Lite barfotakultur

Visserligen är Singapore ett litet land, men hur litet det än är så har man lyckats klämma in ett stort antal museer och tempel av alla de slag. och det kanske inte är så underligt, om man nu ska lyckas få ett antal olika folkslag och religioner att samsas innanför gränsen så måste naturligtvis alla få sin beskärda del.

För egen del är det fantastiskt spännande och intressant att uppleva den här varianten och jag, som aldrig varit speciellt intresserad av historia, suger plötsligt i mig allt möjligt och omöjligt av det jag kommer åt och tycker det är kul att vandra omkring på museer och läsa om folkslag och religioner jag  knappt visste fanns innan jag kom hit. (Vem vet, rätt som det är kanske jag börjar fundera över vår svenska historia också...)

I området "Kampong Glam", det som i vardagstal kallas "Arab Quarters", finns Malay Heritage Centre, ett museum där man får en inblick i malajernas historia och ställning i Singapore. Museet är inhyst i det hus där sultanen bodde. Huset byggdes 1819 till Sultan Hussein och var då ett klassiskt malaysiskt hus på styltor. 1840 byggdes det om till sin nuvarande form av sonen, Sultan Ali, och ända fram till 1999 beboddes huset av släktingar.

Lite underlig känsla måste jag erkänna att det var att kliva in barfota, eftersom alla skor måste lämnas på utsidan. Men jag får väl se det som så, att jag hade i alla fall inte några varma skor på mig så jag slapp lämna svettiga fotspår efter mig, och det är ju alltid något. Det är ett rätt litet museum som det inte tar sådär jättelång tid att ta sig genom, men då inträdet är en rätt oansenlig summa är det absolut värt ett besök om man är i området.

År 1999 fick dock släktingarna flytta ut, då det beslutades att området skulle "K-märkas" och byggnaden skulle bli ett museum. Man hittade 79 släktingar och som kompensation fick de dela på summan 17000 SGD/år under 30 år. Då majoriteten av släktingarna godtog det hela så blev det så. Vart de flyttade eller vad som hänt om de inte godtagit förslaget har jag inga bra svar på om någon skulle fundera över detta.

När jag ändå var på min kulturella barfotavandring, så passade jag på att kika in i moskén också. Det ar faktiskt första gången jag klivit in i denna fantastiskt pampiga byggnad. Allmänheten har bara tillträde vissa tider här och eftersom jag var på plats och ändå sysslade med barfotavandringar, så varför inte...

Sultan Mosqe ligger mitt i området och det är en enormt pampig byggnad med sina lökformade guldkupoler. Här gäller inte bara att man ska vara barfota för att få gå in, man ska även täcka sig så mycket som möjligt. Det är inget större problem, eftersom det finns hjälp att få med påklädnad, så det är ingen större risk att man går in felklädd på något vis. Det finns för övrigt en hel del regler och förordningar när man väl är på insidan.

Det är även från insidan en mycket pampig byggnad, så har man möjlighet, så är det absolut värt ett besök. Det är lite av tjusningen här egentligen, att man har möjlighet att ta del av allas olika religioner, sedan behöver man inte dela åsikterna, men bara möjligheten att kunna få ta del av dem är helt fantastisk. Att inte ta tillvara på den möjligheten skulle vara fullständigt idiotiskt.

På återbesök i "Arabkvarteren"

Att vara tillbaka i två veckor skulle kunna innebära en massa "måsten", men eftersom det ordet inte är så där särdeles kul, så skulle jag vilja säga att de här två veckorna innebär en massa "villen". Med andra ord, det är en hel hög med saker jag inte måste, men vill göra. Platser att besöka och bara gå omkring och andas in atmosfären, njuta av färger, dofter och ljud. Det här innebär naturligtvis att det kan bli några små repriser när det gäller publicering av inlägg, men så är det, "take it or leave it"...

Jag har under årens lopp hunnit skaffa mig ett antal favoritplatser, och Kampong Glam, eller "Arab quaters" som det kallas, är absolut ett av dem. För den som kan och tycker om att sy måste det här vara så nära himmelriket man kan komma. För egen del är jag ingen hejare på att hantera en symaskin (det närmaste jag har kommit var då jag under en period glatt sydde klädesplagg till döttrarna, men det var innan de blev så stora att de hade vett att protestera), men jag älskar att vandra omkring och titta på alla underbart vackra tyger. Dessutom måste jag erkänna att det är väldigt svårt att komma härifrån utan att inhandla minst en sjal, de finns i så många underbara varianter och kvalitér, så ett antal sådana har det blivit genom åren.

För övrig shopping, så är Haji Lane ett härligt ställe med många små butiker med varierande och ofta annorlunda innehåll. Klart värt ett besök! En trång och inklämd gata, kantad restauranger och mysiga fik, som lever upp på kvällen då folkvimlet tilltar. Här finns även små underbara gränder med vacker graffittikonst på väggarna.

Ordet "Kampong" betyder "by" på malaysiska och "Glam" är namnet på ett slags träd som en gång växte i området. När vår vän sir Stamford Raffles 1822 gjorde sin stadsplan och delade in Singapore i områden, "gav" han det här området till malajer och araber och spåren av det ser vi än idag. Förutom alla butiker så finns här gott om restauranger med arabisk mat och kvällstid är det svårt att undgå den söta doften från vattenpipor.

Kronan på verket är naturligtvis den stora pampiga moskén som med sin lökformade guldkupol och bas tillverkad av flaskbottnar, sträcker sig upp mot skyn i änden av Bussorah Street. (Vill ni veta mer om den byggnaden finns det lite mer i ett tidigare inlägg här)

Som sagt, ett av alla "villen" under mitt lilla höstbesök i Singapore...