"Under ytan finns stora och små"...och precis så är det, här finns verkligen stora och små, även om det kanske inte var den bildliga ytan Uno Svenningsson anspelade på, så stämmer det precis ändå.
Nu är det inte sådär helt enkelt att få dessa stora och små vattenvarelserna i form av fiskar att fastna på bild. De vill inte alls stå still och invänta den där plaskande fotografen som vill ha den där kanonfina fiskbilden tagen under ytan. I alla fall vill de inte vänta på mig! Bara så ni förstår vad jag menar så kommer här ett antal inte så bra bilder, utan sådana där bilder då jag skulle ha velat ropa som den där damen som filmade sin make: "Nu simmar du ut ur bild", men inte hjälpte det...
Under dagarna på Maldiverna blev det mycket snorklande och det är helt fantastiskt att simma utefter korallkanten där det stupar rakt ner på utsidan. Om man inte har upplevt det kan jag lova att den som har anlag för svindel löper stor risk att uppleva det som lite läskigt.
Här, i kanten, var det gott om stora stim av mestadels små fiskar, men även större som dök upp och plötsligt simmade bredvid. Nu är ju de flesta fiskar rätt fredliga så just här löper man ingen större risk att bli uppäten. och det känns ju rätt betryggande.
De "farligaste" jag hittade var olika varianter av arten "triggerfish", av vilka vissa arter kan vara rätt aggressiva då de vaktar sina ägg. Faktum är att jag en gång lyckades bli biten i fingret av en vid en snokeltur på Gili Trawangan. Nu får man ju kanske förstå att om han trodde jag skulle gräva fram äggen med mina framsträckta fingrar, så han är kanske ursäktad, och någon större skada blev det väl inte även om jag just då tyckte han var lite elak.
Gott om färgglada fiskar finns det i alla fall i många olika former. Den här gången lyckades jag däremot aldrig hitta Nemo, men det fanns ju rätt många andra varianter att titta på.
En mysig figur där under ytan är "papegojfisken". Det finns ungefär 80 arter av denna stora färgglada fisk. De flesta är mellan 30-50 cm, men den kan bli upp till en meter så det är en häftig fisk att titta på med sina härliga färger. Anledningen till att den har fått sitt namn är dess papegojliknande "näbb". Med hjälp av "näbben" äter den döda och algtäckta koraller som den sedan tuggar sönder och det som fisken inte tillgodogör sig kommer ut som sand. Tacka den för de finkorninga stränderna där vi kan ligga och gotta oss. En papegojfisk kan nämligen producera runt 90 kg sand per år!
Så gott om färgglada koraller fanns det tyvärr inte utan här har korallblekningen brett ut sig rejält. Koraller är ju rätt känsliga, det räcker att vattentemperaturen förändras så förlorar de sin färg och det underliggande vita kalkskelettet blir synligt. Det beror på att det ämne som kallas zooxantheller stöts bort. Om vattentemperaturen skulle återgå till det normala kan dock korallerna repa sig och återfå sin färg.
Något annat som också kan påverka korallreven är naturkatastrofer, och den tsunami som drog fram över stora delar av området 2004 drabbade även Maldiverna, men trots att det var flera av öarna som blev hårt drabbade klarade sig trots allt de flesta korallrev här rätt så bra den gången.
Som sagt, något stor undervattensfotograf är jag inte, men jag tycker det är fantastiskt kul och ibland räcker det långt!
