Shoppingens förlovade land

Det sägs att singaporianerna äter och shoppar mest hela tiden och det kanske ligger en del i det. Är det något det finns gott om här så är det ju restauranger och affärer. Om vi ska prata om shoppincenter så är det lite svårt att hitta en aktuell siffra, men antalet överstiger i alla fall 100 med marginal. Och av dessa 100 så har många fem, sex våningar ovan jord och säkert tre under - det blir många affärer det...

Till detta ska läggas alla små butiker och alla stora marknader, det blir ändå fler möjligheter till shopping det... Om man sätter detta i perspektiv till att undertecknad är föga intresserad av shopping, förstår ni då vilket slöseri det egentligen är att ha mig boende i Singapore i en massa år???

Nåja, jag kan tycka det är kul att driva omkring lite utan några speciella shoppinguppdrag, men då uppskattar jag mer marknader och små mysiga butiker. Mina utflykter brukar i alla fall sluta med att jag hamnar på någon uteservering och tittar på folk istället, det är så mycket roligare än själva shoppingen. När det handlar om de stora komplexen går jag ju alltid vilse och det tar så mycket extra kraft och energi att hitta ut igen. Dessutom kommer jag oftast ut på ett ställe där jag inte gick in eftersom de här byggnaderna har alldeles för många in- och utgångar, och då vet jag inte var jag är, vilket också är väldigt tidsödande.

Handlandet i sig kan vara lite påfrestande det också, det händer ju att det är något som faktiskt behöver inhandlas och när det gäller kläder är det i inte alldeles enkelt alla gånger. Storlekarna är ju inte riktigt vad man kan tro i den här delen av världen. Det har hänt mer än en gång att jag tagit med en skjorta eller något annat plagg med ärmar in i en provhytt och, efter att väl ha krånglat på mig plagget, upptäcka att armarna sitter fast. Den paniken, som börjar som en ilning i ryggraden och fortsätter stiga ända tills man trasslat sig ur plagget och kan dra en lättnadens suck för att inte sömmarna sprack, den är inte kul. Det hela slutar ofta med att jag försynt letar mig tillbaka till ställningen med de aktuella plaggen och lite diskret ser efter om den finns i XXL eller så.

Jag var på jeansjakt förra veckan, det är tydligen inte heller så där jätteenkelt. Med Europeiska mått mätt är jag inte sådär jättestor, men det är i den världen det... Åtminstone så har jag inte så långa ben! Nu borde det ju vara så, att jag skulle befinna mig i en sådan del av världen så att jeans med rätt benlängd vore "a piece of cake" att hitta, jag menar det finns ju ändå en hel del kortvuxna personer  här, så med mycket gott självförtroende började jag min jeansexpedition.

Rea på Levi's - kanon! De har ju tumstorlekar, kan inte bli bättre! Trodde jag... Första affären hade inte storlekar som var större än 28, nehej, nej det är ju klart, så stor kan ju ingen vara som vill ha ett par jeans, eller? Skam den som ger sig, jag hittade en annan likadan affär och de hade minsann stora byxor, ända upp till 31 i storlek! Alltså, inga problem, jag vet ju vad jag vill ha, så det var bara att hitta ett par med 28 eller 30 i benlängd - om det fanns? Nej, de benlängderna slutar naturligtvis på storlek 26, sedan har man ju längre ben. Så dumt att jag inte tänkte på det!

Sedan har jag lite svårt för de här expediterna som svansar efter mig överallt. Om jag tittar på ett plagg och råkar rucka det ur sin position kommer det genast en liten expedit efter och rättar till det. Om jag råkar titta lite längre på ett plagg så står hon genast där med sju likadana i olika färger och talar om att de finns. Men hallå - jag kan själv! Jag säger till om jag vill ha hjälp! Jag blir bara stressad och väldigt frustrerad av att det är på det här viset. Det finns säkert de som vill ha den här servicen (typ singaporianer) men inte jag!

Nej, det där med shopping är kanske inte riktigt min grej, men även jag kan tycka det är kul att bara strosa omkring utan något speciellt mål i sikte. Då kan jag ju faktiskt sjunka ner på en liten servering, suga lite på en kopp kaffe och studera alla målmedvetna shoppare och tycka det är väldigt skönt att inte vara en av dem.