Glad Påsk!

Så blev det påsk i år igen. En påsk utan den obligatoriska äggfrukosten. Vår familj är ju lite uppdelad just nu då vi alla befinner oss på olika platser. Det är liksom inte lika kul att koka ägg och måla ensam om man säger så. Jodå, vi brukar faktiskt måla våra frukostägg på påsk. Lite kul är det ju...

Förra årets målade äggskörd

Hittade förresten en sida där man kan läsa om just svenskarna och äggen till påsk (kanske inte sådär väldigt överraskande att sidan i fråga är från svenskaagg.se). Här kan man läsa att hälften av alla svenskar kokar ägg till frukost på påsk. Sedan är det dessutom 38% som dukar fram kokta oskalade ägg på påskbuffén. Vanligast är det ändå att servera ägghalvor med majonäs och räkor eller dylikt. Det genomsnittliga intaget av ägg under påsk är fyra ägg per person, vilket är en hel del om man betänker att det troligen finns massor med människor som inte äter ägg alls.

Sedan hittade jag även orsaken till att vi stoppar i oss dessa ägg och det ska tydligen vara att ägget är en symbol för livet och för Jesu uppståndelse, så nu vet ni det!

Det där med traditioner är intressant. Frågan är hur de uppstår i första läget och för er som inte redan har sett den, så rekommenderar jag er att leta reda på Johan Glans underbara funderingar kring våra påsktraditioner! Jag har nu gjort ett antal fruktlösa försök att lägga in en direktlänk men misslyckats så nu ger jag upp. Men som sagt, har ni inte redan sett den så sök på "Johan Glans pratar om påsken" så får ni massor med napp och en fantastisk föreläsning om denna tradition!

 GLAD PÅSK på er alla och hoppas ni får en riktigt bra helg med eller utan ägg!

Tillbaka!

Fjorton dagar har passerat sedan senaste inlägget och så långt uppehåll har jag inte gjort sedan jag började med det här fenomenet att blogga. Det var inte på något vis planerat, men som jag har sagt så många gånger tidigare, allt blir inte som man planerar (vid närmare eftertanke är det väldigt lite som faktiskt blir det).

Jag fick ett telefonsamtal av den mindre trevliga sorten som innebar en snabb omplanering och istället för att vara kvar i tropikerna blev det en flygresa till Sverige då min pappa, efter att ha ramlat, hamnat på sjukhus. Jag har nu spenderat närmare två veckor på hemmaplan och det har varit veckor fyllda av sjukhusbesök och kontakter med hemtjänst (vilka för övrigt ska ha en stor eloge för det fantastiska arbete ni utför!). Dessutom bestämde jag mig ju i något svagt ögonblick att jag skulle förkovra mig ytterligare och läsa till en stycken kurs på distans, vilket även det tar en hel del tid i anspråk...

Hur som helst, nu hoppas jag att det ska börja ordna upp sig och att det ska finnas lite tid även till att slänga in några små inlägg emellanåt. Och det kan ju även finnas lite material för Singaporeinlägg även från den kallare sidan av vår jord, vem vet?

För tillfället har jag således bytt storstad, varma vindar, palmer och ljummet hav mot mindre trängsel, björk och tall, småkyliga men ändå rätt härliga vårvindar och en fortfarande isbelagd sjö, så får vi se hur länge det varar...

Många turister är det...

Singapore är ju, som de flesta av er vet vid det här laget då jag troligen kan vara lite tjatig, ett litet land med många människor. Till ytan är det mindre än Karlstad kommun men invånarantalet kan man säga är något högre. I Karlstad kämpar man tappert för att siffran ska komma upp i 100 000, medan man här i Singapore strävar mot sju miljoner.

Nu har man faktiskt en bit kvar till de åtråvärda sju miljonerna, eftersom antalet invånare idag uppgår till 5,8. Nu måste jag säga att jag har lite svårt att förstå varför man strävar efter att det ska bli mer trängsel överallt, men det är väl mycket inte jag förstår...

Nu är det ju inte bara de där knappa sex miljonerna som trängs på Singapores gator heller, jag läste en artikel i tidningen härom dagen där det stod att antalet besökare i Singapore under 2015 uppgick till över 15 miljoner personer och då räknar man inte de som kommer landvägen från Malaysia. En hel del, alltså...

Ibland är det svårt att förstå hur det kan fungera med alla människor och om man dessutom betänker att det på denna yta finns fem tunnelbanelinjer och två under byggnation, plus alla perforerade utrymmen under jord med affärer och restauranger, är nog ändå frågan om inte Singapore kan aspirera på platsen som nästa Atlantis...

Abu Dhabi

Under besöket i Dubai blev det även en dagsutflykt till Abu Dhabi, huvudstaden i UAE. Även här dräller det av höga och flotta byggnader som blänker i solen. Och en av de platser som blänker mest var ett av våra mål den dagen, nämligen Emirates Palace.

Det här är ett hotell, och inte vilket hotell som helst, utan ett som enligt utsago sträcker sig "beyond 7-stjärnigt". Officiellt finns det ju inte så många, utan man får snällt acceptera att det får de möjliga fem stjärnor som är maxtaket för ett hotell. Det finns hotell som säger sig ha fler stjärnor, och i Dubai ska "världens enda sju-stjärniga hotell" finnas (varför inte!?), men egentligen finns det inga sådana, men det behöver man kanske inte bry sig om...

Emirates Palace har alltså officiellt fem stjärnor, men visst skulle man kunna hitta fler. Här är det guld och marmor överallt! det är som att kliva in i ett jättepalats som som blänker och gnistrar överallt. Och som pricken över i-et kan man beställa en cappuccino med 24-karats guldflagor i. Nu är frågan varför man skulle komma på idén att göra en sådan, och det enda rimliga svar jag kan komma på är "därför att man kan".

Utanför hotellet, som omgärdas av en jättepark, så finns en 1.3 km lång privat strand. En strand som fyllts upp med importerad sand från Algeriet och det låter ju fullt naturligt att importera sand för ett land som är byggt på sand! Ibland förstår man liksom inte allt, men även här kanske svaret är "för att man kan..."

Flott värre är det i alla fall och fantastiskt roligt att ha fått se det hela, men det kan kanske vara så, att om jag skulle komma på idén att övernatta i Abu Dhabi, kan det nog bli på ett annat hotell.

Stopp nummer två och dagens nästa mål var en annan imponerande byggnad, nämligen Sheik Zayed Grand Moské.

En fantastisk byggnad som rymmer drygt 40 000 "worshippers" samtidigt. Med andra ord skulle det kunna bli någon slags gudstjänst i kolossalformat om man skulle vilja det. Nu fick fick vi inte vara med om någon sådan, men det kanske var lika bra.

Innan vi fick tillträde var det bara att ställa sig i kön för att få låna "abaya" så vi täckte oss från opp till tå. Det var med andra ord inga färgglatt klädda damer som ombytta och klara kom ut till raden av väntande män.

Desto mer ljus och vacker var moskén. Helt fantastisk! Och i kvällsljuset blev det nästan magiskt.

Med sina 200x300 meter och fyra minareter är det UAE:s största moské och ytterligare en byggnad som gick i guld marmor.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en Dubaivistelse som gav oss väldigt mycket. Vi fick se och uppleva oerhört mycket på kort tid. En plats där det verkligen är lätt att få nackspärr och ordet "wow" är rätt flitigt använt, "en annorlunda artificiell plats med mycket sand och utan någon väldans lång historia"...

De underkända

Boken "De underkända" av författarduon Hans Rosenfeldt och Michael Hjort är den femte boken i serien om den lite osympatiske psykologen Sebastian Bergman. Temat i boken är fördumningen av vårt samhälle och titeln "De underkända" syftar på de som skaffar sig ära och berömmelse utan att egentligen kunna någonting.

Det hela startar när en deltagare från dokusåpan Paradise Hotel hittas mördad i en skolsal med en dumstrut på huvudet och ett frågeformulär fasthäftat på kroppen. Ett öde som drabbar fler som enligt mördaren "skaffar sig ära och berömmelse enbart genom att supa och knulla i TV".

Det är en bok som känns väldigt rätt i tiden. Då vi inte egentligen behöver kunna något, för det finns alltid någon som tar reda på det vi vill veta genom några tryck på mobilen som alltid finns till hands. En tid då uppslagsböcker är något som möjligen står och samlar damm i en bokhylla om de inte redan slängts ut.

En spännande bok som definitivt är värd att läsas. Man behöver inte ha läst de tidigare böckerna i serien, det går bra ändå. Men visst känns det ibland som det kan vara en fördel att ha lite kännedom sedan tidigare om karaktärerna i boken då samtliga verkar vara återkommande. För egen del har jag läst en i serien tidigare och kom inte ihåg speciellt mycket om de olika personerna, men det fungerade väldigt bra ändå.

Ras al-Khaimah

Nu besökte vi ju inte bara Dubai, utan vi gjorde små avstickare till ett par andra emirater också varav det ena var Ras al-Khaimah i den norra delen av UAE. Det var dit vi begav oss för att lufta golfklubborna en dag.

Golfen spelades på Al Hamra, en trevlig bana och med tanke på att det var "svenskt högsommarväder" var det fantastiskt härligt golfväder så jag får hitta på något annat än vädret om jag ska komma på någon ursäkt till varför det kanske inte spelades lysande golf.

Nu är ju inte det så himla viktigt, utan det är huvudsaken att man har kul om ni frågar mig, och det hade vi! Och det är alltid kul att få med sig olika bilder från olika golfbanor.

Bara så att ni inte ska tro att det här är en plats där det inte byggs, så får jag väl se till att ni får er någon lyftkransbilder till livs ur golfbaneperspektiv också.

Vägen från Dubai gick genom ett annat emirat, Sharjah, så på sätt och vis kan man säga att jag varit där också (i alla fall så har jag sett delar av det genom bilrutan). Här fick jag även se den där öknen som jag så gärna ville se - och kameler utan betalande turister på ryggen.

Nu får jag be om lite överseende eftersom bilderna är tagna genom bilrutan, och därför inte håller sådär lysande kvalité, men visst stod han fint där och poserade, den där kamelen.

Det där med "kamel" förorsakade mig lite huvudbry eftersom alla "kameler" hade en puckel och i min värld är det då inte kameler utan dromedarer. Det innebar att jag var tvungen att kolla upp det hela, och om jag fattat rätt, så är den enpuckalde kamelen en "Arabian kamel" och den med två pucklar är en "Bactrian camel". jag antar att det bli lite bökigt att använda de korrekta namnen, så därför blir det helt enkelt "en kamel".

Hur som helst, det blev en trevlig dagsutflykt till det knappt 1700 kvadratkilometer stora emiratet med några, visserligen lite suddiga men ändå, kamel- och ökenbilder med hem i bagaget.

Dubai del II

Tack vare våra eminenta värdar och guider fick vi oss fantastiskt mycket till livs under våra dagar i Dubai. Vi hann se och uppleva väldigt mycket och jag ska försöka återge i alla fall en del av det.

Som sagt, det där med byggnader, det är väldigt speciellt här och det är inte helt enkelt att hitta något håll att titta åt utan att det är höga hus, såväl färdiga som halvfärdiga, överallt. Och det mesta ser väldigt nytt ut, och till och med en del av det som ser gammalt ut är nytt, men byggt i sådan stil att det ska se gammalt ut.

Ett exempel på just det är Bastakiya, ett område som efter att ha blivit förstört byggts upp igen i gammal stil. Här finns massor med mysiga caféer och restauranger samt olika gallerier med härlig konst av olika slag. Att flanera kring här och ta en fika eller lunch (eller varför inte och?) är absolut att rekommendera.

Desto mindre folktomt var det då vi i samma område besökte Dubai Museum, inhyst i Al Fahidi Fort som byggdes 1789 och därmed är Dubais äldsta byggnad. Här trängdes vi med ett antal busslaster människor med samma planer som vi. Trots att det var rätt trångt om saligheten så var det kul och intressant att göra ett besök där. Det är ett rätt lagom stort museum och det räcker med 20-30 minuter så har man sett det man behöver för att få en liten inblick i Dubais historia.

Något annat som var himla mysigt var att ta en båt över the Creek för att besöka Dubais souker, det vill säga marknader. De är belägna i det distriket Deira, och det finns kryddor, guld, tyger och allt annat man kan tänkas behöva. Det gäller dock, precis som på så många andra marknader där det passerar turister, att utrusta sig med en stor portion tålamod för att orka säga nej till alla försäljare som anser att man behöver utrusta sig med just deras varor.

Men helt tomhänt kan man ju inte komma därifrån, och om man nu förälskar sig i en stor lila sjal med en kamel på, då gör man det...

Det mesta som går att se och uppleva i det här landet verkar ha epitetet "världens någonting" och "Dubai Mall" är inget undantag. Trodde jag i alla fall. Det skulle vara "världens största shoppingmall", men nu har jag hittat något där det står att det finns ett större i Canada, men det har ju inte jag sett, så det är i alla fall "världens största som jag har sett"...

Innanför de här väggarna huserar 1200 butiker, restauranger och fik. Här finns även ett "undervattens-zoo, vilket vi inte besökte utan bara såg från utsidan, men något säger mig att det är rätt stort.

Dessutom finns det också en ishockeyrink och jag antar att det är här "Dubai National Hockey League" avgörs. Men med tanke på antalet sittplatser på läktaren kanske det inte är en sådär väldans stor och publikdragande sport. Men nu finns det ju i alla fall en rink, om det skulle bli det så småningom, alltså...

Utanför finns världens största (varför inte, liksom...) koreograferade fontän. En fontän som sprutar vatten i takt till musik vid vissa bestämda tider.

Och om man tröttnar på att vandra omkring bland byggnader och affärer, kan man ju alltid ta sig en simtur eller sola lite på stranden mitt i stan. Eller varför inte ta en liten kamelritt fram och tillbaka mellan solstolarna?

På andra sidan vattnet kan man se det överdådiga hotellet Atlantis som ligger på "the Palm", vilket är konstgjorda öar som byggts i formen av en palm med hus på alla bladen. Här nöjer man sig inte med att kalla det för "världens största något" utan här har man tagit i lite mer och skulle vilja ha det till "världens åttonde underverk". Ska det vara ska det vara rejält, om man säger så...