Hem till den bistra verkligheten!

Det var bistert att angöra den svenska vintern! 50 graders temperaturskillnad gör ju att man kan behöva klä sig lite annorlunda...

Hemresan startade på en mycket julpyntad Changi airport, snyggt eller inte vet jag inte riktigt, men jul var det i alla fall! Det är för övrigt rätt fantastiskt vad mycket människor det är i rörelse på denna plats - dygnet runt! Affärerna har öppet som vanligt även om det är mitt i natten, på något vis står tiden stilla där, man märker liksom ingen skillnad.

Det är lite kul att, efter att ha gått igenom alla rigorösa säkerhetskontroller på Changi, åkt detta jätteplan till Köpenhamn, traskat igenom ytterligare en minutiös kontroll, göra den sista delen av resan - från Köpenhamn till Karlstad! Här tar de mer ordentliga kontrollerna slut. Fast det är klart, det kanske inte är så många som tar rulltrappan ner till väntsalen på nedre botten för att försöka ta sig till Karlstad om man inte ska...

Här behöver man inte visa något pass, och knappt biljetten heller! Eftersom jag lyckades gå genom fel ingång tyckte han som jobbade där att jag kunde ta vägen runt på insidan av disken, och efter att han kastat en hastig blick på boardingkortet var det bara att rulla ner mot bussen som tog oss till planet. Jag kan ju säga som så, att trots att det handlar om ett väldigt litet flygplan, så var det gott om plats för alla 12(!) passagerarna. Fast det är klart, om man har något längre ben än vad jag har (och det finns ju några som har det...) så kan det kanske bli lite i trängsta laget.

Nåja, nu har jag i alla fall landat här i kylan, flygresorna gick bra och bara jag slapp starter och landningar, så kunde det vara riktigt trevligt att flyga...

Mustafa centre

Vad är det som är öppet 24 timmar om dygnet och där du kan hitta allt från tv-apparater till matvaror, bara du står ut med ett totalt kaos av varor, människor, ljud och färger? Svar: Mustafa centre! Varuhuset öppnades 1995 och har en sammanlagd yta av ca 6500 kvadratmeter! Det startades en gång som ett gatustånd av nuvarande ägaren mr. Mustaq Ahmad, så prata om att det kan bli mycket av i stort sett ingenting!

Det är beläget i Little India, en bit iftrån den övriga kommersen av affärer och gatustånd. Det är ett enormt varuhus i fyra våningar där man verkligen kan hitta allt man kan tänkas vilja ha! Om orken skulle finnas så kan man arbeta sig uppåt ifrån källarplanet där tv-apparaterna finns, för att till slut hamna på porslinsavdelningen högst upp. Däremellan hittar man bland annat smycken (allt från guld till plast), klockor, kameror, kläder, mat, cd, dvd, rakhyvlar, tyger, mobiltelefoner, mediciner.... och det finns inte bara lite av allt,  utan allt finns i mängder!!

Man hittar det på Sayed Alwi road, och precis som allt annat i Little India, så är det lite kaosartat. Det gäller att försöka sick-sacka fram mellan alla människor och hyllor. Det är faktiskt en konst, eftersom det känns som om man verkligen har försökt utnyttja samtliga 6500 kvadratmetrarna maximalt, så det är inte precis gott om utrymme mellan hyllorna. Om man mot förmodan lyckas med konststycket att hitta det man ska utan att riva ner för mycket från hyllorna och äntligen kommer fram till en kassa - då tar kaoset slut! Nu är det ingen som har bråttom längre, i alla fall inte han eller hon som ska ts betalt. Fast det är klart, det är ju öppet dygnet runt, så dom har ju faktiskt all tid i världen...

Det är ett speciellt ställe och det är värt ett besök, även om man inte handlar, för jag tror inte det finns så många ställen som det här. Sedan är det inte att rekommendera att ta det på helgen, för det är väl inte riktigt värt beaväret att köa för att komma in!

A table with a view

Ibland är det faktiskt himla käckt att vara "respektive", som till exempel när man får följa med ut och äta mat! Nu drar det ju ihop sig till juletider, och då är det dags för julmiddagar, fast utan skinka, sill och nubbe!

Gårdagskvällens "julmiddag" intogs på en av Marina Bay sands restauranger, "Sky on 57", och precis som namnet säger, så är den belägen på våning 57 med en vidunderlig utsikt över Singapore! Nu ska det väl erkännas att just denna kväll var väl en av de dimmigaste kvällarna sedan den indonesiska röken anföll i oktober, så man såg inte så långt. Men bara mörkret väl gjort sitt intåg, så såg man alla lampor och då är känslan ungefär den samma som när man sitter i ett flygplan som går in för landning. Att kikar ner över räcket är som att kika ovanifrån på någon som håller på att leka med en bilbana och har tömt leksakslådan så att alla bilar är på väg någonstans.

Det finns ju ett antal restauranger i den här byggnaden, och just den här är inhyst längst bak, högst upp. Härifrån ser man tydligt hur hela byggnaden går i en vid båge som aldrig verkar ta slut och helt plötsligt förstår man att det faktiskt kan vara längre än eifeltornet är högt!

Maten smakade mycket bra och det var som sig bör, på en restaurang där en av singapores toppkockar arbetar, en fröjd för ögat (Han var tydligen den förste någonsin att få utmärkelsen "Chef of the year award"). Visst är det så, att maten smakar bättre om den är vacker att titta på!? Det var också hela tiden någon som berättade vad det låg på tallriken, och det underlättar faktiskt när det är en massa olika små "duttar" som man inte riktigt har koll på vad det är!!

Som sagt, en julmiddag med mersmak - även om det inte kändes direkt så juligt med tanke på att termometern visade närmare 30 grader och att det varken fanns skinka, sill, köttbullar, lax eller nubbe på bordet, men ibland får man ju offra sig...

Ett blått hus med träd(gård?)

Det här hittade jag i Little India, ytterligare ett bevis på att den delen skiljer sig ifrån Singapore i övrigt! Jag har väldigt svårt att tro att det skulle få se ut så här någon annanstans än just där. Men visst är det lite charmigt? Vackert vet jag inte, men annorlunda! Jag har ju skrivit om det färsprakande och doftande kaoset i Little India förut (finns under den fantasifulla rubriken "Little India"), så jag ska inte fördjupa mig mer i det, men det är lite skönt med det allmänna kaoset ibland, som kontrast till det rena och prydliga som finns överallt.

För att prata om någon helt annat, så hittade jag en skylt i tunnelbanan idag där det stod: It doesn´t matter if you walk slowly as long as you don´t stop. Ett devis som väldigt många singaporianer lever efter! Det är precis hopplöst att ta sig förbi någon som går framför, och då ska ni veta att jag går inte fort! Även om man inte har bråttom är det väldigt frustrerande att hamna bakom två eller tre stycken som går i bredd och pratar eller sms:ar på sin telefon utan någon som helst plan på att släppa förbi någon bakomvarande.

Det är något speciellt här, det är precis som om det som händer bakom din rygg inte existerar, det är bara det som man ser framför som finns! Det är väl lite av den singaporiska kiasun: bara se framåt och vara först fram! Det går igen i mycket, i trafiken finns inte dom bakom (förstår egentligen inte varför bilar här säljs med backspeglar...), om man kommer efter någon som gått ut genom en dörr är det helt säkert så att man får dörren i huvudet om man inte tar emot den med handen! Nej, det är verkligen så, att det som händer bakom ryggen händer nästan inte alls.

I och för sig så är det väl bra att titta framåt och inte bakåt, men ibland kan det ju faktiskt vara på sin plats att åtminstonde kasta en liten blick över axeln...

Böcker i mängder!

Att böcker och att läsa är viktigt för singaporianen märks på antalet bokhandlar (det heter faktiskt så i plural!), för att inte prata om storleken på dom. Eftersom det mesta är stort i det här landet, så är ju bokhandlarna inget undantag! Inte nog med att man kan tillbringa timtal med att bara gå och titta på böcker, så verkar de även fylla en "biblioteksliknande" funktion.

Det finns ett antal bokhandlar med soffor i där man kan sitta och läsa böckerna - innan man köpt dom! Det är ju rätt behändigt i och för sig, för om man upptäcker efter tre kapitel att man inte tycker om boken, kan man ju alltid hämta en annan... I en av de mindre (det finns ju faktiskt sådana också) utan soffor, hittade jag skyltar där man bad kunderna att inte sitta i gångarna mellan hyllorna och läsa, eftersom det förde med sig att det kunde vara svårt för andra kunder att ta sig fram!

Det absolut största i bokhandelsväg jag sett finns här, "Kinokuniya". Det är Singapores största och man hittar den på Orchard Road, i samma shoppingcenter som varuhuset Takashimaya. När man kliver in i denna bokhandel, som inte ser speciellt stor ut alls, så får man känslan av den bara växer åt alla håll!! Jag tror att man kan hitta böcker om allt mellan himmel och jord, både möjligt och omöjligt! Här är det inga större problem att gå åt fel håll, jag lovar! Naturligtvis finns det flera utgångar, och det är något som gör min tillvaro väldigt besvärlig...

Beviset på att det är stort fick jag när jag hittade hemsidan! Det är som sagt Singapores största bokhandel, och den är till ytan 43 000 square feet! Om det är fler än jag som inte riktigt är hemma med det systemet, så kan jag tala om att jag fuskade lite och använde en omvandlingstabell, och om den stämmer (matte är ju inte riktigt min grej, så jag tror på datorn!) så är det ungefär 4000 kvadratmeter!

På denna yta finns det mer än 500 000 olika titlar, så här kan man faktiskt roa sig ett tag, och om man tröttnar kan man ju alltid pausera på det café som är inhyst i samma lokaler...

Lussegolf i Malaysia

Om man kan spela midsommargolf på Bryngfjordens golfbana i Karlstad, är det klart att man kan spela lussegolf på Palm resort i Malaysia. Och med konceptet fyra scramble-lag bestående av 16 glada damer, mycket glitter i håret samt glögg med lussebullar och pepparkakor efter nio hål kan det bara bli bra!

Singapore är ju som bekant ett till ytan väldigt litet land, så inga gränser är långt bort, och den Malaysiska är inget undantag. Problemet kan vara själva gränspassagen, där det ibland uppstår tidsödande köer om man passerar vid fel tidpunkt. Och en bidragande orsak är säkert att alla pass måste stämplas minst fem gånger...undrar förresten om passkontrollanter kan få "stämpelarm" klassat som yrkessjukdom...

Dagen bjöd på fint väder och ett golfspel som i vanlig ordning var ömsom vin, ömsom vatten. Men eftersom spelformen var scramble gjorde det inte så mycket, det brukar det ju alltid vara någon som lyckas! Det är en mycket trevlig spelvariant, speciellt när man åker iväg så här. Förra gången jag spelade scramble var i Malung, och jag kan ju hälsa alla er som var med då, att det var något (!) varmare väderförhållanden idag.

Det är nog den absolut största fördelen med att spela golf i den här delen av världen, att slippa fundera över hur många tröjor som ska med, om regnjackan ska vara på, eller nerstoppad i bagen och upptäcka att det redan finns så mycket extrakläder där så att den inte får plats!

Till skillnad från flera av de andra banor jag spelat här nere, så såg man inte havet, utan det var mer känslan av att spela i en djungel. (Vilket det på sätt och vis kanske är...) Väldigt många palmer, och det vatten som fanns efter banan påminde lite om ett mangroveträsk. Det var nästan så man förväntade sig se Tarzan komma utsvingandes på en lian någonstans! Dock inte många djurupplevelser, varken ormar, krokodiler eller apor. Bara en liten (beroende på vad man jämför med) ödla som försökte komma undan alla vinande golfbollar.

I det hela en mycket bra dag: Bra bana, bra väder, trevligt sällskap och mycket gott glöggfika! Om någon av er som var med skulle råka läsa det här, så ska ni alla ha jättetack för en kanondag!

Wallander på engelska

Nu har jag sett Kurt Wallander och hans anhang prata engelska, samtidigt som de utreder mord och mystiska dataintrång i Ystad! Med den engelske skådespelaren Kenneth Branagh i rollen som en Kurt Wallander med lagom mycket skäggstubb, har det alltså gjorts ett antal filmer som även hittat till den här delen av världen!

Det var ett lite annorlunda koncept och lite konstigt kändes det, eftersom allt utom själva talet, var på svenska. Till och med mailen som herr Wallander fick, var skriven på svenska. Alla personer har svenska namn, och allt är ju inspelat i Sverige, vilket innebär att allt var väldigt svenskt! Det kändes faktiskt även som om skådespelarna var valda för att de skulle kunnat ha varit svenska!

Det ska bli spännande att se om det här är ytterligare något som kan sätta Sverige på singaporekartan. Just nu är Stig Larsson jättestor här. Tredje filmen om Blomkvist och Salander har visats på biograferna och hans böcker ligger framme i alla bokhandlar. Om det är många som hört talas om Henning Mankell vet jag inte, har inte sett hans böcker ligga framme, men kommissarie Wallanders intåg i de singaporiska hemmen kanske kan ändra på den saken.

För övrigt är det ingen större skillnad på Tv-utbudet här jämfört med i Sverige. Det är CSI i alla varianter, Biggest looser Asia eller America, American idol, Top model, program där det görs om hus, eller städas, matlagningsprogram, engelska/amerikanska deckare och så vidare. Antar att det är den här typen av program de flesta vill se, eftersom utbudet verkar vara det samma oavsett var i världen man befinner sig.

Sen sänds naturligtvis alla engelska komediserier, gamla och nya, allt ifrån "Black adder" och "Fawlty towers" till "the office". Dessutom har jag hittat en nostalgihöjdare av högsta (?) kvalitet: "Hawai 5-0" i original!!