fredag 21 november 2014

Det där med att flyga...

Jag tycker inte om att flyga! Jag vet att det statistiskt sett är säkrare än att åka bil, jag vet att det är en mikroskopisk risk att det ska hända något, men den finns ju, eller hur?

När vi gjorde vår första resa till Singapore "för att kolla in läget" innebar det mitt livs första långresa med flyg. Jag som aldrig varit utanför Europas gränser och som tyckte det där med att flyga var sådär. Den resan var naturligtvis lite extra pirrig, jag skulle ju ändå spendera 12 timmar i luften. resan gick bra och det kändes ok. Nu sitter jag här dryga 20-talet långresor senare den som tror att jag skulle ha vant mig vid det hela och tycka det går bättre och bättre har helt fel!

På något vis blir det istället svårare och svårare, och det där med att lyfta är värst! Är det dessutom ett av de där mastodontstora planen kan jag aldrig låta bli att fundera över hur i himlens namn piloten ska få upp det i luften varje gång som motorerna börjar rusa och farten ökar. När det sedan väl lättar från marken så känner jag hela tiden hur det plötsligt kommer att vända nosen nedåt istället för uppåt. Om man dessutom har sett ett antal av alla dessa filmer som handlar om flygplanskatastrofer så vet man ju att planet kan tappa motorerna, så det gäller att verkligen lyssna efter konstiga ljud!

Eftersom jag innan avgång försökt få en skymt av piloten och försäkrat mig om att han inte ser ut att vara självmordsbenägen, så känns det ändå rätt ok när skylten med säkerhetsbältet slocknar och flygvärdinnorna börjar servera den dryck jag så väl behöver på de här flygningarna. Då inträffar det som absolut inte ska inträffa i min värld - den nyss nämnda skylten tänds igen, piloten upplyser på knagglig engelska om att det kommer att bli "a little bumpy", flygvärdinnorna upphör med serveringen och spänner fast sig igen och det där med "a little bumpy" är minst sagt ett understatement. En lång bumpig timme senare kommer serveringen igång igen och jag kan äntligen slappna av.

Som tur är händer inte det här varje gång, men på en 12 timmars resa händer det ändå alltför ofta i min värld. Annars är det rätt ok när planet äntligen planat ut och håller sig där uppe och man nästan glömmer bort att man befinner sig i ett flygplan. Naturligtvis gäller det om man bortser från att man oftast sitter helt inklämd och ska försöka sova halvsittandes i en rätt obekväm flygplansstol intrasslad i en filt och med en kudde bakom huvudet som har en tendens att hela tiden halka ner bakom ryggen.

Nu ska jag inte gnälla alls (bortsett från den där bumpiga timmen), för min senaste resa hit var med ett flyg som var väldigt glest besatt, vilket innebar att jag hade tre stolar alldeles för mig själv och om man som jag inte är sådär förtvivlat lång innebär det att jag i princip kan sträcka ut mig utan att sticka ut benen i gången. Detta betydde att jag sov gott(!) så gott som hela resan över och det var jätteskönt! Fast med facit i hand förstår jag nu att det finns en mening med att sätena är obekväma och att man ska sova dåligt. I och med att jag sov gott var min kropp fortfarande helt inställd på svensk tid och det är inte så bra med tanke på att vi här är sju timmar före... Det är inte så enkelt att försöka få kroppen att förstå att det är sängdags nån gång på eftermiddagen, men snart så är jag där den här gången också...

Hur som helst, när jag väl hjälpt piloten att landa planet genom att bromsa ordentligt med båda fötterna kunde jag bara konstatera ytterligare en gång att det där med att flyga går inte lättare med tiden, men lite får man ju offra...

16 kommentarer:

  1. Hahaha, så underbart beskrivet! Och jag känner precis samma sak! Blev också mer och mer nervös för varje långflygning. En annan grej jag aaavskyr är de där tvära (upplever jag dem som) svängarna när planet kommit upp i luften och ska in på rätt kurs. Och att ligga och cirkla snävt varv efter varv i närheten av flygplatsen, i väntan på landningstillstånd (när det är "air traffic congestion") Uäck!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller absolut med - de där svängarna kan jag vara utan (fast kanske inte egentligen om jag vill till destinationen som står på biljetten...)

      Radera
  2. Det kunde vara mina ord - jag tycker precis som du! Och ju mer man flyger desto större borde risken vara att man är med om en incident. Rent statistiskt alltså. Jag tror att alla piloter får genomgå en hemlig utbildning nämligen att lära sig att underdriva. De som inte klarar det får bli sportkommentatorer eller något.

    Svar: Vilket hejdundrande giftermål det är mellan lakrits och choklad! Några av påsarna på bilden innehåller isländsk lakritschoklad - aaaa vilken njutning för gommen! Men fortsätt gärna att inte äta choklad, så tär du inte på världslagret ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, den isländska lakritschokladen har jag också ätit - sååå god!!

      Radera
  3. Det är en synnerligen livfull beskrivning av en flygpassagerares vedermödor du levererar. Men, varför tittar du på flygkatastrofilmer?
    Själv har jag aldrig haft vett att vara flygrädd trots en del bumpy flygningar och t o m en genomblöt ( ja, det "regnade" in i planet) flygning. Jag som numera gjort min sista flygning kan ju dessutom vara lite extra kaxig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför ser jag de filmerna...vet inte egentligen, jag vet att jag inte borde, men det bara blir så ändå. Jag såg ju Hajen och inte blev jag rädd för att bada för det ;)

      Radera
  4. Känner igen mig! Jag gillar inte heller att flyga! Husbil är toppen :) Men jag vill inte bli så rädd så jag inte kan flyga, så jag tvingar mig helt enkelt. Det måste gå. Annars blir världen liten och tråkig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så jag resonerar också, valet är ju att stanna hemma...

      Radera
  5. Det är intressant att läsa ditt inlägg. För just igår diskuterade vi det där med flygrädsla. Hon är 40 år och tycker det blir jobbigare och jobbigare att flyga. Hon ska med familjen (man plus två barn 13 och 9 år gamla) till Borneo över jul och nyår. Hon är redan nu rätt skakig, för hon säger att hon ju måste dölja det för barnen också.

    För mig är det tvärtom. Efter två misslyckade landningsförsök i dimma när jag var ung, var jag vettskrämd ett bra tag. Men nu är jag helt cool. Jag menar flyg är ju ofta det enda alternativ om man ska långt bort. Inte vill man sätta sig på en båt heller i flera veckor;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gjorde tappra försök att dölja det för barnen när de var små, numer får de lugna mig ;)

      Radera
  6. Jag har aldrig varit flygrädd trots att min första litet längre flygning gick rakt in i ett otroligt åskoväder.
    Tyvärr tycks de flesta flighter numera vara fyllda till bristningsgränsen så det där att bre ut sig är sällsynt.
    Även om jag inte är flygrädd tycker jag inte om att flyga numera då man tydligen (så fort man kommer till en flygplats) anses vara en misstänkt terrorist i USA. Det TSA gör är inte kul och på gränsen till olagligt skulle jag tro. Annat var det förr i USA då det var trevligt och roligt att flyga.
    Tur att du kan hantera obehagskänslorna i alla fall. Och bra att du hjälper piloten att bromsa. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Himla tur skulle jag vilja påstå, annars vet man ju aldrig hur det skulle gå...;)

      Radera
  7. Fint skrivet!
    Jag tycker i och för sig om att flyga, men det oaktat finns förstås tanken på att om det händer något så händer det med besked. Alternativet är sådant och jag är också den som hjälper piloten att bromsa och ta ner planet snyggt och lätt, jag brer ut mina mentala vingar osv....och tackar för att jag har klarat biffen en gång till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så, att någonstans finns känslan av att om det går fel går det fel med besked! Plus att jag inte har någon som helst kontroll över huvudtaget!

      Radera
  8. Bra att du hjälper till med att landa. Jag tycker det är spännande att flyga, men att flyga så många timmar verkar lite segt. Vilken tur du hade den här gången. Hoppas du får härliga veckor. Tänk inte alls på oss gråmänniskor. :) Bosse Lidén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar att försöka undvika tankar på det grå där hemma!

      Radera