I år får inte skomakaren någon semester

Det är lite synd om skomakaren i år, i alla fall om han tänker ta semester mellan hägg och syren.

Uttrycket "mellan hägg och syren" har troligen de flesta hört, men oftast är det ju så, att vi hör något men tänker inte så mycket på det. I det här fallet sägs det ha sitt ursprung i en skylt som sattes upp av en skomakare som tog semester på försommaren och då satte upp en skylt med texten "stängt mellan hägg och syren". Jag kan förstå honom med tanke på att det är en helt fantastisk tid. Men just i år, då dessa två arter ur växtriket i alla fall på mina breddgrader blommar samtidigt, kanske just det där med att ta semester mellan hägg och syren inte är någon direkt lysande idé...

Men visst är det en fantastisk tid vi har nu med alla färger och dofter (även om termometern just nu börjat sjunka oroväckande lågt...) och fågelkvitter. I skrivande stund befinner jag mig i stugan och då innebär fågelkvitter sådant där mysigt visslande och kvittrande i olika tonarter och inte sådana där måsskrin som vi har i stan. Småfåglarnas ljud är onekligen mysigare. Idag har vi även konstaterat att vi har en igelkott boende någonstans på ägorna. Någon gång kanske den behagar stå fotomodell också så den kan förevigas.

Några andra små vänner som dyker upp när värmen kommer är ju våra, oftast icke så populära, vänner ormarna. Nu de ju trots allt inte så många och inte heller så enormt farliga, och låter man bara bli att trampa på den farliga varianten så är det ju inga större problem.

För den som eventuellt skulle vilja fördjupa sig lite mer i arter, hur man genom att se ormen i ögonen, eller genom att lyfta upp den i stjärten ser skillnad på dem (eller varför man kanske skulle kunna få för sig att gå ut och leta reda på en vit huggorm att koka soppa på!) har jag en gång fördjupat mig i ämnet Huggorm eller snok i ett tidigare inlägg.

Hur som helst, oberoende av när syrenerna blommar, så är det en ljuvlig tid och det är bara att njuta av den....även om det naturligtvis vore skönt om lite av den där saknade värmen kom tillbaka...

It ain´t over until the fat lady sings...

Om någon råkat missa det, så kan jag meddela att det just nu pågår ett Europamästerskap i fotboll. Och för er som av någon anledning lyckats med bedriften att missa det hela så kan jag även meddela att det har väl inte gått sådär väldans lysande för Sverige. Med tanke på att de har spelat två matcher och inte haft ett enda skott på mål så är det med närmare eftertanke inte lysande alls. Men om vi betänker att de faktiskt har gjort ett mål (med lite hjälp av en irländare) trots denna något genanta statistik så kanske de kan ha ytterligare lite tur på sin sida i det stundande mötet med Belgien, och det är väl nu det där uttrycket "It ain´t over until the old lady sings" kan komma till pass.

Ett uttryck som kan tyckas lite mystiskt, jag menar vad i himlens namn har den feta tanten med det hela att göra? Det kan vara totalt onödig kunskap, men om någon är intresserad så ska uttrycket ha sina rötter i en opera av Wagner, nämligen "Nibeungens ring". Den avslutas med en storväxt dams aria som varar i dryga 10 minuter och med tanke på att hon är försedd med en hornförsedd hjälm, ett spjut och en sköld så är det väl ingen som törs avbryta henne, utan man får snällt finna sig i att vänta på att få reda på utgången förrän hon sjungit klart.

I morgon kväll ska det ju avgöras huruvida våra blågula kommer att gå vidare till slutspel eller ej, och i ärlighetens namn ser det väl inte speciellt ljust ut, men som sagt, det är väl inte över förrän den feta tanten sjungit klart...