Chili crab och Black pepper crab

Något man måste smaka om man är  i Singapore är den inhemska rätten Chili crab. Den "uppfanns" - om man nu uppfinner maträtter - 1950 av ett singaporiskt par som hade en fiskrestaurang på East Coast.

Det är (som namnet avslöjar lite grann!) krabba som serveras i en tjock och krämig chilisås. Chilisåsen innehåller bland annat lök, vitlök, ingefära och inte minst en massa chili! Till det här kan man med fördel äta vanligt vitt ris och "mantaous" som är ett slags kinesiskt bröd (fried or steamed) som man doppar i såsen för att få upp "det gottaste".

Chilicrab

Black pepper crab är en variant, där man bytt ut chilisåsen mot mycket svartpeppar. Den här varianten av krabba var det någon som kom på 1959 på Long Beach Seafood restaurant. Det ska tydligen vara många som föredrar den varianten just på grund av att den är torrare och har en mer utpräglad pepparsmak. Däremot har den sortens krabba inte fått status som singaporiansk nationalrätt.

Black pepper crab

Båda dom här varianterna av krabba kan man få på väldigt många restauranger och hawker stalls runt om i Singapore, men det är populärt att ta en tur till East Coast sefoodcenter för att få sin krabba. Där är miljön lite speciell, eftersom restaurangerna ligger precis vid havet och man kan avnjuta sin krabba samtidigt som man tittar ut mot horisonten...eller åtminstonde fram till alla lastfartyg som har parkerat vid horisonten. Efter mörkrets inbrott skulle man kunna tro att det är en stad istället för öppet hav, med tanke på alla ljus! Men fartyg eller inte, det är speciellt att sitta där och äta sin krabba.

Ett tips är att inte klä på sig bästa vita klänningen om planen är att äta chilicrab! Man får en nötknäppare att klämma sönder skalet med, och ja, det kan sprätta rätt bra, även om det är spräckt till viss del i förväg. Man blir kletig, och haklappen man begåvas med fyller verkligen sin funktion. Så, visst är det mindre kletigt med black pepper crab, men ibland kan det ju vara halva nöjet att få tillåtas kladda lite också!

Sentosa island

En av alla turistattraktioner i Singapore är ön Sentosa. Det var tidigare en fiskeby omgiven av regnskog, men 1968 fick någon den briljanta idén att göra en turistattraktion av ön, och jag måste säga att det lyckades rätt bra!

Sentosa är ytterligare ett "måste-besök" för singaporeturisten och det är väldigt enkelt att ta sig dit. Naturligtvis går det att ta en taxi, men eftersom Sentosa ligger väldigt nära fastlandet kan man ta tunnelbanan till Harbour front, och därifrån går det ett monorail ut till ön. Det är smidigt och inte speciellt dyrt. (Transport är för övrigt generellt väldigt billigt här)

Casinobyggnaden

Väl där behöver man inte känna sig sysslolös! Det första men ser är det stora, tjusiga nybyggda casinot som finns vid första tågstoppet. Förutom casino är det naturligtvis ett shoppingcenter också... Ön är fylld av div. attraktioner, förutom ett antal barer och restauranger kan man hitta ett par museum, delfinshow, under-water world, kabinbana, wave house (en våg där man kan surfa), ett utsiktstorn och säkert en massa mer... Man kan också ta hängbron ut till det asiatiska fastlandets sydligaste punkt. Det är något som kan bli rätt spännande om man möter någon som roat sig med att ta med sig hela familjen inklusive farmor i rullstol, barnvagn och jättepackning

Här finns naturligtvis också stränder. Det är stränder med vit sand, palmer och solstolar med parasoller. Här finns också många som badar. Jag erkänner villigt att jag inte har badat där, jag tycker faktiskt att det förtar lite av badlusten när utsikten består av ett antal stora conteinerfartyg som väntar lastning eller lossning. Men att flanera utefter stränderna och göra små strandhugg på någon bar utefter vägen tycker jag är en alldeles ypperlig sysselsättning!

Narcissus och jag

Undrar om man kan drabbas av narcissism när man bloggar!? Lite dragning åt det hållet är det väl i alla fall... Så måste det ju nästan vara när det är så viktigt att andra läser - och helst tycker om - det man skriver!

Nej, riktigt så illa är det väl inte, men ibland kan man ju fundera. Det är med en slags skräckblandad förtjusning jag konstaterar att efter gårdagens klämkäcka artikel i lokaltidningen om mitt "lyxhustruliv i Singapore" var det plötlsligt jättemånga som varit här och läst det jag skrivit. Grejen är, att jag tycker det är jättekul, och jag vill att ni som läser ska tycka om det ni läser!

Med andra ord, det som för någon månad sedan började som en kul grej, dels för min egen del, och dels för att de "närmast sörjande där hemma" skulle ha lite koll, har plötsligt blivit till något som jag vill att fler ska kunna läsa. Det borde ju i rimlighetens namn bottna lite i en narcissistisk ådra, men den kanske finns i oss allihop...?  (för alla ev oinvigda i den grekiska mytologin, så var Narcissus en vacker grekisk yngling som förälskade sig i sin egen spegelbild)

Ok, narcissistisk eller inte - jag tycker det här är kul ,och jag gör det nog mest för min egen skull, men jag tycker det är kul när jag ser att ni läser det jag skriver, och naturligtvis hoppas jag att ni tycker om det ni läser! 

We are so vain that we even care for the opinion of those we don´t care for.
 (Marie von Ebner-Eschenbach)

Singapore sling på Raffles hotell

Kan det vara en av världens mest lyckade reklam-kampanj!? Jag törs nog påstå att dom som varit i Singapore utan att besöka Long bar på Raffles hotel, suttit där och avnjutit en singapore sling, är lätträknade. Det "måste" man nämligen göra! Sedan att det inte är vare sig den bästa eller billigaste singapore sling du kan köpa i Singapore, spelar ingen roll.

Raffles hotel öppnades 1887 och har fått sitt namn efter sir Stamford Raffles. Det är byggt i kolonialstil, och försöker upprätthålla den känslan, bland annat med hjälp av vitklädda turbanförsedda män som tar emot anländande gäster utanför hotellet.

Här, på Long bar, "uppfanns" drinken singapore sling! Årtalet för detta är inte helt klart. Det varierar mellan 1910 och 1915, men det som alla är överens om, är att det var bartendern Ngiam Tong Boon på Long bar, Raffles hotel, som någon gång under dessa år utvecklade en drik som slutligen kom att kallas för "singapore sling". Enligt uppgift så ska originalreceptet ha försvunnit någon gång på 30-talet, men Ngiams brorson fortsatte sin farbrors arbete ändå, om även med en lätt modifierad drink.

Jag antar att det idag inte finns någon som vet exakt hur det gick till, eller vad som hände, men ett är säkert, denne bartender drog utan sin vetskap igång en av världens mest utnyttjade "must-dos på resan! ja, vi har också gjort det! Naturligtvis gör vi det tillsammans med alla som kommer och hälsar på oss - ingen kan ju komma tillbaka hem utan att ha gjort det! Varje gång jag gör det, kan jag dock inte låta bli att fundera över om det inte vore värt att gå någon annanstans och få en, kanske godare och säkert mycket billigare, singapore sling!!

Eftersom originalreceptet var hemligt, kan i rimlighetens namn ingen veta hur det såg ut, även om man idag kan hitta en uppsjö av recept som uppges vara originalet. Här är i alla fall ett av dom alla. Så mycket har jag i alla fall förstått, att det är viktigt att den skakas!! (Som någon berömdhet har yttrat vid ett eller annat tillfälle, fast då handlar det om en annan drink: "shaken not stird")
                   
1 1/2 ounces gin
1/2 ounce cherry heering
1/4 ounce Cointreau liqueur
1/4 ounce benedictine
4 ounces pineapple juice
1/2 ounce lime juice
1/3 ounce grenadine
1 dash bitters
Shake with ice. Strain into an ice filled collins glass. Garnish with cherry and slice of pineapple.

Golfdag på Keppel Club!

Nu har jag spenderat en dag på Keppels golfbana i Singapore! För övrigt ett rätt behagligt sätt att spendera en dag på. Det blir ju inte sämre när man tänker på att biltermometern visade 29 grader när vi lämnade lägenheten 7.45 i morse. (ingen större risk för köldskador med andra ord!)

När man kommer fram lämnar man bara ifrån sig bagen så att någon kan placera den på en golfbil i väntan på att spelaren i fråga (i det här fallet jag) fått i sig sin obligatoriska kaffekopp innan rundan - vissa ritualer ändrar man inte på! Sedan tar man hissen upp till tredje våningen där man betalar greefeen, innan man kan parkera ändan i restaurangen som vätter mot golfbanan, i väntan på att det är dags att slå ut på första hålet.

Drivingrange och  klubbhus

Det är en mycket trevlig bana att spela på, lite kuperad, med hål som ramas in av palmer av olika slag. Naturligtvis finns det också vatten med fontäner, som förgyller tillvaron för de spelare som mot förmodan skulle råka slå sin boll ner i vattnet. Jag upptäckte också att det finns små "skogspartier" där det går att slå bort sin boll.  Det lockar inte så mycket att gå in och leta reda på en boll där, det sitter nämligen varningsskyltar för orm uppsatta utefter skogskanten - svarta kobror! (plötsligt känns huggormarna hemma på Bryngfjordens golfbanan förhållandevis ofarliga) Ormarna lyste tack och lov med sin frånvaro (precis som krokodilerna där jag spelade en annan gång). Däremot upptäckte jag att jag plötsligt hade en jättevaran i vägen när jag skulle slå, så det var bara att snällt vänta på att herr varan behagade flytta på sig. Han såg inte ut att tycka att det var någon större nyhet, han hade nog sett sådana varelser som mig förut. Troligen upplevde jag, som inte är van att se andra djur än rådjur på golfbanan, det som mer exotiskt!

Efter en mer eller mindre väl genomförd golfrunda slog vi oss ner på en av de tre(!) restaurangerna som fanns att välja på. Just den här hette "Table by the bay", och det var just vad det var! Bord med utsikt över havet och Sentosa island i förgrunden. Så här satt vi,vid hav och vajande palmer - ca 10 minuters bilresa ifrån Orchard Road!

Utsikt från "Table by the bay"

Det kan tilläggas att Keppel Club består av lite mer än golf, här finns en 50-metersbassäng, bowlingbana, biograf, tennisbana, tillgång till datorer med internet samt en liten spelhall med enarmade banditer. Så nu vet ni det alla bryngfjordare där hemma, att nu har jag satt nivån för hur vårt klubbhus ska se ut!

Nu är det jul igen...

"The happier the time, the more quickly it passes" ett latinskt ordspråk som det ligger mycket i, och då plötsligt inser jag hur fruktansvärt kul jag måste ha, här är det nämligen jul igen!!

Jodå, det hänger blå och röda jättestjärnor i träden utefter Orchard road, det står några jättevackra (?) granformade konstruktioner fyllda med lila hängande tingeltanglar i ett gathörn. Utanför City Hall står det en jättegran med stora blå cirklar och inne i shoppingcentret Takashimaya finns det en gigantisk gran som yvigt reser sig upp mot taket. För att inte tala om alla gröna stora plastkransar med kulor i olika färger som byggnaden dessutom är fylld av. Nere vid Orchards tunnelbanestation hänger det "glitterridåer" med silverkulor. Dessutom strömmar det julmusik ur högtalarna på Starbucks! Affärerna har plockat fram julgirlanger och Christmas crackers. I "min" mataffär har jag till ochmed hittat adventskalendrar - med och utan choklad!

Så visst pekar allt mot att det snart är jul...allt utom att det är början av november, och framför allt att det är 30 grader varmt!! Något blir fel i min värld då. Det kan inte vara dags för tomten att komma om det är så varmt, hur ska han ta sig fram, ska han komma på surfingbräda, eller? Fast det kanske han gör här, det kanske inte är renar utan delfiner som drar honom till alla snälla barn. För jag förutsätter att tomten kommer till ala barn, precis som det ska vara!

Nåja, det blir säkert jul här i värmen också, även om jag förstår att den inte är speciellt vit! Tomten kommer ändå, och alla är nöjda och glada. Jag har kommit på en fördel med att ha julafton i den här värmen, det innebär faktiskt ett stressmoment mindre, här behöver ingen titta på temperaturen varje dag och oroa sig över att det inte kommer att bli en vit jul det här året heller...

Hawker stalls, satay och murtabak!

Som jag har sagt i tidigare inlägg har mat har stor betydelse i Singapore. Det gäller att hitta favoritställen där maten är bra - sedan är det väl inget hinder om den dessutom är billig! Sådan mat kan man hitta på något av landets mer än 100 Hawker centers.

Ett Hawker center är som en jättestor marknad där det säljs olika matsätter. Varje center består av mängder av olika Hawker stalls som alla har sin specialitet, och även om det finns två som säljer samma maträtt, så är den säkert tillagad på olika vis. Om man tänker sig en stor yta fylld med bord och stolar, som omges av olika sibyllastånd som alla säljer sin egen speciella typ av korvar, köttbullar, mos, sallader etc, varvat med stånd som säljer dryck, då börjar vi närma  oss.

Det tar lite tid innan man kommer underfund med hur det fungerar, att man faktiskt inte behöver handla av just honom som lyckats få ner dig vid ett bord och lagt sin meny framför dig! Man gör helt enkelt så, att man letar reda på ett bord (där det inte ligger en packe servetter, för det kan vara någon som paxat ett bord för att gå och leta mat), kontrollerar vad det är för nummer på bordet och sedan är det bara att gå och välja det man vill ha! Det kan ju vara så, att man hittat sina guldkorn bland alla stånd, och då beställer man det man vill ha, talar om var man sitter och får det serverat vid bordet. Man kan alltså handla vid flera olika stånd. Naturligtvis kan man handla all mat av samma "hawker-gubbe" också, ibland kan det ju vara skönt att slippa springa omkring, men väljandet är faktiskt lite av själva grejen...



Newton food centre




Ett av alla stånd som säljer fisk och skaldjur i färskt tillstånd

"A huge bottle of ice cold beer"

Den här typen av matställen finns alltså lite överallt, och eftersom vi bor på 5 minuters gångavstånd till ett av dom, Newton Hawker center, så har detta helt naturligt blivit ett av våra favoritställen att äta på. Det är gott, billigt, trivsamt och dessutom är ölen billig, och det gör väl inte saken sämre! Vi har väl hittat våra favoritstånd också, men vi har fortfarande massor av olika rätter kvar att testa, men det lär vi väl hinna, speciellt med den frekvensen jag lagar mat här hemma...

Ett lite speciellt Hawker center ligger mitt i bankkvarteren, där man varje kväll mellan 19-23 stänger av en gata, Boon Tat Street, för att ställa ut bord och stolar. Det är mycket välsbesökt och det kan vara svårt att få bord, men oftast går det att klämma ner sig någonstans. Här ligger röken tät från alla stånd där det grillas och dofter blandas på ett underbart sätt.

En kväll på Boon Tat Street

Några exempel bland så mycket mer, är fried rice av olika slag, nudlar i alla varianter, soppor, Chili crab, stingray, chickenwings, satay, murtabak, sweet and sour chicken, black pepper beef...naturligtvis kan man också hitta många lokala specialiteer, sådana som det alltid är spännande att testa, som man inte har så stor idé om vad det egentligen är... Satay är små grillspett med biff, lamm eller kyckling. Murtabak fick jag förklarat för mig, när jag frågade, att det var en "indisk pizza med lamm eller kyckling i", pizza vet jag inte om jag skulle kalla det, men gott är det.




Sea food fried rice



Stingray - en jättegod fisk med mycket "sting" i!

Satay med jordnötssås

Indisk murtabak med kyckling

Med fler än 100 olika Hawker Centers och 5000 stånd, så finns det ju några att välja på...men om man är ute efter en stilla romantisk middag på fint porslin med dov musik och ett svagt sorl i bakgrunden är det inte rätt sorts ställe att äta på, men om du vill ha god mat till en billig penning tillsammans med väldigt många andra så är Hawker stalls definitivt ett bra alternativ!