Två soldater

Nu har de gjort det igen - Roslund och Hellström har ytterligare en gång skrivit en bok som fängslar och berör. Den här gången berör den på ett alldeles speciellt sätt, det handlar nämligen om ungdomar och barn. Unga människor som växer upp med gängtillhörighet som enda identitet, och som inget hellre vill än att bli upptagna i gänggemenskapen, men det kostar, och det betalas med brottslighet.

"Två soldater" utspelas i en fiktiv förort till Stockholm, men på något otäckt vis känns det så verkligt att det skulle kunna vara på riktigt. Ungdomsgäng som eldar i soprum och bränner bilar, ungdomar som styr hela förorten med järnhand, och som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom. Att tilldelas fängelsestraff ger ju bara ytterligare en fjäder i hatten och innebär mer respekt. dessutom är det inte troligt att det händer, eftersom ingen vågar vare sig se eller höra något.

Leon och Gabriel har växt upp tillsammans och har tagit sig upp till toppen av gängpyramiden och pryder polisens vägg med bilder över förortens och gängets farligaste personer. En av dem finns innanför fängelsemurarna och en utanför, men tillsammans ska de iscensätta något som ska föra dem om möjligt ännu högre i gänghierarkin. Det blir en smärtsam resa för många och här finns inga vinnare, bara förlorare.

Det är en mycket bra bok, och samtidigt smärtsam, där man som läsare känner uppgivenhet, är det så här det är på väg att bli? Frågan är om det går att förhindra, eller är det redan för sent?

Små faror i paradiset

Det finns faktiskt saker regeringen i Singapore inte lyckats förbjuda med framgångsrikt resultat, och det är myggorna. Även om det finns singaporianer som hävdar att "myggor inte är tillåtna i Singapore" så har de väl lyckats sådär med just det förbudet...

Året som gått har varit ett år som slagit ett ovälkommet rekord, och då handlar det om antal fall av denguefeber. Så här långt har det registrerats över 20 000 fall av sjukdomen! Sedan är det säkert så att det finns ett rätt stort antal som inte är anmälda.

Här kan man följa myggornas framfart på nea:s hemsida (National Environment Agency), här ser man på vilka adresser det förekommer och hur många fall det har upptäckts. Man kan till och med se var det har hittats mygglarver och hur många!!! Den senaste rapporten talar om att man hittat 80 larver kring Orchard Road, varav 20 i två hem och resterande på byggarbetsplatser och allmänna platser. Spännande att gå omkring och leta mygglarver, ändå mer spännande att räkna dem...

Lyckligtvis har kurvan i alla fall börjat peka nedåt så förhoppningsvis är kulmen nådd, nu gäller det bara att få  myggorna att förstå det...

Tre lugna dagar på en strand...

Med sina cirka 17500 öar skulle man kunna säga att Indonesien en ögrupp i storleksklassen större! Men det är klart, med en befolkning som rör sig i storleken 215 miljoner, så behövs det antagligen lite vatten mellan, så man får lite distans till grannen...

En av alla dessa öar heter Bintan och ligger en knapp timmes båtresa från Singapore. (Det är en av de där mystiska tuererna, där man är framme innan man åker) Bintan i sin tur är en av 3000 öar som ingår i ögruppen Riau och här har ungefär 350 000 av de där 215 miljonerna människor valt att bosätta sig.

Vi har varit här ett flertal gånger tidigare, men då har vi bott på den norra delen av ön och alla gånger har huvudsyftet varit att spela golf, och här finns fantastiskt vackra golfbanor. På den delen av ön finns det ett flertal större hotell med allt man absolut behöver(?) i form av pooler, barer, restauranger, underhållning, affärer... Naturligtvis finns det en strand också för den som nödvändigtvis behöver det!

Hur som helst, nu var inte vårt syfte vare sig att spela golf eller att ta stan med oss på vår "get-away-utflykt" utan det var att försöka komma så nära en härlig strandsemester det bara går så här nära stan, och det funkade bra vill jag lova!

Vi hittade en resort (ni vet väl att allt där man kan få tak över huvudet i den här delen av världen heter "resort"?) som låg en timmes bilfärd ifrån färjeläget. Det innebar att vi lämnade "reservatet" i den norra delen och fick oss en biltur genom det "riktiga Bintan". Stället vi kom till var verkligen det minsta jag bott på någon gång! här fanns sju hus på stranden, en restaurang och absolut inget mer! Några hängmattor, ett par stolar och "stylthus" att sitta och titta på havet i - så underbart!

Vi har med andra ord tillbringat tre dagar med att läsa, prata, äta och dricka gott, sola, bada och bara varit! Sista eftermiddagen var vi fyra gäster på stället, men skaran utökades drastiskt på kvällen och vi blev sex! Om man ska hitta någon nackdel, så är väl inte vattnet runt just Bintan speciellt fantastiskt, men med tanke på närheten till en av världens största hamnar där fartygen ligger på kö för att ta sig in och ut, så är det ju ingen överraskning. Sedan var det så oerhört långgrunt så man skulle nog ha behövt gått flera kilometer innan vattnet gått över naveln så för en bad- och dyksemester är det inget alternativ.

Men för några dagars härlig, lugn och fantastiskt billig "get-away-from-the-city- vistelse", är "Marjoly Beach Resort" ett mycket bra alternativ!

A white Cristmas, eller...

Här julskyltas det för fullt nu! Det är tomtar, granar och julkulor i alla möjliga färger överallt. Det mesta i den här vägen trodde jag mig ha sett vid det här laget, men att tomtens släde ska dras av fyra vackra vita springare, det kändes inte riktigt ok. Det känns som om någon hade lite otur när han tänkte...

I och för sig så är vi på väg mot nästa kinesiska år som är just hästens, men det är ändå inte försvarbart att byta ut renarna mot hästar! Dessutom har någon ställt dit ytterligare hästar i reserv och det är väl någon som är bekymrad över vad som händer om någon av de vita skulle tröttna!

Hästar eller ej, på något vis spelar det kanske inte så stor roll, det blir liksom ändå inte speciellt mycket julkänsla över det hela när det är 30 grader varmt, och jugranarna och snögubbarna omges av palmer...

(Nu ska vi ta en liten paus från julskyltandet igen och bege oss iväg på en liten utflykt. Den här gången ska vi tillbringa ett par nätter på en strand på Bintan, en indonesisk ö bara en timmes båtärd från Singapore.)

Delhis vackraste händer

"Delhis vackraste händer" var min första bekantskap med författaren Mikael Bergstrand. En mycket positiv bekantskap dessutom.

Boken handlar om den medelålders och tillika frånskilde Göran Eriksson. Han är en allmänt rätt misslyckad figur, som kramapaktigt håller fast vid det förflutna och när han plötsligt blir uppsagd från sitt arbete rasar världen samman. För att hjälpa Göran tillbaka på fötter erbjuds han att följa med på en gruppresa till Indien av sin gode vän vilken arbetar som reseledare, och det är där det börjar...

Det är en charmig berättelse med flera karaktärer i. Många rätt ytliga sådana, men icke desto mindre härliga människor. Boken är smårolig, och visst är det en högst osannolik berättelse, där allt bara faller på plats men vem vill inte ha sådana ibland?

Jag har aldrig varit i Indien, men jag inbillar mig att om man har upplevt det på riktigt så finns det ytterligare saker i form av igenkänningsfaktorer att le åt.

En charmig mysbok som inte lämnar några större spår efter sig, men som sagt, den erbjuder några härliga lässtunder!

Vimmelbilder från Phnom Penh

Det där med att vara i en storstad med kameran i högsta hugg innebär alltid att det dyker upp något värt att fotografera. Följden blir naturligtvis en himla massa bilder - mer eller mindre intressanta naturligtvis, men ändå... För egen del är ju de flesta intressanta, eftersom jag genom bilder kan återskapa ljud, dofter och även känslor som sammankopplas med just den bilden.

Och då bloggen tjänstgör som mitt nuvarande fotoalbum, så kommer de här: Vimmelbilderna från Phnom Penh! (Ni som tycker ni har sett tillräckligt från nämnda stad, kan bara undvika att scrolla ner, för det är "bara en massa bilder")