måndag 24 oktober 2016

Singapore runt, etapp 3


En gråmulen söndag med rätt behagligt promenadväder var det dags för etapp tre på min lilla "promenad runt ön" och den startade ungefär där den förra slutade. Det blev lite ungefär tack vare ett av alla byggnadsprojekt som ständigt försiggår i det här landet. Det här projektet är inget direkt litet projekt, utan det handlar om att bygga ytterligare en start- och landningsbana på Changi, Singapores flygplats. Det är ett projekt som kräver ett helt eget inlägg, så jag ska inte gå in på det närmare här, mer än att jag kan säga så mycket som att det krävdes lite snurrande innan jag hittade vägen jag letade efter, den som skulle ta mig vidare på min rundvandring.



Nu var det dags att ta mig utefter den södra änden upp till norr och det gör man via en gång- och cykelväg som löper parallellt med en av Changis startbanor. Det är även en av de vägar som enligt uppgift används vid de maratonlopp som löps i Singapore. Nu måste jag bara få säga att det måste vara en av de tråkigaste maratonsträckor som finns! (och förhoppningsvis har jag gjort den tråkigaste sträckan på min lilla vandring) Här kan man verkligen få användning av det populära singaporianska uttrycket "same same but different". Nu kan jag inte påstå att det var så speciellt mycket "different" alls, utan det var väldigt mycket "same same".


Med jämna mellanrum dyker det upp små kurer (även de identiskt lika) där man kan sätta sig att vila trötta ben, eller ta skydd för ett eventuellt regn. Dyrt kan det bli om man skulle få för sig att röka i den där kuren också, runt 10 000 kr. Men lite kan man ju fundera på vem som kollar det.


Till att börja med går man utefter en kanal med Changi på ena sidan och ett antal baracker på andra sidan som gissningsvis inhyser de gästarbetare som jobbar med ovan nämnda bygge.


När man lämnar kanalen bakom sig blir det verkligen mycket av samma. En lååång raksträcka där det enda som egentligen händer, är att det lyfter flygplan så tätt att det är nästan så det känns som om det ena inte hinner försvinna förrän nästa lyfter. Prata om att man hoppas att den som sitter i flygledartornet inte har en dålig dag på jobbet.




Den största omväxlingen var då de som bestämt sig för att sova middag en stund dök upp med jämna mellanrum. Och det är gott om de som sover överallt, inte bara här, utan även inne i stan, och det är ingen som höjer på ögonbrynen åt det, det "bara är så". Är man trött så sover man där man är.


På andra sidan pågår det mastodontarbete som det här projektet innebär med alla kranar och andra fordon som behövs för det hela. För den som är intresserad av flygplan, lastbilar, lyftkranar och annat i  den stilen är troligen det här en helt fantastisk promenadsträcka, men det känns nästan som om det skulle vara ett krav för att uppskatta det hela.





Det är tur att det med jämna mellanrum står hur långt det är kvar så man förstår att man inte står på samma ställe och stampar...


När det är 500 meter kvar, då äntligen händer det något så man kan fundera på vad som finns bakom kröken! Och där dyker Changi Beach Park upp. Ytterligare en av alla parker som ligger utmed havet.





Det var inte speciellt trångt om plats, utan de som var här hade rätt gott om utrymme om man säger så. De som var här verkade mestadels ägna sig åt fiske. Det såg inte ut som om någon hade haft sådär enormt stor fiskelycka, men det kanske inte var huvudsaken.



Det här skulle kunna vara en riktig idyll för söndagspicknicken (vilket också många såg ut att tycka) eller för att sitta på en bänk och njuta av tystnaden... Men det där med att njuta av tystnaden när det kommer ett flygplan på låg höjd minst en gång varje minut är inte helt enkelt. Och det lär väl inte bli färre med tanke på den pågående byggnationen.



Här någonstans, började det droppa från himlen och när det börjar droppa kan det vara en rätt bra idé att söka skydd. Nu var jag ju rätt så nöjd med dagens insats som slutade på nästan 10 km, så härifrån blev det buss tillbaka och med tanke på att den resan tog nästan en och en halv timme så kanske det kunde vara stommen till nästa projekt, "Singapore by bus", vem vet...

6 kommentarer:

  1. Vägar som är lika och aldrig verkar ta slut, fet är ingen höjdare! Inte ens flygplanen är höjdare på den höjden, så att säga. Och att ha dem lågt med någon minuts mellanrum, så bodde vi i Sverige när tredje banan drog igång. Man vänjer sig vid det mesta, konstigt nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är konstigt i många fall, men visst är det så.

      Radera
  2. Det är för väl att vi har Örebro flygplats som granne för här är trafiken allt annat än tät. Jag noterar inte ens de plan som passerar.Undrar hur flygledarna här skulle klara en dag på Changi?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Örebro flygplats låter som ett betydligt lugnare alternativ!

      Radera
  3. Här har du verkligen rätt - vilken tråkig promenad. Men eftersom jag älskar kranar, grävmaskiner och dumprar så blir promenaden genast mindre tråkig för min del:-)

    Å att gå längs en landningsbana med så tät trafik - nej tack. Utgår ifrån att du hade ögonproppar...

    Tror nog att promenaden hade varit aningen mera attraktiv om det hade funnits en blå himmel som bakgrund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bildmässigt hade det säkert varit mer attraktiv med en blå himmel, men för mig som faktiskt var ute och promenerade var det väldigt skönt med den grå bakgrunden ;)

      Radera