fredag 16 december 2011
julhälsningar per post
Imorgon ska uppenbarligen alla julkort som ska fram i tid vara lagda i någon av de stiliga röda "julkorts-brevlådorna" som finns utplacerade lite här och där.
Jodå, jag skriver fortfarande lite julkort, inte på långa vägar så många som jag en gång gjorde! Jag tillhörde de där som skrev så många julkort så att jag fick hålla på i flera dagar. Sedan fylldes vår egen brevlåda med julhälsningar som sattes upp på röda band och hängdes upp ovanför trappan i huset.
Visst var det mysigt och visst var det kul att få alla dessa hälsningar. Idag skickar jag inte speciellt många julkort. Jag skickar dock fortfarande till vänner och släkt som inte bor i närheten.. Julkorten till de som jag knappt vet vilka de är, skickas inte längre. Ni vet, de där personerna som man hörde något från en gång per år och som man bara kom ihåg vid öppnandet av adressboken när det var dags för julkortsskickandet.
Numer brukar julkorten till de som bor i närheten, överlämnas tillsammans med en julkram!
Visste ni förresten att vi har skickat julkort i Sverige sedan 1880-talet? I början var det inte bara "goda" julhälsningar, utan de var även "fröjdefulla" och "fridfulla". Det sägs att det var julkortens fel/förtjänst att julbocken ersattes av en tomte, samt att vi började ta in julgran.
1996 nåddes kulmen på julkortskickandet i Sverige och då skickade svenska folket 62 miljoner julkort! Detta har minskat, men trots att många har gått över till elektroniska hälsningar så skickar vi fortfarande runt 40 miljoner julhälsningar med posten varje år. Inte så konstigt kanske att posten uppmanar oss att skicka julkort, speciellt med tanke på att det handlar om över 200 miloner kronor bara i porton...
Världens minsta julkort som någonsin skickats var en hälsning till prinsen av Wales 1923. Det var ett riskorn med såväl bild, som adress och hälsning på!
Nu ska jag sätta mig och bidra lite till postens överlevnad genom att skriva mina julkort. Dom som ska utrikes är det en massa vit fin och glittrande snö på - det kan ju vara någon som faktiskt tror att det är så det ser ut i Sverige!
torsdag 15 december 2011
The Leopard
Nu har jag läst min första bok av den norske författaren Jo Nesbö. Boken heter the Leopard och är en deckare som utspelar sig till stor del i Norge.
Huvudpersonen är den självdestruktive alkoholisten Harry Hole, som på grund av ett spökande tidigare fall gömt sig i Hong Kong. Där har han skaffat sig stora spelskulder och, i bokens inledning, håller på att deka ner sig totalt. Eftersom den norska polisen behöver honom i ett mordfall blir han hemhämtad av en kvinnlig polis, även hon med personliga problem i bagaget.
Fallet blir mer och mer komplicerat eftersom det inträffar ett antal mer eller mindre våldsamma och blodiga mord som för huvudpersonerna såväl till Kongo som till norska fjällen.
Huvudpersonen Harry Hole känns som en blandning av Lassgårds dystre och mer eller mindre alkoholiserade variant av Wallander och Bruce Willies i Die Hard-filmerna. Det spelar ingen roll om det handlar om laviner, dödliga spikbollar eller slagsmål med brutna ben överallt i kroppen - han reser sig igen och fortsätter framåt!
Boken var ok, men inget jag jublar över. Jag tror att jag hade uppskattat den mer om de drygt 700 sidorna varit betydligt färre. Det blev bara för mycket av det goda ibland.
Eftersom jag har en till bok av samme författare, i samma serie, ska jag ge honom en chans till så får jag se om jag fortfarande tycker likadant. Fast just nu ska jag nog hitta en bok med en annan typ av huvudperson än Harry Hole...
Huvudpersonen är den självdestruktive alkoholisten Harry Hole, som på grund av ett spökande tidigare fall gömt sig i Hong Kong. Där har han skaffat sig stora spelskulder och, i bokens inledning, håller på att deka ner sig totalt. Eftersom den norska polisen behöver honom i ett mordfall blir han hemhämtad av en kvinnlig polis, även hon med personliga problem i bagaget.
Fallet blir mer och mer komplicerat eftersom det inträffar ett antal mer eller mindre våldsamma och blodiga mord som för huvudpersonerna såväl till Kongo som till norska fjällen.
Huvudpersonen Harry Hole känns som en blandning av Lassgårds dystre och mer eller mindre alkoholiserade variant av Wallander och Bruce Willies i Die Hard-filmerna. Det spelar ingen roll om det handlar om laviner, dödliga spikbollar eller slagsmål med brutna ben överallt i kroppen - han reser sig igen och fortsätter framåt!
Boken var ok, men inget jag jublar över. Jag tror att jag hade uppskattat den mer om de drygt 700 sidorna varit betydligt färre. Det blev bara för mycket av det goda ibland.
Eftersom jag har en till bok av samme författare, i samma serie, ska jag ge honom en chans till så får jag se om jag fortfarande tycker likadant. Fast just nu ska jag nog hitta en bok med en annan typ av huvudperson än Harry Hole...
onsdag 14 december 2011
Nyheter eller skvaller?
Rätta mig om jag har fel, men visst fanns det en tid när man kunde läsa nyheter i Expressen!? Ok, lite överdrivet kanske, det finns väl fortfarande en och annan nyhet, och frågan är väl vad som är nyheter eller ej.
Igår kastade jag mig över de svenska tidningar som fanns på flyget och läste, mest för att det var en härlig känsla av igenkännande. Visserligen läser jag svenska tidningar på nätet, men det är ändå något visst att få den i pappersformat.
Jodå, visst finns det nyheter i tidningen! Men vad gör allt kändisskvaller i expressen? Att jessica Simpson (vem är hon förresten?) grät av lycka när hon kände sin bebis sparka i magen, är det något för svensk nyhetspress? Jag har för mig att det är sådant som jag brukar läsa i väntrummet hos tandläkaren eller hos frissan, i någon av de vältummade "Se och hör" eller något liknande.
Jag antar att vi får de nyheter vi förtjänar, för någon måste ju läsa det (mer än jag) eftersom det är sådant det bevisligen skrivs om, det, och alla hustrusökande bönder, stackars ensamna sökande mammor eller utröstade idoler. Och säljer gör det väl, eftersom tidningarna finns kvar...
Igår kastade jag mig över de svenska tidningar som fanns på flyget och läste, mest för att det var en härlig känsla av igenkännande. Visserligen läser jag svenska tidningar på nätet, men det är ändå något visst att få den i pappersformat.
Jodå, visst finns det nyheter i tidningen! Men vad gör allt kändisskvaller i expressen? Att jessica Simpson (vem är hon förresten?) grät av lycka när hon kände sin bebis sparka i magen, är det något för svensk nyhetspress? Jag har för mig att det är sådant som jag brukar läsa i väntrummet hos tandläkaren eller hos frissan, i någon av de vältummade "Se och hör" eller något liknande.
Jag antar att vi får de nyheter vi förtjänar, för någon måste ju läsa det (mer än jag) eftersom det är sådant det bevisligen skrivs om, det, och alla hustrusökande bönder, stackars ensamna sökande mammor eller utröstade idoler. Och säljer gör det väl, eftersom tidningarna finns kvar...
Hem till regn och blåst
Så var flygresan mot de nordligare breddgraderna gjord! Nu är det bara att vänta på att julstämningen ska infinna sig!
Just nu är det lite ont om den varan precis där jag befinner mig. Här finns inte tillstymmelse till snö och idag har det regnat och blåst, precis sådär som det kan göra en riktig ruggig höstdag. Problemet är bara att det inte är en höstdag, det är ju lucia, och då ska det vara kallt och knarra under fötterna av snön man kliver omkring i...
Fast det finns delar av Värmland som faktiskt har lite snö på marken. Eftersom vi inte har någon bra rooftop bar här där man se tillvaron "litegrann sådär från ovan", så får det bli en bild genom ett något skitigt flygplansfönster istället!
Något av det mest fascinerande med att flyga (som jag inte tycker om alls, egentligen), är att där uppe, ovan molnen, lyser faktiskt alltid solen dagtid. Och att se en soluppgång med de underbara färgerna där uppe är något alldeles fantastiskt. Om det inte hade varit så, att flygplansfönstren hade varit så fruktansvärt igengrodda, så kanske ni hade trott på det med hjälp av den här bilden...
Just nu är det lite ont om den varan precis där jag befinner mig. Här finns inte tillstymmelse till snö och idag har det regnat och blåst, precis sådär som det kan göra en riktig ruggig höstdag. Problemet är bara att det inte är en höstdag, det är ju lucia, och då ska det vara kallt och knarra under fötterna av snön man kliver omkring i...
Fast det finns delar av Värmland som faktiskt har lite snö på marken. Eftersom vi inte har någon bra rooftop bar här där man se tillvaron "litegrann sådär från ovan", så får det bli en bild genom ett något skitigt flygplansfönster istället!
Något av det mest fascinerande med att flyga (som jag inte tycker om alls, egentligen), är att där uppe, ovan molnen, lyser faktiskt alltid solen dagtid. Och att se en soluppgång med de underbara färgerna där uppe är något alldeles fantastiskt. Om det inte hade varit så, att flygplansfönstren hade varit så fruktansvärt igengrodda, så kanske ni hade trott på det med hjälp av den här bilden...
måndag 12 december 2011
objudna gäster
Vet ni vad det är som har "platt, oval, brunaktig kropp, med långa mångledade antenner, taggbesatta skenben och starka springfötter"? Jo, kackerlackan!
Jotack, "starka springfötter", det visar den absolut upp med bra resultat! Denna förhatliga avart av insekter måste, efter fästingen, vara ett av de där misstagen han där uppe gjorde en gång...och det är ju inte så, att det bara finns några stycken, nej det finns ca 4000 olika arter!

Ja, jag vet att den har säkert all rätt i världen att finnas till, jag vet också att den har funnits på jorden jättelänge, säkert sen dinosauriernas tid, eller så. Och den får fortsätta att finnas till - men inte hemma hos mig!!!
Jag har inget emot vare sig grodor, ormar eller ödlor, men jag klarar inte av dessa äckliga insekter som springer omkring och som jag inte har någon koll på, de är bara så "läskigt för mycket".

Om någon inte förstår det, så har jag alltså hittat denna varelse inomhus - kul? Inte det minsta! Kände mig ungefär som James Bond i filmen "Leva låta dö", när han siktar på ormen med sprayburken. Skillnaden var väl bara att han, i riktig Bond-anda, bara behövde trycka en gång, medan jag sprang omkring med min sprayflaska och jagade den stackars(?) kackerlackan.
Känsliga personer kan sluta läsa nu, för jag kan berätta att jag vann, och oavsett rätt att leva eller inte, så är det numer en o-kackerlacka...

Ikväll överlämnar jag med varm hand jakten till maken och reser i förväg mot nordligare breddgrader, för att fira jul med kyla, snö (?) och varm glögg.
Jotack, "starka springfötter", det visar den absolut upp med bra resultat! Denna förhatliga avart av insekter måste, efter fästingen, vara ett av de där misstagen han där uppe gjorde en gång...och det är ju inte så, att det bara finns några stycken, nej det finns ca 4000 olika arter!
Ja, jag vet att den har säkert all rätt i världen att finnas till, jag vet också att den har funnits på jorden jättelänge, säkert sen dinosauriernas tid, eller så. Och den får fortsätta att finnas till - men inte hemma hos mig!!!
Jag har inget emot vare sig grodor, ormar eller ödlor, men jag klarar inte av dessa äckliga insekter som springer omkring och som jag inte har någon koll på, de är bara så "läskigt för mycket".
Om någon inte förstår det, så har jag alltså hittat denna varelse inomhus - kul? Inte det minsta! Kände mig ungefär som James Bond i filmen "Leva låta dö", när han siktar på ormen med sprayburken. Skillnaden var väl bara att han, i riktig Bond-anda, bara behövde trycka en gång, medan jag sprang omkring med min sprayflaska och jagade den stackars(?) kackerlackan.
Känsliga personer kan sluta läsa nu, för jag kan berätta att jag vann, och oavsett rätt att leva eller inte, så är det numer en o-kackerlacka...
Ikväll överlämnar jag med varm hand jakten till maken och reser i förväg mot nordligare breddgrader, för att fira jul med kyla, snö (?) och varm glögg.
söndag 11 december 2011
Wicked på Marina Bay Sands
Musikalen Wicked har kommit till Singapore! Den 7/12 hade den premiär på Marina Bay Sands Grand theatre.
Jag får väl erkänna, att trots att musikalen visats sedan 2003 på Brodway och i Londons West End sedan 2006, hade jag aldrig hört talas om den, men nu funderar jag över varför då...
Vi var och såg denna fantastiska föreställning och jag kan verkligen rekommendera den! Här får vi veta vad som hände i Oz innan Dorothy damp ner med sin hund. Hur "the "Wicked Witch of the West" blev som hon blev, vad som låg bakom alltihop, varför" the Tin Man" letar efter ett hjärta, varför lejonet inte har något mod...
Vi får följa med till "the Emerald City" och träffa självaste trollkarlen. De flesta figurerna som förekommer i "Trollkaren från Oz" finns med och mycket får sin förklaring i den här berättelsen!
Det är fantastiska kläder och underbar musik i en fartfylld och färgsprakande föreställning! Om möjligheten ges - gå och se den!
lördag 10 december 2011
Jullunch och lucia i tropikerna
Lucia i tropikerna - går det?
Det går alldeles utmärkt! Igår hade Svenska skolan här i Singapore sitt årliga luciatåg. Samtliga elever var med i detta jättetåg och sjöng alla välkända luciasånger, så det var nästan som vanligt...
Fast lite konstigt blir det ju när man plötsligt inser att "jo, du kan går barfota över skolgården, det gör inget." Det ska ju vara snö, mörker och kyla denna dag! Det hade vi väl inte så mycket av, men lussebullar fanns det att få, efter att "Natten går tunga fjät" hade ebbat ut och alla lucior, tärnor och tomtar sjungit klart.
Det är något speciellt med lucia, fast visst känns det lite mer lucia när det inte är strålande sol och 30 grader varmt!
Sedan har jag fått jullunch också! Vi hade ett stort knytis där det fanns allt som behövs för ett svenskt julbord; sill, frestelse, köttbullar, Skinka (om än i en annan form än den "vanliga", dvs uppkuren), pajer, lax, ägg, ris á la malta, godis... Det fanns mat så vi kunde bli sådär "traditionellt julbordsjästa", som man ska bli efter ett julbord, allihop!
Det enda, borsett från vädret, som skvallrade om att vi befann oss någon annastans än i sverige, var väl i så fall den kalla glöggen med is i! Men visst känns lite mystiskt, att inta denna föda och se den klädda julgranen och tomtarna, det är ju inte riktigt rätt väder för detta...
Det går alldeles utmärkt! Igår hade Svenska skolan här i Singapore sitt årliga luciatåg. Samtliga elever var med i detta jättetåg och sjöng alla välkända luciasånger, så det var nästan som vanligt...
Fast lite konstigt blir det ju när man plötsligt inser att "jo, du kan går barfota över skolgården, det gör inget." Det ska ju vara snö, mörker och kyla denna dag! Det hade vi väl inte så mycket av, men lussebullar fanns det att få, efter att "Natten går tunga fjät" hade ebbat ut och alla lucior, tärnor och tomtar sjungit klart.
Det är något speciellt med lucia, fast visst känns det lite mer lucia när det inte är strålande sol och 30 grader varmt!
Sedan har jag fått jullunch också! Vi hade ett stort knytis där det fanns allt som behövs för ett svenskt julbord; sill, frestelse, köttbullar, Skinka (om än i en annan form än den "vanliga", dvs uppkuren), pajer, lax, ägg, ris á la malta, godis... Det fanns mat så vi kunde bli sådär "traditionellt julbordsjästa", som man ska bli efter ett julbord, allihop!
Det enda, borsett från vädret, som skvallrade om att vi befann oss någon annastans än i sverige, var väl i så fall den kalla glöggen med is i! Men visst känns lite mystiskt, att inta denna föda och se den klädda julgranen och tomtarna, det är ju inte riktigt rätt väder för detta...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)