En helt vanlig lördag

En helt vanlig lördag på den här sidan av jorden i mitten av november kan säkert se ut på många olika sätt, men ett är i alla fall säkert - man skottar inte snö!

Ett rätt behagligt sätt att tillbringa delar av den är att ta med en bra bok och lägga sig några timmar vid den pool som hör till vårt husområde. Det  är en pool, precis som på vilken semesteranläggning som helst. Den stora skillnaden är att det inte är huggsexa om våra solstolar, beroende på att det är förhållandevis få västerlänningar som bor här, och de är väl de enda som är knäppa nog att vilja ligga i solen när det är som varmast!

Många väljer att kliva in i det ac-nedkylda gymet och ta några kilometer på rullbandet i stället, och det kan säkert vara bra, om man uppskattar det! Skulle det vara så att man föredrar att träna ute i värmen, så finns det ett par löpband i bassängen också...och om man vill vara ute och träna utan att bli blöt, så finns det även ett litet utomhusgym...allt för att inte invånarna ska behöva söka sig till "Biggest looser Asia".

 Efter ett par timmar i en solstol, insåg vi att det rådde akut brist på drycker i kylskåpet, men en liten lördagsutflykt till affären kan väl alltid vara trevligt...eller inte... Men efter inhandlande av div drycker, såväl med som utan alkohol, till tonerna av "Winter wonderland" och "Jingelbells" så var nog dagens stora måste avklarat. Nu återstår bara att ta itu det största lördagsdilemmat, och det är inte vad vi ska äta, utan var vi ska äta!

The Social Network

Nu har jag delat biosalong med väldigt många andra, vilka jag kunde varit mamma till allihop tror jag, för att se filmen om världens yngste miljardär, Mark Zuckerberg. Eftersom jag tillhör en av många i min generation som fastnat i "face-book-träsket", och hört en hel del om filmen, så var jag lite nyfiken på den. Jag hade egentligen inte några förväntningar alls, men måste säga att jag blev positivt överraskad.

Filmen är uppbyggd på så sätt, att man får följa två rättegångar där Zuckerberg blivit stämd, dels av bröderna Winklevoss som ansåg sig ha blivit bestulna på idén till Facebook, och dels av den forne kamraten och kompanjonen Eduardo Saverin. Parallellt med rättegångarna får man följa historien om hur det hela började, och hur Harvardkompisarna som startade upp det hela tillsammans, kom att bli fiender.

Filmen är välgjord och har en rapp dialog rakt igenom. Skådespelaren Jesse Eisenberg gör en väldigt bra insats som Zuckenberg, och jag kom på mig själv flera gånger att dra paralleller med Dustin Hoffman i "Rain man". Även Justin Timberlake gör en bra insats som den "grisigt elake" Sean Parker, en av Napsters grundare, som "nästlade sig in i Face-book-nätet".

Visst, här finns naturligtvis de rika collegegrabbarna som är med i de häftigaste klubbarna där datanördarna  inte platsar och tjejer som vill ha de populära killarna, men också kärlek, vänskap och svek. Ok, det är en film, och det finns säkert händelser som inte är korrekt beskrivna. Men om det ens finns ett uns av sanning i att anledningen till att facebook överhuvudtaget kom till, är att en 19-årig collegekille blev dumpad av en tjej och senare under kvällen, full och besviken, startade en sida som han kallade "face-mash", i så fall är det rätt fantastiskt.

Jag skulle bli förvånad om inte den här filmen kommer att få någon slags "kult-status", och för att använda en för sammanhanget passande klyscha, så kan jag tänka mig att trycka på gilla-knappen!

Världens största byggarbetsplats?

Jag tror, att om inte Singapore är världens största byggarbetsplats, så är det i alla fall inte långt ifrån! Att befinna sig någonstans utan att kunna se en enda byggkran är i stort sett en omöjlig uppgift. Det skulle möjligen vara i något av de bevarade naturområdena där man är omringad av höga träd i så fall!

Som sagt, här byggs överallt och hela tiden! Här skulle svenska byggnadsarbetareförbundet ha att göra! Det är inte frågan om att arbeta 7-16 måndag till fredag, här arbetas det hela tiden!! Jag vet, eftersom vi bor granne med, inte ett, utan ett antal hus som är på väg uppåt himlen! Det brukar sluta dundra framåt 21-tiden på vardagarna, men söndag kväll är det faktiskt lite tidigare...

Vy åt norr

Under en period kunde jag räkna till 38 lyftkranar från vårt fönster, men kan jag bara se bara 15-20 stycken, eftersom det plötsligt är ett antal nya höga byggnader i vägen! Ett av husen som är på väg uppåt, påminner lite om en myrstack i genomskärning! Det är precis som små gångar där det springer omkring "små figurer" hela tiden. Kan ju inte direkt påstå att säkerhetsanordningarna är av högsta kvalitet, ibland när man ser hur en lina är fastspänd i en tillfällig byggnadsställning ett antal meter upp i luften är det lätt att hålla sig för skratt.

Vy åt väster

Arbetskraften består av gästarbetare, främst från Indien och Pakistan med omnejd, men helt säkert från ett antal andra länder också. Mellan klockan 12 och 13 har de lunchrast, och då ligger de och sover middag i parken brevid. (De som inte helt enkelt rullar ut ett litet mattliknande stycke och lägger sig på betongen - men sover, det gör dom!

Med tanke på alla byggnadsarbeten som pågår runt om Singapore, skulle man ju kunna tro att det kunde bli lerigt på vägarna, men inte! Här löser man det helt enkelt så, att varje gång en lastbil av något slag ska lämna byggområdet står det 2-4 stycken och spolar av den med vattenslangar - här lämnas inget åt slumpen minsann! På vägarna i Singapore åker det bara omkring rena bilar!

Nåja, vi har faktiskt fortfarande några träd kvar runt omkring oss där vi bor, och vi ser fortfarande till "the city" så vi ska väl inte klaga. Det är ju faktiskt flera meter till de nya husen, och skulle jag sakna sysselsättning, kan jag ju alltid roa mig med att räkna lyftkranar!



Vy åt  söder


(Kan ju bara tillägga för er som vet vad jag pratar om, att numer är jag inte så orolig för att en byggnation på bryggudden i Karlstad ska komma att störa oss sådär jättemycket...!!)

Klotterfria kakelundergångar!

Dom finns faktiskt - kaklade undergångar utan klotter eller skräp! Här är de så välstädade så att det blänker om såväl golv som väggar.

Det är väl inte bara renheten som facsinerar en västerlänning egentligen. Om man tänker på hur mycket folk som finns i denna storstad, så förundras man faktiskt också av frånvaron av tiggare. De finns, men på ett mycket mer" raffinerat sätt" än i andra storstäder där jag har varit. Jag tror att de får sin tilldelade undergång, (eller gathörn för den delen) där de har tillstånd att stå och endera sälja servetter, eller sjunga och spela.

I "vår" tunnelbaneundergång är det två stycken som delar på spelandet. De låter i och för sig rätt lika, men den ene sjunger gamla hederliga schlagers, medan den andre låter som en engelsk frälsningsarmésoldat! Ni, vet, "Pärleporten" och alla andra käcka låtar, fast på engelska. Det mest fantastiska med dessa två herrar är, att rätt som det är så försvinner de för att ta lunchpaus, och då lämnar de allt, instrument och sparbössa och går därifrån! Och jag är rätt övertygad om att det alltid är kvar när de kommer tillbaka.

Det är väl inte direkt någon skönsång, men lite trevligt är det faktiskt när de står och slår sina tre gitarrackord och sjunger något kämmigt till!



"Vår" tunnelbaneundergång efter att sista tåget lämnat stationen



Paraplyernas Mekka

Kan det gå mode i paraplyer? Jodå, det kan det! Här tror jag man kan hitta paraplyer i alla färger, alla sorters mönster, med olika typer av handtag, i olika storlekar och sist - men inte minst - i alla prisklasser!!

Jag har insett att en anledning till att många här går omkring med stora handväskor, är att det ska finnas plats för ett paraply, det är nämligen alltid med. Det kommer också väldigt ofta till användning och det behöver inte nödvändigtvis bero på att det regnar, utan det kan lika gärna bero på solen. Visserligen är det så, att det ofta behövs på grund av att det kommer en störtskur ovanifrån, men jag tror faktiskt att det är ännu fler som använder det som solskydd. Här kan man till och med köpa paraplyer med skydd mot uv-strålning!!

Som jag sa, paraplyer finns i alla färger och mönster: prickigt, blommigt, randigt, rutigt, enfärgat...och om det skulle vara så att man av någon anledning lämnat hemmet utan paraply och det börjar regna, finns det ingen anledning till panik - det finns att köpa överallt!! Och då menar jag överallt, i alla prisklasser! Man kan ju välja att gå in i en märkesaffär och få ett litet gnistrande "gucci" på paraplyet för x antal dollar, eller springa in i en mataffär och köpa ett litet (så litet att det t.o.m. kan få plats i lilla väskan!) sött paraply för 4 dollar. Det är klart, då kanske det inte har något tjusigt utformat handtag, men för mig, som troligtvis lägger det ifrån mig någonstans i alla fall, duger det alldeles utmärkt!

Har för övrigt haft kontakt med flera av er där hemma och förstått att just nu skulle ni behöva ett varsitt jätteparaply - gärna yllefodrat! Med tanke på alla snöstormsrapporter jag fått, så känns det rätt ok att, iklädd linne och kortbyxor, fälla upp ett litet paraply i någon glad kulör som skydd mot lite regn...

Clarke Quay

I stort sett kan man säga att Clarke Quay består av fem kvarter lagerbyggnader som renoverats och numer är restauranger och nattklubbar! Här var tidigare Singapore River fylld med lastbåtar och kajen bebyggd med lagerlokaler. Men efter att man flyttat verksamheten till en annan del av ön och "städat" upp såväl floden som omgivningarna, var det någon som fick den briljanta idén att göra om området till nöjeskvarter - och det lyckades rätt bra tycker jag!

Mycket av den gamla bebyggelsen är kvar, om än i omgjort skick, och här kan man äta och dricka till långt inpå småtimmarna. Dagtid är det väldigt folktomt, men efter mörkrets inbrott är det ett myller av människor och ljud av alla de slag. Här finns det mesta man kan tänkas vilja ha. Det finns gott om restauranger utefter vattnet, men även om man tar ett kliv inåt kryllar det av barer och matställen. Om man vill kan man parkera vid en tunna på irländsk pub, eller varför inte ta ett glas vin sittandes i en rullstol på "The Clinic"? Kanske röka lite vattenpipa, äta mongoliskt, japanskt eller indiskt? Ja, utbudet är enormt, och det är bara att flanera runt och fundera under tiden.

Här behöver man inte heller vara rädd för att det ska bli för varmt (om man nu skulle vara det), eftersom det finns ett antal enorma "utblåsapparater" som ser till att kyla området, och kylan hålls sedan  på plats av ett antal jätteparaplyer som bildar ett gigantiskt tak över hela området.

Om man efter att ha ätit, av någon anledning skulle vilja, så kan man ju alltid ta en tur med "the Extreme swing" eller varför inte ett bungyjump i kapsel? Om inte annat för att se om maten blir kvar där den ska vara...

Om man går lite längre utefter vattnet kommer man till "Boat Quay". Här finns också ett antal barer och restauranger. De engelska pubarna duggar tätt och här kan man se engelsk fotboll och spela dart eller biljard, precis som det ska vara på en riktig pub! Fredag eftermiddag kan man se väldigt många engelsmän i sina rosa skjortor stanna till för en öl på väg hem från jobbet - även det precis som det ska vara!

 Det är ett fantastiskt färgspel från alla byggnader och broar vars ljus i olika färger speglar sig i vattnet. Det är också här man kan se alla asiater med sina kameror med jätteobjektiv och stativ sitta och invänta det rätta tillfället att föreviga någon eller något. Näst efter "the Merlion" och Marina bay, är det troligen ett av de mest fotade områdena i Singapore!

Mera golf!

Nu har jag varit iväg igen - mycket golf har det blivit... men nu har jag äntligen spelat på "min egen" bana:

Eller ja, det är väl kanske inte riktigt min egen, även om man skulle kunna tro efter att ha betalat greenfee, att dom missuppfatttade mitt syfte med att vara där, och fick för sig att jag skulle köpa banan...

Det här banan är ganska ny, den öppnade 2006, och enligt hemsidan är det Singapores första och enda 18-hålsbana som är öppen för allmänheten. Det normala är annars, att golfbanorna är privata, och man ska vara medbjuden av en medlem för att få spela. Men här räcker det att man kan visa upp ett handicapbevis för att få spela, vet inte varför det skulle vara något slags bevis på att man kan spela, men det är en annan historia!

Marina bay ligger väldigt centralt och man ser singapores berömda skyline härifrån. Det är också en av de banor man kan spela efter mörkrets inbrott, vilket kan vara rätt bra eftersom det infaller rätt tidigt, här finns nämligen strålkastare som tänds när det blir mörkt. Det kan ju faktiskt förklara lite varför det är en väldigt öppen bana, skulle inte tro att det är kul att leta boll i skogen när det är mörkt. Eftersom det är en så bred och öppen bana med ytterst få träd. är inte heller djurlivet så stort här. Såg faktiskt vare sig varningsskyltar eller djur!

Alltså; breda hål, ingen skog, inte mycket vatten, borde inte vara några problem alls...eller...Nja, här finns något som kallas bunkrar, närmare bestämt 91 stycken! Jag skulle inte ens kalla dem för bunkrar, utan för "svarta hål", dom fungerar nämligen på följande sätt: om bollen väl har hamnat i en bunker kommer den aldrig därifrån!! Det är till och med så att det är inte säkert att man kommer därifrån själv, åtminstonde finns lite av känslan av att "nu öppnar sig marken och jag försvinner, och eftersom ingen ser mig, så vet ingen var jag är"... Detta händer naturligtvis inte, så efter att förtvivlat slagit x antal meningslösa slag för att komma över den flera meter höga bunkerkanten är det bara att krypa upp ur hålet och hoppas på att inte hamna i något av  de resterande 90 svarta hålen. Trots detta är det en trevlig bana att spela på. (och man behöver ju faktiskt inte lägga bollen i bunkrarna!)

Det mest fantastiska med Singapore och golfen är ändå att på denna ca fyra mil breda och tre mil höga ö, med en befolkning på närmare fem miljoner, har man lyckats få plats med fler än 20(!) golfbanor!! Visst kan man fundera över hur dom får plats, och visst är det facsinerande att det faktiskt finns en massa utrymme mellan dom...