the Proboscis Monkey

Bortsett från de underbara sköldpaddorna så var nog den charmigaste bekantskapen under Borneoturen the Proboscis Monkey, eller näsapan som den heter hos oss i Sverige. Och "näsapa" låter kanske något bättre än "snabelapa" som den borde ha hetat om det varit direktöversatt, men det var väl någon som tyckte att det var mer befogat med namnet näsa än med snabel.

En mycket fascinerande varelse är det i alla fall. De lever tillsammans i grupper där det finns en "överhane" som har hand om sin grupp som normalt består av 10-30 individer. Varje grupp är som ett litet harem där det finns en överhövding, ett antal honor och deras avkommor.

Det kan vara lite svårt att tro, men faktum är att ju längre näsa hanen har, desto mer attraktiv verkar han vara. Det är hanen som har den hängande näsan som, om den är riktigt vacker, når upp mot 10 cm och hänger ner över munnen medan honan har en lite gulligare typ av uppnäsa.

Det var verkligen en speciell känsla att se den store hanen, som kan uppnå en vikt av 20 kg, sitta och vaka över sin grupp från en klyka i ett träd. När han sedan tog sats och gav sig iväg svingandes från träd till träd var helt fantastiskt.

Vi fick se massor av grupper med näsapor under våra flodturer och det är där de håller sig, i närheten av vattnet. Den är för övrigt en duktig simmare och enligt vår guide hoppar de gärna ner i floden även om vi inte fick bevittna just det.

Tyvärr så tillhör också näsapan en av vår jords utrotningshotade arter. Även den har fått lida för att  regnskogen, som de såväl bor i som lever av, huggs ner och dessutom jagas den för sitt kötts skull som av många inhemska invånare anses vara en delikatess. Numer är den tack och lov fridlyst, så den får varken dödas eller tillfångatas.

Jag får väl återigen erkänna att jag har en bit kvar tills jag uppnår naturfotografsklass a la herr Landin eller någon annan känd djurfotograf, men försöken var många och resultaten av mycket blandad klass. Nu får ni hålla tillgodo med mina tappra försök att få sötnosarna att fastna på bild, och om ni inte ser hur de ser ut, eller tycker att ni vill få en tydligare bild av apan rekommenderar jag att leta på nätet - där finns många exempel på de som lyckats bättre än jag gjorde!!

Himla tur att jag köpte med mig en alldeles egen Proboscis Monkeysom satt så snällt och poserade när jag tog kort. Att ett litet "gosedjur" kanske inte är direkt vad jag behöver är en annan historia... men ibland måste man få falla för frestelser som inte alltid är så väl genomtänkta...