Två soldater

Nu har de gjort det igen - Roslund och Hellström har ytterligare en gång skrivit en bok som fängslar och berör. Den här gången berör den på ett alldeles speciellt sätt, det handlar nämligen om ungdomar och barn. Unga människor som växer upp med gängtillhörighet som enda identitet, och som inget hellre vill än att bli upptagna i gänggemenskapen, men det kostar, och det betalas med brottslighet.

"Två soldater" utspelas i en fiktiv förort till Stockholm, men på något otäckt vis känns det så verkligt att det skulle kunna vara på riktigt. Ungdomsgäng som eldar i soprum och bränner bilar, ungdomar som styr hela förorten med järnhand, och som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom. Att tilldelas fängelsestraff ger ju bara ytterligare en fjäder i hatten och innebär mer respekt. dessutom är det inte troligt att det händer, eftersom ingen vågar vare sig se eller höra något.

Leon och Gabriel har växt upp tillsammans och har tagit sig upp till toppen av gängpyramiden och pryder polisens vägg med bilder över förortens och gängets farligaste personer. En av dem finns innanför fängelsemurarna och en utanför, men tillsammans ska de iscensätta något som ska föra dem om möjligt ännu högre i gänghierarkin. Det blir en smärtsam resa för många och här finns inga vinnare, bara förlorare.

Det är en mycket bra bok, och samtidigt smärtsam, där man som läsare känner uppgivenhet, är det så här det är på väg att bli? Frågan är om det går att förhindra, eller är det redan för sent?