MRT och tuggummi

För att haka på lite där förra inlägget slutade, så kan jag berätta att här finns för närvarande fem tunnelbanelinjer, fördelade på ungefär 150 km och drygt 110 stationer. Det är i och för sig kanske inte sådär väldans mycket, men om man betänker att det hela rör sig om en yta som är ungefär 4x7 mil (mindre än ytan på Karlstads kommun!) så känns det genast lite mer. Tågen går med 1-2 min. mellanrum under rusningstid och kommer man någon annan tid på dygnet och har riktig otur kan man få vänta så länge som upp till sex (!) minuter. Med tanke på att det varje dygn är i runda slängar 2.7 miljoner människor som förflyttar sig på det här viset är det troligen bra att tågen går rätt ofta.

Tunnelbanan, som här heter MRT (Mass Rapid Transport), invigdes 1987 med en sträcka på 6 km fördelad på fem stationer, och tanken är att den till år 2030 ska ha växt till åtta olika linjer som ska täcka 360 km av ön. Förstår ni min oro över att ön kommer att sjunka? I min värld kan man inte bygga så mycket tunnlar på en så liten yta och tro att det ska fungera! Inte nog med det, vissa av de nya linjerna byggs dessutom på "reclaimed land" (landmassor som använts för att göra Singapore större!). Hur säkert känns det? Ja, jag vet att de som konstruerar allt häromkring troligen vet vad de gör, men ändå...

Något av det mest fascinerande ändå men tunnelbanan är att i alla nedgångar är kaklet skinande rent och det doftar renare än i ett badrum! Här får man aldrig känslan av att man försvinner ner i en mörk och murrig gång med hjälp av en rapplig rulltrappa, nej det är ljust och rent. Ofta är väggarna dessutom fyllda med konst av något slag, gärna i små mosaikformationer. De nyare linjerna har inga väggar som täcker fönstren längst fram heller, så i de förarlösa tågen kan man stå längst fram och låtsas att man är på tivoli för det känns lite som att åka spöktåget, bara med den skillnaden att man får hoppas att det inte hopar fram något skelett efter vägen.

Appropå renlighet, kan jag ju berätta att det är egentligen tack vare - eller på grund av - tunnelbanan som det inte finns tuggummi i Singapore. Tuggummi är förbjudet och får varken säljas eller föras in i landet. 1987, då tunnelbanan startade, fanns det nämligen personer som roade sig med att fästa tuggummi över sensorerna till dörrarna, vilket innebar förseningar i systemet. Sagt och gjort, problemet löstes på singaporianskt singaporianskt vis, så från och med 1992 är det totalförbud för varan i landet. Och det är den enkla anledningen till att det inte finns tuggummi på gatorna i Singapore.

Bara för att det är kul ska ni avslutningsvis få lite kuriosa över tuggummit:

- Har funnits sedan forntiden, då i form av någon slags blandning byggd på kåda.

- Dagens tuggummi "uppfanns" av amerikanen Thomas Adams på 1880-talet.

- 1962 såldes 300 000 ton i USA.

- Toy var nordiskt. Det grundades 1934 och upphörde 1998.

- 1928 kom bubbelgummet som man kunde blåsa bubblor med.

- Ett populärt försäljningsknep var att sälja fyrkantiga tuggummin tillsammans med olika bilder. (Någon     mer än jag som kommer ihåg 60-talets pussel av "Monkeys" som man skulle samla på?)

- Wrigleys grundades 1891 och finns fortfarande!