avgjorde var att det verkade enkelt att ta sig dit plus att den såg väldigt vacker ut. Och det stämde bra, det var hyfsat enkelt att ta sig dit och det är en vacker ö!

Det tar mellan två och tre timmar med bil eller buss från Bangkok till Ban Phe, piren där man hittar båtar som går till ön. Det finns dels "the normal boat", vilken går en gång i timmen och kostar 50 bath. En trevlig båtresa som tar runt 40 minuter, där man kan sitta och njuta av omgivningarna. Den något(!) skumpigare speedboatvarianten är betydligt dyrare, men går snabbare och då kommer man direkt till den strand man ska vara.

Med "the normal boat" kommer man till hamnen och då väntar en mycket skumpig färd med flaktaxi på  obefintliga vägar, vilket i och för sig är helt ok, men inte att rekommendera om man precis har haft ryggskott som börjat släppa. Eftersom precis detta var fallet, så upptäckte jag att det var mycket bättre att inte sitta, utan att försöka parera guppen stående med böjda ben, det var det, men träningsvärk i låren dagen efter? Om!! Det, plus lite strul med taxiresan dit gjorde att det blev speedboat och taxi bokat direkt från hotellet tillbaka, men som sagt, "the normal boat" och flaktaxi är helt ok det med!

Koh Samet är klassat som nationalpark och har en inträdesavgift på 200 bath/person och om det hjälper till att bevara något av det vackra så betalar jag gärna den avgiften. Oavsett var pengarna hamnar, så vill jag gärna tro att det används till något vettigt.

Koh Samet är en liten ö, cirka 13 kvadratkilometer där 80 % är skog och stränderna avlöser varandra utefter kusten, avdelade med hjälp av klippor. Man kan "strandhoppa" till fots genom att gå utefter kusten och följa skyltarna märkta med "next beach", vilket var ett bra sätt att hitta mysiga stränder.

Vi bodde en bit bort från själva byn, men däremot visade det sig att vi bodde precis vid en av de större stränderna, Ao Vong Deuan, där det fanns gott om hotell och barer utefter stranden.

De två närliggande stränderna däremot var mindre och mysigare, varav den ena var helt avskild och yttepytteliten och verkligen gav intryck av att vara en öde Robinsonstrand - så fin! Även den andra var betydligt mindre än den där vi huserade, men färre människor och mysigare ställen att fastna på.

Eftersom hotellet låg ute på en klippudde och vår balkong vätte ut mot havet vaggades vi till sömns varje kväll, och vaknade varje morgon, till skvalpet av vågor mot klippor - så fantastiskt underbart! Annars bestod stränderna av underbar finkornig vit sand, och vattnet var sådär härligt klart turkost och höll en mycket behaglig badtemperatur! Inte mycket mer att önska av en kortsemester minsann!

Hur som helst så har vi haft en underbar weekend på en fantastisk plats. Vi har badat mycket, ätit, druckit kopplat av och bara varit, precis som man ska på en plats som den här. Det finns inte mycket som slår att sitta i skuggan av ett träd i kritvit sand med ett glittrande turkost hav framför och bara vara...