Har ni sett herr Kantarell, bor i enebacken...?

Jag måste säga att jag har inte sett mycket av honom i år. Förra året hade jag vid det här laget plockat massor av den gula läckerheten, men i år känns det som om han behagar stanna inne och låta bli att komma ut och lysa med sin stora gula hatt över nejden.

Ja, jag vet att ibland måste man välja - fin och torr sommar utan så mycket färska smörstekta kantareller, eller en våt "pissommar" med nystekta kantareller till alla rätter man kan tänka sig.

Vilket jag föredrar? Helst skulle jag vilja ha "och", det vill säga en sommar med kanonväder dagtid och regn på nätterna, kunde inte det gå för sig? Varför kan man inte få allt?

Jag har hittat svamp även i år, men inte många och de växer inte där jag vill att de ska vara, de har rymt ifrån de hem jag brukar hitta dem i och jag har inte riktigt haft tiden att leta sådär ordentligt i år. Om det blir lite regn nu så kanske det hinner komma uppytterligare någon liten guling under de två veckor som är kvar innan jag lämnar de värmländska skogarna för den här gången, och gör det inte det, så får jag väl helt enkelt vänta till nästa sommar...

Hur som helst, med eller utan upphittade läckerheter så är en skogspromenad verkligen manna för själen. Suset i träden och fåglarnas sång. Att se solens strålar söka sig genom trädgrenarna är verkligen som att stiga in på skogens egen scen, och där kan man vara alldeles själv och njuta av tillvaron.