Jag tycker det där med dialekter är mysigt, och jag tycker att vi ska försöka bevara dem så gott det nu går. Det är ju inte helt enkelt med tanke på hur mycket vi flyttar omkring och att vi hela tiden matas med (mer eller mindre) dialektfria radio- och tv-program.
På gott och ont så känns det som om dialekterna tunnas ur mer och mer för varje generation, och det har naturligtvis just med flyttande och media att göra. Sedan kan det ju ha att göra med att man vill göra sig förstådd också!
Visst finns det mer eller mindre "vackra" dialekter, fast å andra sidan är det väl en rätt subjektiv bedömning, så det kanske är svårt att bestämma att vi ska bevara de vackraste dialekterna... Jag kan väl inte påstå att just värmländskan tillhör den allra vackraste, men eftersom jag är lite part i målet så får jag väl erkänna att jag tycker nog att den är lite mysig ändå. Sedan finns det ju ett antal uttryck som man verkligen kan fundera över var de kommer ifrån och ett typiskt sådant är ju värmländskans "jämt", vilket inte alls betyder "alltid" utan "bara". Inte "bara" som i "Hon är bara fem år", utan som i "Hon ska bara göra det". Förvirrande? Kanske, men det är väl smällar man får ta.
Bara för att ni ska få förkovra er ytterligare i denna fantastiska(?) dialekt, har jag här en Värmländsk ordbok där man kan lyssna på mer eller mindre kända värmlänningar som uttalar all underbara uttryck. Vackert är det väl kanske inte, men rätt kul.
Som avslutning ska jag bara meddela att nej, vi säger inte "chip" i Värmland oavsett vad herr Alsterlind har försökt tuta i er...
Dialekter är spännande!! Jag träffade på en skåning i klassen på universitetet och det var i princip första gången jag riktigt pratade med en skåning. Och han bredde så klart på med skånska OCH lokal dialekt på det. DET var svårt att hänga med :)
SvaraRaderaDet förstår jag att det kan ha blivit lite svårt att förstå då.
RaderaHåller med dig om att dialekter är spännande. Kan berätta om när jag skulle gifta mig: Jag kommer från Göteborg och min käre make, Jan, kommer från Lund. När våra föräldrar träffades för första gången fick vi TOLKA, för de förstod inte varandra. Göteborgska/Skånska ;-) Så höll vi på hela bröllopsmiddagen och även de dagar våra föräldrar bodde hemma hos oss! Det glömmer jag aldrig!
SvaraRaderaKram Kim
Lite annorlunda bröllopsmiddag, alltså!
RaderaDet kan kännas lite pinsamt är man inte förstår.
SvaraRaderaSamtisigt inbillar jag mig att om man pratar på dialekt, så är man medveten om att alla kanske inte förstår.
RaderaJag är också förtjust i dialekter och vill inte att de ska dö ut. Samtidigt vill jag förstå ibland när det är viktigt och bråttom. Värmländska är gulligt men jag är mest förtjust i "Umeådialekten". Precis som Kim skriver. Det är festligt när man måste tolka när familjerna träffas för första gången. Var samma sak för oss. Kram
SvaraRaderajag kan hålla med om att dialekterna ifrån de norra delarna är mysiga. Sedan är jag även lite svag för göteborska...och dalmål...och...
RaderaViss gotländska kan vara mycket svårt att förstå annars håller jag med om att skånska slår det mesta men eftersom jag bor där på somrarna så har jag öppnat mitt sinne...
SvaraRaderaGotländskan är verkligen speciell.
Radera