söndag 4 mars 2012

The Dead Republic

The Dead Republic är den tredje boken av den irländske författaren Roddy Doyle som jag läser. Tidigare har jag läst Paddy Clarke Ha Ha Ha och Kvinnan som gick in i dörrar och tyckte mycket om båda.

Den här gången blev jag inte fullt lika begeistrad. Fast med facit i hand, kanske jag skulle ha läst de två första delarna i trilogin om den irländske mannen Henry Smart först, istället för att gå direkt på den sista.

Huvudpersonen Henry Smart född i början av 1900-talet, arbetade åt IRA och flydde till USA där han förlorade ena benet i en olycka (därför är han numer försedd med träben) och där tappade han bort sin familj. Han tar sig till Uthas öken för att dö, men hittas där av den kände regissören Henry Fonda som vill göra film på Henry Smarts liv.

Det här är vad början av boken handlar om, och sedan, från 50-talet och framåt får vi följa Henry när han återvänder till Irland för första gången sedan han flydde därifrån. Han försöker leva ett lugnt liv som vaktmästare på en skola och som trädgårdsmästare, men efter att han råkar befinna sig i vägen för en av 70-talets bombningar blir det inte riktigt som han tänkt sig.

Boken är helt ok, och man fattar tycke för den gamle mannen med träben. Här finns mycket humor och värme mitt i allt elände som bombningarna för med sig. Men som sagt, det kanske underlättar om man har läst de andra två böckerna först...
(A Star Called Henry och Oh, play that again)


lördag 3 mars 2012

Swea Magazine på nätet

Hurra! Tack vare Maria så kan jag länka - tack för hjälpen! (Jisses vad länkande det ska bli framöver...)

Så mitt första försök i den konsten, blir att försöka bevisa att jag inte bara latar mig genom att ligga vid poolen och äta praliner varje dag - även om det är snudd på...

Nej, jag sysslar med en del annat roligt också! Bland annat är jag med i redaktionen för den tidning som föreningen för oss svenskor som befinner sig ute i världen på olika håll,Swea, ger ut.

Den kommer ut två gånger om året och eftersom den nu har begåvats med en plats på nätet och undertecknad dels är inblandad i tillverkandet av tidningen, och dels har lärt sig länka, så kan ni som vill kika lite på vad som händer hos oss i den här delen av världen, genom att klicka på följande länkar!

              Swea Magazine sid.1-36         Swea Magazine sid.37-76

fredag 2 mars 2012

Europeisk by i Singapore?

Om  det bor kineser i China town, indier i Little India och araber i Arab quarters, betyder det att det bor holländare i Holland Village?

Nej, riktigt så enkelt är det inte, utan Holland Village fick sitt namn 1907 efter Holland road, som i sin tur är uppkallat efter en arkitekt som hette Hugh holland, så nu vet ni det! Fast med tanke på den tjusiga(?) väderkvarnen som är placerad på taket till shoppingcentrat, skulle man ju kunna tro att det har något med Holland att göra...


Det här är en mysig del av singapore, känt för sina många expats. Troligtvis är det något som lever kvar från tiden då området beboddes av väldigt många brittiska militärer (vilket gör namnet "Holland Village" och väderkvarnen ännu mer förståeligt, eller...?)

Här finns väldigt många mysiga "diverseaffärer", hantverk, konst, kläder, smycken, mattor, elektronik, massage, manikyr, pedikyr, frisersalonger och det mesta annat man kan tänka sig vara i behov av. Här finns även mängder av restauranger från världens alla hörn, barer och kaffeställen. med andra ord ett mycket mysigt område att flanera runt i, såväl dag- som kvällstid.


Att det är känt för att vara ett riktigt "expat-område" kan väl sägas spädas på lite genom wikipedias formulering:

You can witness expatriat housewives spending their day here having breakfast, running errands, meeting up friends for lunch and enjoying a nail spa before shopping for groceries and heading home.

Så nu vet ni vad det är jag sysslar med om dagarna!




torsdag 1 mars 2012

Några tycker om mig!

Jag vet att jag är omtyckt i vissa kretsar - oerhört mycket omtyckt! Det tråkiga i det hela är dock att det inte är ömsesidigt, inte ett dugg!

Nu pratar jag om sådana där små irriterande, stickande, blodsugande och bara så otrevliga insekter som kallas mygg! Och att jag är omtyckt i de kretsarna är inte att ta fel på, finns det en enda liten otäck mygglikande varelse i närheten så lyckas den leta upp mig utan några som helst problem.

Jag tycker inte om de svenska myggorna med sitt fruktansvärt enerverande inande, men de ger en i alla fall en ärlig chans! Här är de så små så de knappt syns, de låter inte alls, utan bara smyger sig på och anfaller när man minst anar det, plus att samma mygga kan sticka flera gånger och man upptäcker det inte förrän det börjar klia!

Det finns i och för sig en myggart här som man ser och som påminner om vår svenska mygga, men det är myggan som bär på dengue-febern och hur roligt är det!?

Visst, det går att skydda sig mot dessa små otäcka blodsugande varelser, men allvarligt talat, hur roligt är det att gå omkring och dofta som en hel burk citruskräm, alternativt någon sötsliskig variant av hallonbugg när alla andra doftar ljuvt av läckra parfymer?

Nej, det kanske är det som är den framtida planen, att komma på någon myggspraydoft som ger ifrån sig en arom som bara skrämmer iväg de äckliga myggorna...

onsdag 29 februari 2012

Cemetery of Kampong Glam

Med risk att någon tror att jag har blivit alldeles knäpp (eller mer knäpp än vanligt!), så har jag nu hittat ytterligare en övergiven kyrkogård!


Det här är den äldsta malaysiska kyrkogården i Singapore och den ligger så gott som mitt i stan. Brevid den blå moskén "Malabur Mosque", utefter Victoria street, kan man alltså hitta den övergivna kyrkogården. Den ska ha funnits här sedan 1819 och är begravningsplats för ett flertal malaysiska prinsar.



Gravstenarna är små och står tätt ihop, flertalet har vält och ser ut att stötta varandra. I själva verket påminner hela området om ett antal schackspelspjäser som har välts ut och hamnat lite hur som helst.



Flera av dessa stenar var överhängda med ett tygstycke och efter att ha försökt ta reda på varför, så har jag bara hittat en anledning till detta och det ska vara för att inte andarna ska komma loss. Om det stämmer kan jag inte svara på, men eftersom just de övertäckta gravstenarna fortfarande stod rätt rakt, så kanske det ligger något i det - de kan alltså inte komma ut och spela schack med de andra på nätterna...



tisdag 28 februari 2012

På begäran!

Efter gårdagens inlägg kom frågan upp, hur det är att köpa bil i Singapore och det kan man ju fundera på! Här på gatorna rullar det nya, fina, rena och, framför allt, dyra bilar.

En stor anledning till att bilarna är nya, fina och dyra är att det är en oerhört stor statussymbol i det här landet. Man kan minsann inte ha vilken liten skitbil som helst - hur skulle det se ut!? (Jamen tänk om grannen skaffar sig en större bil...hur skulle det se ut...)

Sedan är systemet för att få köpa bil överhuvud taget mycket speciellt. Nu tänker jag göra det jätteenkelt för mig, eftersom jag har skrivit om detta en gång förut, så länkar jag helt enkelt er som är nyfikna på detta vidare. Det kan ju faktiskt vara så, att de flesta av er som är här och läser numer, inte var med mig när det skrevs. ni som inte är ett dugg intresserade av att veta, kan ju bara låta bli att klicka er vidare...

måndag 27 februari 2012

Att ta sig fram utan bil

Om någon skulle fråga mig i mitt "vanliga liv" huruvida jag skulle kunna tänka mig att vara utan bil, skulle jag svara "aldrig i livet" utan att blinka. Men här klarar jag mig alldeles utmärkt! Jag kör inte över huvud taget och det går så bra så!

Nu kan det väl vara så, att det är flera bidragande orsaker till detta. En är naturligtvis att jag är helt övertygad, att om jag skulle sätta mig i bilen och åka iväg någonstans, skulle det ta så oerhört lång tid innan jag hittade tillbaka igen ,så jag tänker inte testa. En annan orsak är naturligvis att efter ett år här, måste man "konvertera" sitt svenska körkort för att få köra, vilket jag inte har gjort, och är alldeles för lat för att göra....


Nej, med de transportmöjligheter som finns, känns det lite onödigt. Här finns ju tunnelbanan med sina tåg som går hela tiden, (har man otur och kommer fel tid, kan man i värsta fall få vänta upp mot fem minuter!), det finns ca 3000 bussar som trafikerar ön i alla riktningar, plus att det rullar omkring ca 23000 taxibilar på gatorna. Inte är det speciellt dyrt att åka så heller, en resa med tunnelbanan från ena ändhållplatsen till den andra kostar ca 10 svenska kronor.


Sedan, hur enkelt och bekvämt det är, är ju en annan sak, men lite får man ju ta! Att åka taxi till exempel, utan att veta exakt vart man ska, är inte alldeles enkelt. Taxichauffören kan vara en av dom som inte kan - eller vill - förstå uttalet på destinationen. Här gäller det att uttala med rätt kinesik intonation, och det är inte alltid det fungerar...

Nej då kan det vara enklare att ta bussen, för den chauffören vet ju var han ska i alla fall! Däremot så är jag helt övertygad om att innan busschaufförerna går på sitt skift, så har de en liten vadslagning om vem som kan få flest passagerare att falla omkull under dagen! En del chaufförer tror jag med säkerhet sitter och tjuvkikar i backspegeln och vid precis "rätt ögonblick" trampar på gasen, bara för att få dagen lite mer händelserik... Det kan ju även hända att de har ett litet poängsystem ,där man får olika poäng, beroende på vem man kan få ur balans...

Spänningen på tunnelbanan består mer i att se vem som kan komma på först - det är nämligen rätt viktigt. Det som är lite tråkigt ibland, är ju om man är den som vill av innan de utanför går på...

Hur som helst, oavsett alla "små äventyr" det kan innebära att ta sig fram, så fungerar den kollektiva trafiken alldeles utmärkt och det är billigt, så vissa små detaljer får man väl stå ut med...