Bröllopsdag på Maldiverna

Att det är många som åker till Maldiverna på sin smekmånad eller för att fira bröllopsdagar är inte så svårt att förstå eftersom det verkligen är ett litet paradis där man inte kan göra så mycket annat än att bara vara och njuta av tillvaron. Om man dessutom ser alla olika resebolag som specialiserat sig just på den sortens resor så förstår man ändå mer hur många det måste vara som gör just det. Vill man däremot gifta sig på platsen i fråga är Maldiverna inget bra alternativ för icke-muslimer eftersom man måste vara muslim för att få gifta sig där, men om det inte är intressant att konvertera så kan man ha en "löftescermoni" där för att sedan ha den juridiska tillställningen på hemmaplan.

Vi har aldrig varit speciellt bra på att fira våra bröllopsdagar trots att vi har haft några på oss men det har liksom aldrig blivit av. Men nu bestämde vi oss, att har det aldrig hänt tidigare så gör vi det nu, och då lät just Madiverna som ett väldigt trevligt alternativ och det beslutet ångrade vi inte alls.

Det finns många, mer eller mindre lockande, aktiviteter för firande par (Det finns ju alltid något att fira, även om man inte just gift sig eller har varit gifta i en himla massa år!). Bland annat så kan man för en icke oansenlig summa hyra en plattform i vattnet för en dag. precis utanför stranden ligger den och där får man då sina måltider och drinkar serverade. Nu kan jag inte påstå att denna aktivitet lockade speciellt mycket, så vi hoppade faktiskt över det. Det verkade för övrigt inte locka speciellt många andra heller, så den var rätt öde hela tiden, fullt förståeligt om ni frågar mig...

Om man hellre skulle vilja det så kan man boka ett privat strandbord till middagen för att sitta där bakom draperierna och kuckilura samtidigt som man intar mat och dryck. Inte heller detta gjorde vi.

Däremot så blev vi härligt överraskade av vänner som sett till att vi fick bubbeldryck placerad i rummet på den aktuella dagen - så mysigt!

På kvällen fick vi även en specialtårta (det kan eventuellt vara så att det serveras ett antal sådana varje kväll, men jag kan ju få leva i tron att den var specialgjord just för oss) serverad till vårt bord. Nu var det i och för sig vackrare än den var god, men ändå...

Och när vi kom till rummet senare hade personalen gjort den där fantastiska kreationen av blomblad och löv på sängen - så vackert! Nästan så man inte hade hjärta att förstöra det och krypa ner, men det känds lite fånigt att sova på golvet, så det blev nedplockat (fotografierna finns ju i alla fall kvar). Och ja, det var faktiskt rätt antal år skrivet, så många år sedan är det som vi sa ja till varandra. Och med tanke på det var det väl dags att fira på riktigt, för det kan ju vara så att om ytterligare 30 år kanske vi får välja ett närmare resmål att fira på.

"30 years and counting..."

Under ytan...

"Under ytan finns stora och små"...och precis så är det, här finns verkligen stora och små, även om det kanske inte var den bildliga ytan Uno Svenningsson anspelade på, så stämmer det precis ändå.

Nu är det inte sådär helt enkelt att få dessa stora och små vattenvarelserna i form av fiskar att fastna på bild. De vill inte alls stå still och invänta den där plaskande fotografen som vill ha den där kanonfina fiskbilden tagen under ytan. I alla fall vill de inte vänta på mig! Bara så ni förstår vad jag menar så kommer här ett antal inte så bra bilder, utan sådana där bilder då jag skulle ha velat ropa som den där damen som filmade sin make: "Nu simmar du ut ur bild", men inte hjälpte det...

Under dagarna på Maldiverna blev det mycket snorklande och det är helt fantastiskt att simma utefter korallkanten där det stupar rakt ner på utsidan. Om man inte har upplevt det kan jag lova att den som har anlag för svindel löper stor risk att uppleva det som lite läskigt.

Här, i kanten, var det gott om stora stim av mestadels små fiskar, men även större som dök upp och plötsligt simmade bredvid. Nu är ju de flesta fiskar rätt fredliga så just här löper man ingen större risk att bli uppäten.  och det känns ju rätt betryggande.

De "farligaste" jag hittade var olika varianter av arten "triggerfish", av vilka vissa arter kan vara rätt aggressiva då de vaktar sina ägg. Faktum är att jag en gång lyckades bli biten i fingret av en vid en snokeltur på Gili Trawangan. Nu får man ju kanske förstå att om han trodde jag skulle gräva fram äggen med mina framsträckta fingrar, så han är kanske ursäktad, och någon större skada blev det väl inte även om jag just då tyckte han var lite elak.

Gott om färgglada fiskar finns det i alla fall i många olika former. Den här gången lyckades jag däremot aldrig hitta Nemo, men det fanns ju rätt många andra varianter att titta på.

En mysig figur där under ytan är "papegojfisken". Det finns ungefär 80 arter av denna stora färgglada fisk. De flesta är mellan 30-50 cm, men den kan bli upp till en meter så det är en häftig fisk att titta på med sina härliga färger. Anledningen till att den har fått sitt namn är dess papegojliknande "näbb". Med hjälp av "näbben" äter den döda och algtäckta koraller som den sedan tuggar sönder och det som fisken inte tillgodogör sig kommer ut som sand. Tacka den för de finkorninga stränderna där vi kan ligga och gotta oss. En papegojfisk kan nämligen producera runt 90 kg sand per år!

Så gott om färgglada koraller fanns det tyvärr inte utan här har korallblekningen brett ut sig rejält. Koraller är ju rätt känsliga, det räcker att vattentemperaturen förändras så förlorar de sin färg och det underliggande vita kalkskelettet blir synligt. Det beror på att det ämne som kallas zooxantheller stöts bort. Om vattentemperaturen skulle återgå till det normala kan dock korallerna repa sig och återfå sin färg.

Något annat som också kan påverka korallreven är naturkatastrofer, och den tsunami som drog fram över stora delar av området 2004 drabbade även Maldiverna, men trots att det var flera av öarna som blev hårt drabbade klarade sig trots allt de flesta korallrev här rätt så bra den gången.

Som sagt, något stor undervattensfotograf är jag inte, men jag tycker det är fantastiskt kul och ibland räcker det långt!

Meedhupparu - en ö på Maldiverna

En vecka på Maldiverna, en dröm för många som vi nu har genomfört på riktigt. Och visst är det ett paradis med sitt kristallklara vatten och kritvita stränder, palmer och fantastisk snorkling från stranden, ett semesterparadis jag är väldigt glad att jag fick uppleva.

Maldiverna består alltså av mer än tusen små öar, och av de tusen öarna valde vi att bo på den som heter Meedhupparu. Det är en av 88 öar som ingår i Raa-atollen, vilken är 56 km från norr till söder och 24 km där den är som bredast. Av de här 88 öarna är det drygt 15 som är bebodda av sammanlagt ungefär 15000 invånare.

Meedhupparu, där vi spenderade vår semester, är en av de huvudsakliga turistöarna inom den här atollen och fram till sent 90-tal låg de utom räckhåll, men nu kan man alltså ta sig hit med hjälp av ett litet gulligt(?) flygplan som tar cirka 40 minuter från huvudstaden Male.

Ja, gulligt flygplan ja... Jag får väl erkänna att det fladdrade förbi lite scener från filmen "Sju dagar sju nätter" med Harrison Ford och Anne Heche när jag såg planet. För er som inte vet kan jag berätta att de störtar med just ett sådant här litet gulligt plan på en öde ö, så det kändes inte så väldigt avlägset. Nu gick det ju bra och det var ju tur, för någon Harrison Ford fanns ju inte med i det här planet, så hur det hade gått i så fall vet man ju aldrig...

Man kan ju förresten undra om kaptenens klädsel, kortbyxor och flipflop, varit gångbar någon annanstans.

Hur som helst så gick flygturen bra och det kändes helt ok, jag var inte ens orolig när vi skulle åka tillbaka! Och det var bara att inse att ön var värd den, utan tvekan.

Under sju dagar var vi "strandsatta" på vår paradisö, och det var väldigt lagom för oss. Det finns ju inte så mycket mer att syssla med än att sola, bada, äta, dricka, snorkla och bada lite till. I och för sig ett helt acceptabelt utbud.

Som de flesta andra så blev vi vid märkta vid ankomst med små gulliga orange armband, vilka skvallrade om att vi hade valt en All-inclusive-tillvaro. Det efter rekommendationer från andra och helt rätt med facit i hand. Det är definitivt inte billigt på de här öarna, så det är absolut en fördel vid en vistelse här. Med andra ord så hade vi fri tillgång till dryck samt frukost, lunch och middag. Det var mitt livs första semester av det här slaget, och visst saknade jag att välja restaurang på kvällen, men med tanke på att det inte fanns några att välja på så var det helt ok. Förutom restaurangen fanns det även två strandbarer där man kunde sitta under en palm och titta på det turkosa havet och samtidigt inta en iskall öl, vilket är en helt ok sysselsättning dagar då temperaturen ligger runt 30-strecket i såväl luften som vattnet.

Nu var det faktiskt inte sol hela tiden, utan en av dagarna fick vi ett sådant där fantastiskt monsunregn då allt flyter ett tag för att sedan upphöra och torka upp lika fort som det kommer. Lite charmigt det också så länge det inte varar alltför länge.

Samtliga hus låg utmed stranden som gick runt ön, så med andra ord var det aldrig långt till bad. Och snorklingen var helt fantastisk. (Nu är jag inte speciellt bra på det där med att fånga fiskar på bild, men det kommer att komma ett smakprov på min fotografiska fiskjakt också)...

Här fanns naturligtvis en pool också vilken vi nöjde oss med att fotografera. Jag har i ärlighetens namn lite svårt att motivera mig att bada i en pool då det finns ett helt fantastiskt hav att bada i. Men visst var den vacker där den låg.

Det fanns naturligtvis en rad med aktiviteter om man så önskade, olika båtutflykter och möjligheter att hyra diverse vattenfarkoster. Nu gjorde vi inget av ovanstående, dels därför att vi kände att vi gjort mycket av det som erbjöds vid tidigare tillfällen och att prislappen här vida överskred det vi tidigare betalat för liknande utflykter, samt att det var alldeles för varmt för att till exempel sätta sig i en kajak och paddla runt ön. Vi var rätt nöjda med att bara vara, och jag måste säga att vi njöt av varje stund vi bara var...

Maldiverna - ett riktigt öland

Maldiverna är på något vis ett paradisomspunnet resmål, och efter att ha besökt landet i fråga är jag villig att hålla med.

Det är inget stort land, närmare bestämt är det Asiens minsta där det ligger i norra delen av Indiska oceanen med Sri Lanka och Indien som närmsta grannar. Landet Maldiverna består av 26 olika atoller, vilka i sin tur består av över 1100 öar av vilka cirka 200 är bebodda av landets runt 400 000 invånare.

Landet bebos av maldivier som har dhivehi som språk. Men eftersom britterna en gång var här och rotade som på så många andra platser så talas även engelska på de flesta håll. Ytterligare anledning till det är säkert också att det är turismen, förutom fiske, som man lever på. 2013 hade man mer än en miljon besökande turister och det är ju en del i förhållande till folkmängden, om man säger så.

Det ligger hyfsat nära ekvatorn, närmare bestämt 80 mil norrut, så varmt är det året om. Det ska enligt uppgift vara något mer risk för regn under perioden april till november, men de där tropiska monsunregnen  brukar ju leverera väldigt många millimeter under rätt kort tid för att sedan gå över lika fort som de kommer, så jag inbillar mig att det inte är något stort problem. Och tydligen är turismen rätt lika fördelad över året.

Det är inte direkt något land som bjuder på hisnande höjder då den högsta punkten mäter 2,4 meter över havet. Den ö vi var på mätte nog inte någon enda meter över någonstans, utan var i det närmaste helt platt som de flesta andra. Det här är ett problem med tanke på den klimatförändring vi ser idag. I och med den globala uppvärmningen stiger havsytan och eftersom Maldiverna inte har mycket höjd att spela med så finns risken att öarna så småningom försvinner.

Idag omges samtliga öar av atollernas skyddande korallrev, men även korallerna påverkas av uppvärmningen och försvinner det skyddet finns det inte mycket att sätta mot den kraft vattnet har. Idag kan man se sandfyllda säckar utplacerade till skydd mot erosionen, plus att man hjälper naturen på traven genom att placera ut stålställningar där nya koraller kan bildas.

När man åker till Maldiverna så flyger man till huvudstaden Male och därifrån är det båt eller flygplan som gäller för att ta sig vidare. Den ö vi skulle till låg rätt långt bort så här var det fråga om flygtransport. Och inte med vilket plan som helst, utan nu var det sjöflygplan som gällde! Perfekt för någon som jag, som inte gillar att flyga...

Hur som helst så var det inte så farligt som jag trodde, egentligen inte värre än att åka Nextjet mellan Karlstad och Stockholm faktiskt...

"To be continued"...

För den som är intresserad och vill, finns mer att läsa om konsekvenserna av den globala uppvärmningen på WWF:s sida om klimatförändringar.