Att leva utan tider och måsten

Det är ett helt annat liv, att leva utan tider att passa! För många är det en utopi, något som inte kan existera i vår uppstressade tillvaro. Det har tagit tid, men nu har jag insett att det är så jag har det.

Inte nog med att jag lever och bor här i min lilla bubbla, jag har väldigt få tider jag behöver passa. Och om jag mot förmodan har en tid, gäller det oftast något trevligt, som att träffa någon och göra något kul! Det som är det mest underliga är att jag trots detta har en tendens att titta på klockan! Vi lever i en värld där tiden har så stor betydelse, och det är så inrotat i vårt beteende, så det där med att lägga bort klockan, även när den inte behövs, är jättesvårt.

Hur många är det inte som på semestern har sagt att "nu lägger vi bort klockorna", men att det ändå slutar med att man funderar på vad klockan är, om det inte är så att man är lite hungrig... Det är inte så lätt som det låter. Men det är ett härligt liv att inte vara beroende av tiden, och framför allt att inte ha några måsten.

Våra liv är alldeles för fyllda av måsten, och det är en träningssak att göra sig av med dom. Om detta lyckas, om än aldrig så lite, så skulle det få oss att må mycket bättre, det är jag helt övertygad om. Jag hörde en gång att vi behöver träna oss på att säga "jag vill" istället för "jag måste",  alternativt säga "jag vill inte" och låta bli! (Jag vet att det inte alltid är så lätt, men man kan ju testa litegrann)

Hur som helst, så ska ni veta att jag njuter i fullla drag av mitt "o-måste-liv" och något av det nyttigaste som jag lärt mig under den här tiden är att jag kan tillåta mig själv att ha dagar när jag inte gör någonting och att det är ok!

Chinatown

Precis som Little India,  så är Chinatown en liten stad i staden. Om man går upp på en av de gångbroar som finns över gatorna så ser man tydligt hur öst möter väst här. Bakom den gamla Chinatown-bebyggelsen reser sig Singapores skyskrapor mot himlen. Här hittar man också ett myller av folk, färger och dofter - dock inte på samma sätt som i Little India.

Man skulle kunna säga att det finns två sidor av Chinatown. Dels är det marknadsgatorna där de flesta turister befinner sig. Där kan man i vanlig ordning hitta alla souvernirer, kameror med tillbehör, skräddare, div. andra prylar och kläder, och naturligtvis mat. Sedan kan man ta någon liten väg och komma "bakom" och där finns affärerna där kineserna själva handlar. Här är alla dofter i form av kryddor, frukt och div. torkade rötter, fisk och andra mystiska "medicinala attiraljer".

Mycket som kan tyckas underligt i en västerlännings ögon, glasburkar och lådor fyllda med torkad bläckfisk i olika storlekar, sjögurkor, ginseng, rosenrot, och andra rötter samt en massa annat spännande. Tyvärr kan man även hitta torkade hajfenor i mängder och eftersom dessa är ansedda att vara bra för potensen, så lär de väl fortsätta att säljas.

Jag har planer på att försöka köpa och tillaga olika varianter av dessa varor. Kan väl inte säga att jag kommit så långt än, men jag har köpt, kokat och ätit sjögurka! Det var enupplevelse i sig, inte smaken, men tillagandet! Den skulle kokas och bytas vatten på i flera dagar innan den slutligen var klar och då kan jag väl inte påstå att den var särskilt inbjudande, inte smakade det så mycket heller. Men om nu kineserna påstår att den är nyttig, och speciellt bra mot ledvärk, så är det säkert så...

Sjögurkor i varierande storlek och prisklass

Något övrigt som är värt ett besök här, är Buddisttemplet på Banda Street. Väl där inne får man nästan känslan av att vara delaktig i något mäktigt. Alla skulpturer och färger, frukter och ljus. På något sätt inträder ett lugn, trots att det naturligtvis är ytterligare ett antal människor där. Några, som precis som jag, är där för att titta, och några för att dom faktiskt använder det som sitt tempel. Det är fantastiskt att se dessa människor som faktiskt lyckas ha en lugn stund tillsammans med sin gud, trots alla nyfikna turister. Åker man upp några våningar så finns där "Buddah tooth and relic museum" där man kan vandra omkring och läsa sig till det man vill veta om buddhismen. Efter att ha spenderat några timmar med att försöka sätta mig in i denna religon konstaterade jag, att om jag någon gång skulle få för mig att bli religiös, ska jag nog satsa på Buddah!

Annars kan man bara parkera vid en av alla restauranger och köpa något läskande att dricka, varför inte en iced lemon tea, och titta på alla människor som passerar förbi, det är faktiskt en helt ok sysselsättning!

Golf - ska det vara kul, eller??

Golf är ett konstigt spel! När man äntligen har kommit till  det stadiet då man tror att man behärskar spelet hyfsat och handicapet har hamnat på en nivå som man är rätt nöjd med...då blir man väldigt snabbt nedtagen på jorden och förstår att så är inte fallet och inser att det där man trodde att man kunde, det kan man inte!

Jag förstår egentligen inte vad det är som ska vara svårt, här får man slå på en boll som ligger alldeles stilla, med en klubba man valt alldeles själv, medan alla andra måste vara alldeles tysta. Man får slå när man vill och man väljer riktning helt själv och varje hål ska avslutas med att den där lilla bollen ska puttas ner i ett hål som är mycket större! Som sagt, vad är problemet?

Nu har jag gjort min andra golfrunda här i Singapore, och jag kan ju säga att inget av det där ovan nämnda  hjälpte! Jag gjorde allt precis som man ska, men inte sjutton gick bollen däråt jag siktade!! När jag lyckats träffa i stort sett alla vattenfyllda hål som fanns, och vid det sista hittade en varningsskylt för krokodiler, tändes mitt hopp att jag åtminstonde kunde avsluta dagen med lite kräldjursstudier, men inte ens det lyckades, inte såg jag någon krokodil...trots att jag försökte pricka dom med en boll utskickad i vattnet.

Tro nu inte att jag tänker lägga klubborna på hyllan och ge upp för detta! Nej jag är så himla dum att jag fortfarande lever i tron att det ska gå bättre nästa gång, och det kanske är det som utmärker golfare, vi tror allihop att nästa gång...då...!!!

Haven - nya Lost?

Så har den äntligen börjat; "Haven" - den nya tv-serien som enligt alla tidningar ska bli det nya Lost! Det har skrivits spaltmetrar om denna nya serie, så jag var ju bara tvungen att se vad det var!

Den bygger löst på en av Steven Kings böcker "The Colorado Kid", så det är väl ganska naturligt att den lilla staden Haven ligger i Maine. King har ju en viss förmåga att röra sig i de trakterna. Här händer det mycket oförklarliga saker, och det finns människor med övernaturliga krafter av olika slag.

Hit kommer fbi-agenten Audrey Parker på ett rutinuppdrag, men blir kvar. Hon hittar en gammal bild med en kvinna, Lucy, som hon misstänker vara hennes mamma. På bilden finns texten "Vem dödade Colorado Kid?" (Känns temat möjligen bekant från en av 80-talets kultserier??) Det visar sig dock att kvinnan på bilden kanske inte alls är Audrys mamma, eller att Audry är Audry, utan att hon i själva verket är Lucy...

Tja, vad ska man säga, ta några delar Lost, några delar X-files, lite Twin Peaks och plocka in det i en bok av Steven King så kan det nog börja närma sig. Nu är det ju trots allt så, att jag faktiskt tittade på veckans episod, och eftersom jag inte vet vem Audry egentligen är, eller om hon kommer att bli kär i polisen Nathan som inte kan känna smärta, eller vem som faktiskt mördade Colorado Kid, så kommer jag säkert att titta på nästa veckas episod också!

Singapore River

Det var den vägen han kom den där dagen 1819, han som kom att ha så stor betydelse för landet Singapore, Sir Thomas Stamford Raffles. Han kom vattenvägen, utefter floden, och såg öns utvecklingsmöjligheter!

Engelsmannen sir Stamford Raffles som grundade det moderna Singapore 1819 och gjorde det till engelsk koloni, finns idag att beskåda som stor och ståtlig staty på den plats där han ska ha gått iland vid sitt första besök i Singapore. Denna plats heter som sig bör "Raffles landing site" och ligger utmed Singapore River, precis utanför Asian Civalisation museum.

Singapore river har haft stor betydelse för landet genom åren, förr som transportled, och idag som turistattraktion. Det är lite fascinerande att denna vattenled som haft så stor betydelse för Singapores historia inte är mer än ca en mil lång! Ännu mer fantastiskt är det att på denna sträcka finns inte mindre än 14 broar!! Av dessa passerar man under hela sex stycken på den korta sträckan från Clarke Quay till MarinaBay.

Det är den sträckan man åker om man tar en "Singapore River Cruise". Man får då åka från Clarke Qauy till Marina Bay och tillbaka, och samtidigt lyssna på en inspelad guide som talar om var man befinner sig och vad man ser. En fördel med att åka denna tur är att man kan få lite andra vinklar på alla fotografier som annars har en tendens att se väldigt lika ut! Man kan även med fördel promenera samma sträcka utmed floden, vilket är såväl en fin som trevlig promenad.







Undrar just vad sir Stamford Raffles skulle ha sagt idag om han hade kunnat se dessa alla dessa båtar som, i en aldrig sinande ström, forslar turister fram och tillbaka utmed Singapore river. 

Väder och Mat

Här pratar man inte om vädret med varandra! Det är för övrigt fullt förståeligt, det skulle inte bli någon jättegivande konversation:

   "Vad varmt det är idag"
   "Ja, och fuktigt, precis som igår"
   "Ja, och som i förrgår"
   "Det har regnat och åskat lite också"
   "Ja, precis som igår"
   "Och i förrgår"

Nej, det skulle väl inte vara någon speciellt varierande diskussion, det är väl det vi har att prata om i Sverige, vi kan i alla fall ondgöra oss över att det är för varmt eller för kallt. Det är väl för övrigt det enda som aldrig är lagom i "lilla landet lagom".

Jag har förresten konstaterat att meteorolog i Singapore kanske vore ett vettigt yrkesval i mitt nästa liv! Till och med jag skulle klara av att ställa den tredagagsprognosen som oftast finns att läsa på vädersajten:

"Monday: Morning showers with thunder"
"Tuesday: Morning showers with thunder"
"Wednesday: Morning showers with thunder"

Ibland kan det faktiskt variera lite, så det är "early afternoon showers" eller "late afternoon showers" men även jag skulle kunna fixa den variationen i väderprognosen! Och temperaturen är ju alltid mellan 25-32 grader med några graders variation bara för att göra det mer spännande!! Och mellan regn- och åskvädren är det förhoppningsvis sol - en västerlännings förhoppning!

Så, här pratar man alltså inte väder om man träffas, här pratas det mat! Var man åt igår, var man ska äta idag och var man ska äta imorgon! Man diskuterar favoritställen och byter restaurangtips med varandra. Singaporianer är ett matälskande folk. Så kan man också hitta all världens mat med olika smaker och dofter. Jag har också insett vad kul det är att hitta nya maträtter och att upptäcka nya smaker. Framför allt användandet av nya kryddor i den egna matlagningen - ja, jag lagar faktiskt mat då och då i min enda, lilla gryta och det blir så bra så...eller inte...

Det är väl så att en del experiment med inköpt mat som man inte är helt säker på vad det är, och med nya, för mig okända kryddor, inte alltid blir positiva smakupplevelser, men smakupplevelser blir det och kul är det!

Brott och straff

Om någon tror att detta ska handla om Raskolnikovs öden och äventyr i Dostojevskijs roman "Brott och Straff" tror ni helt fel! Det ska handla om precis det rubriken säger, brott och straff. Upprinnelsen till dagens inlägg var några artiklar jag hittade när jag bläddrade i ett par av singapores dagliga tidningar. Det är lite spännande att se skillnaden i konsekvenser för att göra något olagligt här jämfört med i Sverige.

Ena artikeln handlade om en singaporiansk man som stoppats på flygplatsen, med en "stun-gun", (någon slags chock-pistol) och ett knogjärn, och det får man inte ta med sig in i landet - inga vapen av någon sort. Trots att han hävdade att det var souvernirer, så dömdes han till fängelse i tre månader. Enligt tidningen så klarade han sig lindrigt undan, eftersom han kunde ha fått så mycket som två års fängelse per införd artikel. 

Dagens andra brottsling var en 19-årig tjej som dömdes till två veckors fängelse. Hennes brott var att hon gjort motstånd när två "undercover officers" ertappat henne med att fimpa i rännstenen! Hade hon erkänt direkt skulle hon ha klarat sig undan med max 5000 i böter, nu sparkade och slog hon polismannen, och det hela slutade med två veckors fängelse+böter.

För någon vecka sedan kunde man läsa om en 15-årig skolelev som ertappats med att stjäla pengar (300 kr) och en mobiltelefon från en annan elev. Eftersom han blev upptäckt gick det till åtal och rättegång. Straffet blev 7 års fängelse! (plus böter)

Det här var några av den senaste tidens skörd av brottslighet i Singapore. Det är inte så många, sett ur en västerlännings synvinkel, grova brott som begås, så här skrivs det om allt som kan leda till fängelse - vilket är det mesta i brottslighetsväg! Fast det är väl inte så konstigt att det inte begås så mycket brott, det här är ju faktiskt ett land där man dömer stenhårt och som har dödsstraff för mord och införsel av narkotika! Här lever även spöstraffet kvar och utdöms för visssa brott!

Om det är rätt eller fel, relationen mellan begågna brott och utdömda straff, kan väl diskuteras. I början tyckte jag att det var helt fel, att straffen var helt hysteriskt vansinniga, etc och jag kan väl fortfarande kanske ifrågasätta en del. Men ju längre tiden går, desto mer egoistisk blir jag. Det är skönt att kunna vara ute efter mörkrets inbrott utan att vara rädd, det är skönt att inte behöva hålla krampaktigt i väskan oavsett var man vistas och det är skönt att veta att ingen försöker ta det jag har i fickorna! För om jag tänker efter riktigt noga, så är det ju faktiskt så, att jag lider ju inte av de hårda straffen, jag behöver ju inte begå något brott...