River safari på Kinabatangan

Efter att vi spenderat första natten inne i Sandakan på ett hotell begåvat med flera stjärnor var det dags att "styra in i djungeln". Riktigt så tufft som det låter var det nu inte, utan vi bodde jättebra samtliga nätter. Visserligen inte hotell med en massa stjärnor, men det var heller inte en hydda mitt ute i den djupaste djungeln. Vi spenderade samtliga nätter på "lodgar" med fläktar i taket, varmvatten, rent och snyggt och mycket god mat. Om man förväntar sig mer än det föreslår jag att man stannar kvar inne i Sandakan på ett hotell.

Vår första färd var med båt från Sandakan. Efter att ha befunnit oss på öppet vatten i närmare timmen så fortsatte färden på Malaysias näst längsta flod, Kinabatangan River. Lite fanns det i bakhuvudet det där med de filipinska piraterna som nyligen tagit en kinesisk turist som gisslan på en av öarna är ute och begärt 70 miljoner i lösen. Fast i och för sig kanske jag inte ser ut att vara värd så mycket...

Nu vet inte jag om det hör till vanligheterna eller om det är just för risken av ovälkomna besökare som det finns beväpnade vakter och poliser kring de olika lodgerna, men vi intalade oss själva att det var av den anledningen och att det säkert var bra.

Första boendet var på Abai Djungle Lodge, vid flodkanten mitt ute i ingenstans och enda sättet att komma hit är vattenvägen. Här fanns verkligen inte mycket runtomkring. Det närmaste "någonting" vi kom var en liten by (med betoning på liten) på andra sidan. Ett mysigt boende med alla djungelns ljud precis inpå knutarna. Andra "djungelboendet" var i närheten av den lilla staden Sukai på Kinabatangen River Lodge. Eftersom det fanns mer civilisation här så går det även att ta sig hit landvägen.

Vi hann med ett antal flodfärder när vi letade djur av alla de slag och vi fick verkligen se massor. Det var fåglar, apor, ormar, elefanter, krokodiler och att kamerorna gick varma är ett understatement!

Det var många fantastiska upplevelser att ta med sig hem. De urcharmiga näsaporna, de skräckinjagande krokodilerna, de lustiga hornbill-fåglarna och alla andra flygande, krypande och hoppande varelser vi träffade på. Men frågan är om inte den häftigaste upplevelsen var kvällen då vi i vild panik fick order om att lämna vår nyligen upphällda öl för att kasta oss in i bilar som tog oss till platsen där ett gäng elefanter bestämt sig för att inta sin kvällsmat. Såå häftigt! Vi befann oss nog inte mer än 30-talet meter från dessa enorma varelser och det var absolut värt att låta ölen bli ljummen!

Det var en mycket speciell känsla att flyta omkring på floden och spana efter djur. Vi var ute såväl tidigt som sent och många djur blev det....

Jag är pinsamt medveten om att jag har en liten(!) bit kvar till Bo Landins klass när det gäller fotograferande av djur. Men jag tror i alla fall att det syns ungefär vad det är för varelser på bilderna, och om ni inte ser vad det är kan ni ju alltid ha en gissningstävlan...

Dessutom fick vi uppleva eldflugornas dans som verkligen var ett fantastiskt skådespel Helt plötsligt var det precis som om djungeln var fylld av blinkande julgranar.

Efter dessa dagar på Kinabatangan River var det dags att återigen byta boende för att åka till sköldpaddsön Selingan, och det var verkligen en mycket speciell upplevelse...