Välkommen hem

Ninni Schulmans ”Välkommen hem” är den femte boken i serien om journalisten Magdalena Hansson, verksam på Värmlandsbladet i Hagfors. För egen del var det min första bekantskap med personen i fråga, och jag blev inte besviken.

Magdalena får inbjudan till en återträff med högstadieklassen, en träff som ska hållas i klassföreståndarens sommarstuga där de ska sova över och gå spökvandring, precis som de gjorde i nian.  Helst känner Magdalena att hon skulle stå över men övertalas att åka. När hon ändå ska dit så tänker hon göra ett reportage om en av klasskamraterna som numer är musiker och dokusåpakändis och som planerar att ge ut en bok om sin skoltid.

Väl där så faller alla in i sina gamla roller och det blir en kväll då många blir väldigt berusade och mycket osagt kommer upp till ytan. Då en av klasskamraterna hittas mördad under spökvandringen och ytterligare en klasskamrat hittas död dagen efter börjar spekulationerna ta fart. Vem kan vilja ta livet av dem och varför.

Det här är en spännande bok med hög igenkänningsfaktor, inte minst från skoltiden. Här finns de alla, de populära ledarna och ”svansen”, de som inte syns, den mobbade och mobbarna. Ytterligare något som naturligtvis hjälper upp helhetsintrycket för mig är att platsen för händelserna är bekant. Jag kan alla ortnamnen och vet hur det ser ut och kunde ”följa med” på ett lite annat sätt än jag är van vid. Dessutom behövde man inte ha läst någon av de tidigare böckerna i serien, utan det gick väldigt bra att börja med den här. 

Sammantaget en bra och spännande bok som det är väldigt svårt att lägga från sig, med andra ord en riktig bladvändare som jag absolut kan rekommendera.

Och lite mer Singapore...

Hösten är fortfarande fantastisk här i Sverige och nu börjar även alla löv anta höstfärger och det blir ändå vackrare. Men snart kommer rusket, och november brukar ju inte vara någon hit, så nu känns det rätt bra att det börjar dra ihop sig...

Med andra ord är det snart dags att lämna Sverige för ett tag igen. Närmare bestämt om ungefär en vecka eller så... Bara för att ni ska få en liten föraning om vad som väntar mig (och er!) så kommer "Välkommen till Singapore" här, en härlig överblick som flanerat på sociala medier ett tag - klicka gärna på länken och följ med på "förhandsvisningen" av Singapore...

Det är något som inte stämmer

Jag har läst ”Det är något som inte stämmer” av Martina Haag, en bok som verkar ha hyllats och lyfts till skyarna av de allra flesta recensenter. Jag måste dock erkänna att jag inte tyckte speciellt mycket om boken. Jag fick aldrig någon riktig känsla för den, vilket i och för sig kan ha att göra med att jag lyckligtvis inte kände igen mig i det hon skriver.

Det hela handlar om Petra, som efter sitt kraschade äktenskap har sökt sig till den lappländska vildmarken där hon ska arbeta som stugvärd under den avslutande delen av säsongen för att i lugn och ro kunna skriva på sin roman och sortera sina tankar.

Man får genom Petras skrivande följa hela skilsmässoförloppet och hennes känslor. Hur hon ältar allt som hänt och varför. Hur hennes liv rasar ihop och hon inte kan göra något åt det. Det är mycket frustration och mycket uppgivenhet, lite väl mycket för min smak. Till slut blir det bara tjatigt.

Parallellt med skrivandet så får läsaren vara med under det som händer i ödemarken, vilket inte är mycket alls, men så är det väl i slutet av en vandringssäsong. På något vis känns det som om det som börjar med lite mystik famlar runt i ingenstans och jag vet inte riktigt om jag tyckte att det gav någon större krydda till handlingen över huvud taget, utan mycket av det kändes bara konstigt.

Jag har förstått att boken ska vara någon slags spegling av den egna skilsmässan och det är säkert många som känner igen den frustration som det ges uttryck för i boken. Och det verkar ju efter alla hyllningar som om det var något som behövdes i den litterrära världen, men som sagt, det var ingen bok som gjorde något större intryck på mig.

Någonstans har det blivit fel...

Det här med den varma september har väl ältats rätt mycket nu och det kan ju till och med vara så att det är uttjatningsvarning på det hela, men bara lite till...

Att det är något som blivit fel är rätt lätt att förstå då man glatt ger sig ut  skogen för att jaga lite trattkantareller i slutet av september och istället för svamp hittar små söta blommor. Man ska inte plocka blåklockor när det snart är oktober! Man kan inte göra soppa på blåklockor och jag vill inte ha dom i min svampkorg! Visst är det mysigt när det är varmt, men vissa saker blir lite fel om jag får säga så.

Frågan är vad som händer i juni? Det kanske är då svampen kommer och vi får pryda midsommarstången med trattkantareller istället för lupiner, för de kommer säkert att blomma ut i december. Nu har man även fått "problem" med jordgubbar som tror att det är sommar igen så de börjar mogna. Med andra ord, glöm det där med jordgubbar till midsommar, nu får det bli jordbubbstårta på julbordet istället. Fast det kanske inte gör så mycket, jag menar vi äter ju sill till tårtan såväl på midsommar som jul i alla fall, så vi märker kanske ingen större skillnad.

Nu känns det verkligen som om det där citatet från Shakespeares Hamlet kommer väl till användning: "Ur led är tiden"...

Friskvårdshelg i Stockholm

Helgen som nyss passerat tillbringades återigen i "kungliga hufvudstaden". Det var inte så himla längesedan förra gången, men det behöver ju inte vara något hinder.

Även den här gången kan man väl säga att det delvis var turistande eftersom jag fick upptäcka nya sidor av Stockholm. Jag blev nämligen uttagen på promenad i Nackareservatet. Vilket jättefint område!

Eftersom vi utgick från Hammarbyhöjden, vilket är väldigt "nära mitt i stan" så kändes det nästan lite konstigt att befinna sig mitt i en tyst skog bara minuter efter promenadstarten. Här finns såväl massor med vägar att springa, promenera eller cykla på plus att det finns en uppsjö av stigar man kan ta.

En lite mystisk känsla är det att veta att storstan är precis intill men att det ändå inte hörs något som avslöjar det. Och i det drygt 800 hektar stora området finns det gott om valmöjligheter hur man vill gå. Och om man nu skulle tycka att det är läskigt med skog, med tanke på att man kan gå vilse eller komma för långt in och möta en massa otäcka vilda djur, så är väl fördelen att förr eller senare tar skogen slut och man är tillbaka ute i storstadslivet. Dessutom finns det inte så många björnar och vargar här utan djurbeståndet verkar till största delen bestå av kopplade hundar i alla slags utföranden.

Nu bestod helgen inte bara av skogspromenader, utan faktum är att den egentliga orsaken till att jag styrde mot Stockholm var att vara med på en yogaworkshop. Nu kan det kännas lite överdrivet att ta sig ända till Stockholm för det, men att förena nytta med nöje är aldrig fel, och dessutom så var det en workshop ledd av dottern och svärsonen och mamman här var väldigt nyfiken på vad det kunde bli, så mot Stockholm bar det och med på workshopen var jag.

Kombon de här två har idag, yogalärare och fysioterapeut är inte fel alls och vilken bra workshop det var! 90 minuter där det gavs information om vilka muskler man ska använda, och framför allt varför man ska göra det, kan aldrig vara fel! Nu ska det väl tillstås att vissa övningar som att stå mot en vägg och samtidigt trycka svank och axlar mot en vägg känns väl som att jag behöver ytterligare en livstid (och eventuellt en annan typ av kropp) för att klara av, men jag är i alla fall en bit på väg!

Skämt åsido, det delades ut väldigt många bra tips och med tanke på att jag dagen efter insåg att jag har ett antal fler muskler än jag visste om, så har jag väl använt dom i alla fall. Sedan kan man kanske hoppas att det inte syns utanpå hur jag kämpar med att "dra in svansen och spänna ljumsmusklerna" i kassakön eller när jag väntar på bussen... (Jag får väl erkänna att innan söndagens övningar visste jag inte att det fanns "ljumskmuskler" som gick att spänna över huvudtaget)

Hur som helst, en jättebra och väl spenderad eftermiddag och jag måste få göra lite reklam för Yes Yoga som var de som höll i trådarna för det hela. Det kändes bra med mycket blandat deltagande när det gäller såväl ålder som kön. Tänkte även göra lite reklam för svärsonen som är yogainstruktör och har klasser på olika platser i Stockholm. Gå gärna in på hans fb-sida och läs mer om Niklas Elgeryd Yoga om ni skulle vara intresserade. Och ni som har tid, lust och möjlighet, prova gärna något av hans pass, men som sagt, risken finns att ni hittar muskler ni inte visste att ni hade!

Älvorna dansar

En helt fantastisk september har vi haft och jag antar att det inte är någon som missat det. Nu har det inte varit strålande sol precis hela tiden, det har faktiskt funnits dagar då solen haft lite svårt att tränga genom dimman, men vad gör det, för även dimma kan vara väldigt vacker.

Att vakna när det är helt vitt och sikten är noll för att sedan följa när dimman lättar är rätt fascinerande, och i det läget är det lätt att förstå varför man förr trodde att älvorna dansade i dimman.

Om man studerar dimman ordentligt kan man verkligen se hur det någonstans där inne finns något mystiskt...eller...?

Det är inte heller svårt att förstå hur dimma gett upphov till ett antal berättelser som handlar om mystik och folk som försvinner i dimman (och nu menar jag inte bara sådana där förvirrade kärlekskranka personer i stil med Heathcliff och Catherine i "Wuthering Heights" som irrar omkring i dimman och ropar på varandra).

Nu hittade jag inga älvor den här dagen heller, utan dimman försvann och resultatet blev ytterligare en vacker septemberdag perfekt för en kanottur på en spegelblank sjö. Förmodligen föll dimman, för enligt bondepraktikan så blir det vackert väder om dimman faller. Om den däremot stiger kan man vänta sig regn.

En nackdel med september är väl kanske de tidiga kvällarna. Men sådana där kvällar med en klotrund måne som speglar sig i vattnet gör det inte så mycket att mörkret faller tidigt.

I just det läget känns det nästan som om man kan förvänta sig någon typ av älvdans eller att något annat mytiskt fenomen ska visa sig, för trolskt är det när månen sprider sitt ljus i den tysta natten...

Bambi

”Bambi” är titeln på en bok skriven av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är den tredje boken i en romanserie som ska baseras på Herkules tolv stordåd och huvudpersonen är polisen Zack som har ett förflutet i drogvärlden men som nu verkar ha ordnat upp det för sig.

Den här boken bygger på den grekiska myten om en hind med gyllene horn och små rosa piller med en bild av Bambi kommer att spela en stor roll. Det visar sig vara piller som får ungdomar att begå bestaliska mord på varandra och det hela startar en midsommarnatt i skärgården.

Det är en spännande bok där handlingen rör sig framåt i ett högt tempo, till stor del tack vare de korta kapitlen. Huvudpersonen Zack rör sig lite i en gråzon med tanke på att han fortfarande har försänkningar i ”den undre världen” men samtidigt försöker han ta sig ur det eftersom hans liv verkar ordna upp sig till det bästa just nu. Men det är ju inte alltid det blir som man tänkt sig…

Klart läsvärd och jag blev absolut sugen på att läsa mer om Zack.