Vad vore Dublin utan Guinness?

Det finns några "måste-besöka-ställen" i Dublin, varav det ena är Trinity collage med Book of Kells. Det är en väldig, väldigt, väldigt gammal bok, där de kristna evangelierna finns illustrerade och på latin. Den var det klart att vi skulle se. Men kön fick oss faktiskt på andra tankar, så jag erkänner att vi hoppade över den. Något ska vi ju ha kvar till nästa gång också...

Tur då att det finns andra "måste-besöka-ställen", och då syftar jag naturligtvis på Dublins största turistattraktion, nämligen Guinness-bryggeriet! Här bryggs Irlands stolthet, det mörka mustiga ölet som i stort sett kan bytas ut mot en måltid om man betänker mättnadsgraden som infinner sig efter en pint av den.

Det hela startade 1759 när Arthur Guinness hyrde lokalen och gjorde det med ett kontrakt på 9000 år. 250 år senare bryggs fortfarande ölen här, och dessutom på licens i ytterligare drygt 40 länder och det dricks ca 10 miljoner glas om dagen! Själva byggnaden är formad som ett gigantiskt pintglas i sju våningar, vilket, om man fyllde det, skulle rymma 14,3 miljoner pints. (Ytterligare något att tillföra banken av onödigt vetande!)

Jag är ingen jätteanhängare av riktigt mörkt öl, men efter att ha fått en lektion i hur man dricker just Guinness, måste jag erkänna att det smakade riktigt bra. Så ut med armen i 90 graders vinkel, ta ölen i stora klunkar och låt den "rulla runt i huvudet" så ska ni se hur bra det blir! Ungefär så ska tydligen den här drycken intas om man gör det efter konstens alla regler.

Eftersom det här nu råkar vara Dublins största turistattraktion var vi inte direkt ensamna här heller, men med sådär lagom vassa armbågar lyckades vi får tag i ett fönsterbord efter avslutat rundtur. Och med en pint nybryggd Guinness, upphälld på exakt rätt vis, i handen och med en underbar panoramavy över Dublin är det synd att klaga...