En tur till Dobrich

"När andra ljuset brinner är snart Lucia här..." Jodå, andra advent och snart Lucia, visst är det så. Nu kan vi inte direkt skryta med något härligt vinterväder här så jag tänkte koncentrera mig på något annat än trist adventsväder och bege mig tillbaka till sommaren.

Under sommarens resa till Bulgarien och Balchik gjorde jag en ny bekantskap, nämligen Dobrich, en stad som ligger cirka 35 kilometer bort. Med buss betyder det en resa på mellan 30 och 40 minuter och en bussutflykt någon annanstans är alltid trevligt. Nu var det inte sommarens vackraste dag vi företog oss denna resa, men utanför bussfönstret lyste i alla fall solrosorna upp tillvaron.

Dobrich är en stad med en rätt brokig bakgrund med olika namn och varierande landtillhörighet. Genom diverse krig bakåt så har staden ibland tillhört Bulgarien och ibland Rumänien, men sedan 1940 har Dobrich varit bulgariskt och planen är väl att den ska så förbli. Här bor ungefär 100 000 människor och av de är cirka 85% bulgarer och de resterande procenten består av turkar och romer.

Annat som minner om de krig som rasat är den stora militära kyrkogård som finns där det vilar i runda slängar 3000 stupade soldater som deltog i första världskriget. Det som är lite speciellt är att det är soldater av sju olika nationaliteter. Något annat som skvallrar lite om militära aktioner är det enorma torg som ligger mitt i staden. Planen var att det skulle kunna genomföras stora militära marscher här.

Här finns stora kontraster. Allt från flotta affärer och vackra alléer till väldigt ruffiga bakgator. När det gäller byggnader så syns det att man försöker rusta upp staden, men på något sätt så blir det inte riktigt klart, utan det gamla finns kvar mitt i. Och nu pratar vi inte om gamla vackra byggnader, utan sådana där gamla ruffiga som verkligen behöver lite uppfinning.

Att det inte är sådär väldigt gott om turister märks med tanke på att det mesta bara står på kyrilliska, vilket kan medföra vissa problem om man inte har det så bra som jag hade, det vill säga har med sig någon som förstår.

Lite spännande är det i och för sig att beställa mat och försöka gissa vad man ska få på tallriken...

En fin park finns det mitt i stan med många vackra växter. Vi hittade också den här dikten (eller vad det är) och den är säkert mycket vacker.

Som jag sa, så visade inte sig inte Dobrich från sin bästa sida eftersom regnet stundtals verkligen tömde ner och jag kan ju inte direkt påstå att vattnet verkade ha så många flyktvägar utan det var bara att plocka av sig skorna för att försöka ta sig över gatan.

En spännande bekantskap även om jag måste säga att jag föredrar Balchik, men man vet aldrig, det kan säkert bli ytterligare någon utflykt till Dobrich någon gång. Det kan ju vara spännande att se staden från den soliga sidan också.