Sista delen i ämnet Skåne

Här kommer så den sista delen om Skåne. (I alla fall för den här gången, för det finns ju trots allt en hel del kvar att se, så någon gång kan det ju bli fler delar...)

Efter en mysig promenad på en öde strand i Falsterbo förstår jag hur härligt det måste vara att kunna ge sig av till en havsstrand efter att alla turister försvunnit hem igen och bara njuta av omgivningen sådär alldeles ifred. Det är väl naturligtvis ljuvligt med tillgång till havsstrand när det är 25 grader varmt också, men det blir ju lätt lite trångt om saligheten då.

Det absolut mest underbara på den här stranden måste jag säga var alla färgglada badhytter som stod på rad utefter stranden - vilket underbart fotomotiv! Jag har en känsla av att det finns ett rätt högt antal foton som är tagna ur alla möjliga vinklar just på dessa små stugor.

Badhytterna får enbart ägas av personer som är bosatta eller äger fastighet i Vellinge kommun och årsavgiften för den lilla stugan är för närvarande 1000 kronor. Efter att ha försökt leta på nätet för att se vad en hytt kan kosta, så lyckades jag så småningom hitta en annons med ett par år på nacken, och då ville försäljaren ha 30 000 för sin lilla hytt. För hytter är det, om än väldigt mysiga. Jag kan förstå om det är bra att kunna ha sina badstrandsattiraljer på plats, men att sitta på verandan på en av de cirka 900 badhytterna som står sida vid sida...nja, det kanske är lite mer tveksamt...

Fast nu bor jag ju inte i Vellinge kommun, så jag behöver ju inte bry min hjärna vidare när det gäller den saken. Men mysiga var de!

Nu när jag äntligen trasslat mig till Skåne var jag ju tvungen att ta mig så långt söderut det bara går, vilket innebar ett besök i Smygehuk, Sveriges sydligaste udde.

Så nu har jag varit där, nu får det bli ett senare mål att nå den nordligaste punkten 1572 kilometer längre norrut, nämligen Treriksröset.

Avslutningsvis kan jag berätta att jag nu även smakat på den skånska specialiteten Spettkaka (Jag var helt övertygad om att det hette "Spettekaka" men jag antar att de vet bättre där nere på plats!). I ärlighetens namn ingen större smaksensation, men nu vet jag åtminstone hur det smakar.

Imorgon ska jag trotsa det utlovade ovädret och tro att SJ ska lyckas med bedriften att forsla mig till Stockholm där jag ska spendera helgen. En årligen återkommande hösthelg då vi är sex tjejer härifrån som hälsar på den sjunde som "utvandrat" till huvudstaden. Det brukar kunna bli himla livat och troligen är det inget undantag den här gången...