Tillbaka

Sådärja, tillbaka efter några spännande dagar i Bangkok med bagaget fyllt med nya upplevelser och intryck.

Förutom alla "vanliga" reseintryck, har jag dessutom den här gången träffat två av mina bloggkontakter "live" och det var fantastiskt kul! Annika och Susanna, båda bosatta i Bankok sedan många år, tog hand om mig en dag och förutom att det var väldigt trevligt bara att träffas och fika, visade de mig dessutom mig runt i Bankoks slum, delar dit jag aldrig kommit på egen hand.

Jag fick lite mer insyn i de projekt som de båda ägnar sig åt för att hjälpa de utslagna i slummen. På deras respektive bloggar kan ni läsa mer om Annika och Susanna och deras spännande förehavanden i slummen.

Som sagt, naturligtvis var detta en av resans höjdpunkter, men jag hann med en hel del annat också, även om det finns mer att önska, som man inte hinner på några dagar. Nu ska jag i alla fall roa mig med att sortera intryck och bilder, så ska det förhoppningsvis resultera i ett inlägg om Bangkok inom snar framtid (imorgon, eller så...)

"Världen är så stor så stor..."

Den är stor, den där världen! Det finns så mycket att se, så mycket jag skulle vilja upptäcka och ibland känns det lite "So much to do and so little time...", fast å andra sidan vete sjutton om jag inte befinner mig i en värld där jag kan vända på det hela till "So much time and so little to do"...

"So little to do", som i så lite "måste-göranden", annars har jag att göra, fast det är mera självalda göra-saker, som till exempel att upptäcka världen!

Fast den där villfarelsen med upptäcka-världen-idén tas jag rätt snabbt ur, det räcker med en blick på väggen där världskartan, så stor och värdig, pryder sin plats. Världen är stooor och oj, vad många vita fläckar det finns på min upptäckandeplan! Det tar inte så lång stund att inse att det är rätt mycket kvar...

Men i min lilla värld känns det som om det är mycket avverkat - och jag behöver ju inte åka speciellt långt för att uppleva vackra Robinson-öar med kristallklart vatten, vit sand, palmer och  färgglada fiskar och den fantastiska förmånen gäller det att ta tillvara på så länge jag kan. (och det tänker jag göra!!)

En annan plan är att försöka hinna med ett antal av de asiatiska storstäderna. Inte så mycket för att jag älskar storstäder, utan mer för att det är en så fantastisk kontrast att komma ifrån Singapore till andra städer i närheten. Det är alltid lika fascinerande att lämna den här glasbubblan för att hälsa på i "det riktiga Asien", oavsett om det handlar om en öde strand eller ett pulserande stadsliv.

Den här helgen ska ytterligare en vit fläck på kartan begåvas med ett besök, nämligen Bangkok. I eftermiddag bär det av, och det ska bli väldigt roligt och spännande att få komma dit. Förhoppningsvis ska det bli en och annan bild så att ni som vill det, ska få dela resan med mig!

Do not live your life in the past,

or in the future; live it as it happens, 

in the present

The Wind-Up Bird Chronicle

Nej du Murakami, inte den här gången!

Jag har läst flera av den japanske författaren Haruki Murakamis böcker, och jag har verkligen tyckt om dem och lovordat dem ordentligt, men den här gången blir det inte så många positiva meningar...

Precis som i de flesta av hans andra böcker så befinner huvudpersonen sig i något slags gränsland, mellan det som är verklighet och det som egentligen inte finns, eller vilket det gör...

Huvudpersonen är en nöjd man som lever ett vanligt liv tillsammans med sin fru fram till den dagen då det börjar hända konstiga saker. Det som startar med ett underligt telefonsamtal blir till många möten med mer eller mindre udda människor. Allt under tiden som sökandet efter parets försvunna katt pågår.

Alla möten mynnar ut i historier som berättas, och som sagt, vad som egentligen händer vet man inte riktigt. En stor del av tiden i mörka angränsande världar, tillbringar huvudpersonen på botten av en uttorkad brunn, i alla fall tror vi att det är i en brunn han är...

Det är säkert en intressant bok, med mycket att fundera över, men just nu var det alldeles för mycket att fundera över för mig! Jag tycker nog att det blev alldeles för många och för långa historier berättade av personer som dyker upp under resans gång.

Någon gång när jag får väldigt gott om tid kanske jag ska ge den en andra chans, men just nu känns det inte så troligt...

"Får man ta hunden med sig in i himlen..."?

Många olika traditioner finns det i världen och mer eller mindre konstiga ter de sig för en utomstående, i det här fallet mig.

En av de traditioner som finns här och som jag kanske har lite svårt att ta på allvar, är den då man "bränner pengar till de döda". Man kan köpa "pengar" som sedan ska brännas, för då kommer de döda att få pengarna. Och det är klart, det kanske är dyrt där de befinner sig, vad vet jag...

Dessa pengar kan brännas ute i det fria, eller i en för ändamålet avsedd röd plåthink. Eller så gör man det i eller utanför templet, alternativt vid graven. Det här är en väldigt gammal tradition, och den görs främst vid vissa bestämda datum, men ibland kanske det kan behövas lite extraförsändelser emellanåt också.

"So far so good", men nu är det faktiskt så, att även en del gamla traditioner har gått in i 2000-talet och det med besked! Nu kan man köpa en massa olika saker, gjorda i papper, som ska brännas för att komma de döda till del. Numer behövs kanske inte så mycket pengar, så istället kan man köpa ett bankkort. Sedan kan man ju aldrig veta hur torftigt de får bo på det nya stället, så ett litet hus kanske kan vara på sin plats...och bilen - glöm inte den! Och kommer man härifrån måste man ha en ferrari uppskickad - skam vore det väl annars!

 ...ytterligare några viktiga saker att få med är ju massagestolen och cykeln...

Varmt kan det ju vara också, så en fläkt är nog ett måste, och om det vankas festligheter måste märkesväskan finnas på plats. Och hur ska man klara sig utan iPad och iPhone, eller 3D-TV? Jo, allt detta finns, och mer därtill. Det som köps läggs sedan i den inköpta papplådan och bränns tillsammans. Egentligen ska det också finnas ett dokument där allt skrivs upp som skickas. Ett dokument som sedan ska skrivas under och bevittnas - allt för att det ska komma fram utan att några missförstånd sker.

Sist, men inte minst, kan man även köpa med ett pass och lägga i lådan, för man kan ju aldrig veta vilka utflykter de har tänkt sig att göra där borta på andra sidan...

Argo

Inte nog med att vi tillbringade en kväll i de där sköna fåtöljerna på bion, vi såg en bra film också, nämligen Ben Afflecks "Argo".

Filmen bygger på en sann historia som är så osannolik, så bara tanken på att det skulle ha genomförts på riktigt är lite som Tage Danielsson skulle ha kunnat uttryckt det, "så osannolik, så egentligen har det nog aldrig hänt"...

Under den iranska revolutionen, 1979, stormas den amerikanska ambassaden i Teheran. Sex amerikaner lyckas fly och gömmer sig hos den canadensiske ambassadören. Filmen bygger på CIA-agenten Tony Mendez egna vittnesmål om hur han, med hjälp av "den bästa av de sämsta idéerna" lyckas få ut de sex ur landet innan de upptäcks.

Händelsen var hemligstämplad fram till 1997, då den släpptes ut i offentligheten av dåvarande president Clinton, och att det är en helt osannolik historia, det förstår man om man ser Mendez egna ord om hur själva planen såg ut:

"Produktionsbolaget, Studio Six Productions, startades på fyra dagar. Vårt kontor hade fram tills dess använts av Michael Douglas när han producerade "Kina-syndromet".

Makeupartisten Jerome Calloway och hans medhjälpare var mästare på att smörja Hollywood. De började att kalla in gentjänster innan jag ens hade anlänt. Enkla saker som att installera telefoner tog vanligtvis veckor, men vi fick allt vi behövde, inklusive gem, på fyra dagar.

Vi köpte helsidesannonser i Variety och Hollywood Reporter, de viktigaste bransch-tidningarna om man vill synas. Vi försökte att dölja Jeromes välkända namn, men tidningarnas reportrar var på oss hela tiden. Snacket gick om att något stort var på gång i industrin."

"När pressen upptäckte att Jerome var inblandad i det här independent-bolaget, stegrade intresset. Våra försök att hålla hans namn hemligt fick vårt filmbolag bara att verka ännu mer trovärdigt. Hollywood var det perfekta stället för att skapa sig en täckmantel över en natt. Maffian och flera andra ljusskygga investerare var ökända för att backa upp Hollywood-produktioner, där förmögenheter skapas och förloras dagligen. Det är också det perfekta stället att tvätta pengar på.

Så fort Studio Six Productions var på plats, gällde det för oss att hitta ett passande manus. Jerome och jag satt vid hans köksbord och diskuterade temat. "Star Wars" hade precis slagit igenom stort och många science fiction-, fantasy- och superhjältefilmer var på väg. Vi bestämde oss för ett manus med "sci-fi", Mellanöstern och mytologiska element. Någonting om Islams storhet vore trevligt också. Jerome kom att tänka på ett manus som kunde passa oss, och han grävde fram det från sin stora hög.

Det här manuset passade vårt mål perfekt, mycket tack vare att ingen oinsatt kunde tyda dess komplicerade historia. Manuset byggde på en prisbelönad roman. Producenterna hade också planer på att bygga en stor inspelningsplats, som senare kunde bli ett stort nöjesfält. Det gav oss ännu en bluff att lägga till i portfolion."

"Vi paketerade om vårt lånade manus, och satte på en passande logo. Den enda kopian vi behövde skulle jag bära med mig som rekvisita, för att visa för iranierna i min roll som produktionsledare - och bara om vi skulle bli förhörda på flygplatsen i Teheran.

En ironisk avslutning: när Studio Six lades ner några veckor efter räddningsauktionen, hade vi fått in 26 manus, inklusive några potentiella kioskvältare. Ett av dem var från Steven Spielberg..."

Om någon skulle vara intresserad och ha gott om tid, så finns hela bakgrunden till filmen här på CIA:s egen sida - intressant, och som sagt, helt osannolikt!

Det är en bra och klart sevärd film, som förutom spänningen som finns där, trots att man vet utgången av det hela, även har sina komiska poänger. Utseenden och kläder är väldigt väl tidstypiskt fångat och när eftertexten rullar med autentiska bilder inser man hur fantastiskt nära de äkta personerna man lyckats hamna i fråga om utseende.

(Om någon funderar på varför texten ser ut som den gör, så är det inte fråga om något nytt stilistiskt ingrepp i mitt bloggande, det beror helt enkelt på att jag inte har en aning om hur jag ska göra för att ändra det!! Efter ett antal fruktlösa försök att göra något åt det, ger jag upp - så här blir det!)

En gyllene bioupplevelse

Att se på bio halvliggandes i en skinnfåtölj med filt över benen och med ett glas champagne till popcornen, skulle det kunna vara något? Helt ok - jag lovar, nu har jag testat!

Här finns nämligen möjligheten att få göra det. (Det finns säkert på fler platser, men för mig som är uppväxt i "de värmländska skogarna" så är det mesta fortfarande, tre år efter ankomsten till storstaden, lyxigt, annorlunda och nytt)

Innan bion kan man sitta i loungen och äta lite, och/eller förse sig med ett litet glas med något trevligt innehåll ifrån baren. Väl inne på bion, bekvämt parkerad i en mjuk fåtölj, finns möjligheten att trycka på den lilla gröna knappen så kommer genast en servitör och tar beställning på ytterligare trevlig förtäring som önskas till bion. Prata om att känna sig som kung för en stund!!!

Det mest fascinerande är att kostnaden för biljetten är inte mycket mer än för en vanlig hederlig biobiljett hemma i Sverige. Fast å andra sidan så tillkommer ju resultatet av tryckningarna på den gröna knappen, men ändå...

Att sedan avsluta en sådan kväll på boardwalken, som leder från fastlandet till ön Sentosa, och titta på solnedgången, innebär absolut att den där känslan av att behöva nypa lite i armen för att förstå att det är på riktigt, infinner sig...

Bada bort oturen

Det låter väl som en kanonbra idé - att vända otur till tur genom ett bad!?

Precis det kan man använda den här lilla flaskans innehåll till. Om man skulle känna sig lite väl mycket otursförföljd så fyller man ett badkar med vatten, droppar i lite av flaskans innehåll och kryper själv ner däri och vips så förbyts oturen mot tur!

Tro det eller ej, men det är så flaskorna säljs, som "Bring Back Luck Oil". Och för att man ska vara säker på att det är äkta vara man köper, så fanns här texten "Beware of immitations", så det betyder ju att de här måste fungera...eller hur?

Jag var tvungen och kontrollera upp det här lite närmare, och det finns massor av den här sortens varor att köpa över nätet. Oljor som kan användas till det mesta. Till exempel att stryka runt dörrar och fönster för att hålla oturen borta, eller varför inte stryka den på bilen för att undvika olyckor och parkeringsböter!

Vem vet, jag kanske ska testa, om jag köper en lott och det inte är någon vinst, kan jag ju gå hem och bada, för att sedan köpa en ny lott, och då...!!