...och i Sade står tiden fortfarande still...

Även den här resan till Lombok innebar ett besök i Sasakbyn Sade. Precis som jag beskrev byn för ett år sedan, så är det byn där tiden stått still. Här gifter man sig med sina kusiner (ingen får gifta sig utanför familjen), män och söner sover för sig och kvinnor och döttrar för sig. Männen är lantbrukare och kvinnorna väver och man är självförsörjande. Och över alltihop regerar hövdingen i byn.

Här finns guider som visar tillströmmande turister runt och berättar om livet i byn. Och enligt uppgift finns det ett antal byar av det här slaget på Lombok. Vid vårt förra besök berättade vår guide att de skötte om barnens skolgång själva, medan de nu går i "vanlig" skola. Elektricitet fick man indraget för tre år sedan, och på tv-apparaterna som finns har man två kanaler att välja mellan.

När man vandrar omkring är det kvinnorna som sitter utanför sina hus, flera med munnen full av "betel leafs". Man hackar nötterna från betelpalmen, blandar hacket med kryddor och kalk, rullar in det i löven som sedan tuggas. Den används som medicinalväxt och stimulansia och som blandad med saliv bildar en röd färg i munnen. Detta innebär att det sitter ett antal glada rödtandade kvinnor utefter husväggarna.

De här byarna har sina egna lagar och följer sina egna regelverk. Men lite kan man ju inte låta bli att undra hur länge det kommer att fungera. Kommer det att hända något när barnen hamnar i vanlig skola med andra barn och när de har tillgång till tv. Och frågan är ju hur länge kusinerna kommer att räcka till...

(Om någon vill veta mer, finns lite fler fakta och siffror i inlägget från mitt förra besök.)