Nasi Lemak

Något av det bästa med Singapore, och troligen det jag kommer att sakna allra mest den dag det blir till att flytta tillbaka norrut, är maten. Att man kan få mat från alla världens hörn och inte minst den fantastiskt goda asiatiska maten av alla de slag.

Vi har sagt någon gång att om vi skulle äta ute varje dag och aldrig besöka samma restaurang två gånger, skulle vi ändå inte lyckas besöka alla restauranger som finns i den här stan. Och för övrigt hinner de öppna nya hela tiden också, så skulle man mot förmodan lyckas klara uppdraget, vore det nog bara att börja om igen!

Alla länder har någon slags nationalrätt, och "Nasi Lemak" är något av en nationalrätt i Malaysia, och idag har jag för första gången provat den. Det är ris kokat i cocosmjölk, vilket innebär att det är en fördel om man tycker om mat med kokossmak, och eftersom jag gör det, tyckte jag det var alldeles förträffligt gott. Rätten kan sedan varieras, men det ska finnas "ikan bilis" (väldigt, väldigt små stekta fiskar), nötter, ägg och sambal. Den som idag blev uppäten av underteckand innehöll dessutom kyckling och otah (fisk i bananlöv) och var alldeles förträffligt god!

Som sagt, om du tycker det låter som en bra kombination av ingridienser så är Nasi Lemak en rätt att rekommendera! Och kom ihåg att alla rätter som heter något med "Nasi" inte har något som helst gemensamt med de olika "nasi-rätter" som serverats genom åren i svenska skolbespisningar!

Undrar för övrigt vad som skulle vara Sveriges nationalrätt. Om man frågar någon lokal förmåga härifrån är jag rädd att svaret skulle bli "Ikeas köttbullar", och frågan är hur roligt det är...

Visum eller inte visum, det är frågan...

Innan jag flyttade till Singapore hade jag bara rört mig innanför Europas gränser och var därför helt obekant med "det där att söka visum". Jag var ju liksom van att alla gränser var öppna för mig och jag kunde gå och komma lite som jag ville, men så enkelt är det ju inte överallt.

Det där med visum är annars en liten snårskog, man kan söka e-visa online till vissa länder, man kan söka på ambassaden eller så söker man "on arrival", vilket innebär att man står i en kö på flyplatsen och får en "lapp" inklistrad i passet mot betalning.

Anledningen är att länderna ska ha koll på vilka som åker in och ut ur landet, men med den halvdana löpande band-business det är på vissa platser, så betvivlar jag säkerheten på just den fronten. Annars är det av rätt stor vikt att kolla om man behöver visum för att resa in i landet man är på väg till. Till exempel länder som Thailand och Vietnam är länder där de uppenbarligen litar fullt och fast på svenskar, för dit kan vi resa utan. Däremot Kambodja, dit vi ska bege oss nästa vecka, dit behövs det.

Det upptäckte jag "bara sådär", och eftersom jag bestämde mig för att vi skulle slippa stå i visa-kön på flygplatsen så har jag nu besökt Kambodjas ambassad här i Singapore. Det var ju i och för sig inte "bara" det heller, utan det är en procedur som följer vissa regler! Förmiddagar, mellan 9-12 kan man ansöka och då ska man ha med (alternativt fylla i på plats) ansökningsblanketter, nytaget passfoto samt pass. Två dagar senare kan passet med inklistrat visum hämtas ut, men då på eftermiddagen mellan 12-14.

För övrigt så var det en mycket speciell känsla att besöka Kambodjanska ambassaden. Den ligger på 10:e våningen i "Orhard Towers" som är ett ökänt ställe här i Singapore. Om jag säger som så, att platsen även kallas för "Four floors of whores", så får ni lägga ihop resten själva. Lite felplacerad kändes den i alla fall, "The Royal Ambassy of Cambodia"...

Leverans från Sverige!

Dottern har fått besök ifrån Sverige och med besöket följde ett stort lass med svenska läckerheter - saltlakrits! Det är inte sådär väldans mycket i förtäringsväg jag kan säga att jag saknar, men just saltlakrits är en. (Filmjölk är en annan, men det är lite svårt att få levererat...)

Lite spännande är det, hur vi har lyckats med att göra den forna medicinen till godis. Förr användes just lakrits mot hosta, matsmältningsproblem och inflammationer i magtrakten. Frågan är när vi uppe i Norden tillsammans med Holland och Tyskland bestämde oss för att vi skulle ha det som godis istället. Och det medan resten av världen ser ut som frågetecken inför fenomenet!

I Sverige finns det numer, förutom möjligheten att gå på lakritsprovning, en årligen återkommande lakritsfestival. Den startade år 2009 och ifrån att det första året hållits i en lokal på Kammakargatan med drygt 1000 besökare, hölls den i år på Globen med ett besökarantal på 9000.

För er som är hemma och är nyfikna på vad det här kan vara, så kan jag berätta att nästa års lakritsfestival hålls även den i Globen och datumen för tillställningen är 22-23/3.

Sverigebesök brukar innebära en tur upp till baren på Marina Bay Sands, och det här besöket var inget undantag, så gårdagskvällen spenderades till viss del där. Och jag måste tillstå, att varje gång jag ser det skymma över Singapores skyline är det lite så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt är här - på riktigt!

Novemberrusket är här...

...eller närmare bestämt "novemberrusket är där"! Alltså inte här hos mig, utan där hos er, det vill säga hos er som befinner er där novemberrusket är, eller nå´t...

Vad kan föranleda denna något oklara och lite(!) luddiga inledning? Jo efter morgonens lilla blädderstund i bloggvärlden, var det några som gjorde mig påmind om att det börjar dra ihop sig mot glöggtider där borta på norra sidan av klotet. Och det har ju blivit november, och ska man dricka glögg, så ska det vara endera snö och kyla, eller riktigt novemberruskväder. Nu tror jag inte att det har blivit så där väldigt mycket snö och kyla än, alltså förutsätter jag att det är novemberrusk.

Glögg är en härlig dryck, och det är verkligen mysigt när doften av drycken sprider sig när den värms upp. För värmas ska den ju, och beviset för det måste vara att ordet kommer från det gamla ordet "glödg(a)", som betyder "värma upp".

Sedan är jag en av de där lite tråkiga traditionella som tycker att glögg ska smaka glögg, och inte saffran eller choklad, eller kaffe, eller hjortron, eller lingon eller vad det nu är den har smakat de senaste åren. I år är det väl ingen som vet vad den smakar än. Om jag har förstått det hela rätt så kan man gissa fram till och med den 13/12. (Vilket innebär att jag kommer att hinna testa, för det måste man ju, alltså har även jag gått på den grejen!)

Och att det finns några stycken i det avlånga Sverige som dricker glögg, det kan man lugnt påstå, för enligt spritmuseets hemsida, så häller svenskarna i sig ungefär 5 miljoner liter glögg varje jul! (och jag antar att november inte ens räknas till jul...)

Det går att få tag i glögg här också, ni vet det där "blågula varuhuset", där kan man ju hitta det mesta som känns nödvändigt för alla svenskar i exil. Men frågan är hur autentiskt det blir att dricka glögg när solen steker, det är 30 grader varmt och luftfuktigheten uppgår till sisådär 80% - inte sådär väldans. Det blir liksom inte riktigt samma sak om man dricker den kall med en isbit i...

Nej, jag tror jag skippar glöggen den här november. Jag ska försöka låta bli att sakna novemberrusket och får väl försöka stå ut med att tillbringa en eftermiddag i en solstol vid poolen istället, eller nå´t...

Ha en härlig novembersöndag allihop!

Happy Hallovali!

Jag är helt övertygad om att det finns någon som sagt det före mig, men jag kan bara instämma; jisses vad tiden går! Nu är det nästan så jag känner att jag inte riktigt hänger med. Vad hände med hösten? Och bara för att komprimera tiden ändå mer, så firar vi här flera saker på en gång!

Det är nämligen dags för den indiska högtiden Deepavali igen (jag vet att det känns som om det var alldeles nyss, men jag är helt säker på att den bara firas en gång per år), och i år sammanfaller den alltså med det amerikanska Halloween-firandet.

Deepavali är ju en nationell helgdag, men dit har inte amerikanarna lyckats ta sig än. Så här långt så är det bara(!) buddhistiska, hinduiska, kristna och muslimska helgdagar som firas officiellt, och dit kan kanske inte Halloween riktigt räknas.

I affärerna blandas pumpor av alla de slag med hav av blommor och balkongpyntandet innefattar hela skalan från en liten orange pumpa till balkonger helt inklädda i regnbågsfärgade blinkande ljusslingor. Och nu är det dags för gårdagens alla häxor och andar att ge plats för alla färgglatt uppklädda hinduer som ska fira sin högtid under helgen.

I år blir det troligen ingen fotografisk expedition till Little India för att beskåda kaoset som infinner sig under helgen, så ni som vill se bilder därifrån och veta mer om legenden bakom firandet får nöja er med ett gammalt inlägg om Deepavali, fast å andra sidan, hade det säkert blivit ungefär likadana foton en gång till, så varför inte liksom...

Världens största akvarium

Sin vana trogen, så har nu Singapore slagit upp portarna för ytterligare någon som är "världens största", och den här gången handlar det om ett akvarium.

S.E.A. akvarium ligger ute på ön Sentosa och är ett gigantiskt akvarium. Med sina mer än 100 000 havsdjur av ca 800 arter simmandes i 45 miljoner liter vatten, så har det utsetts till världens största i sitt slag. (Och jag som en gång tyckte att vi hade ett onödigt stort akvarium) Här finns även värdens största glasruta med fiskar till beskådan bakom. Vitsen med jätterutan är att besökarna ska få en känsla av att befinna sig på havets botten tillsammans med alla fiskar, och den känslan har man lyckats rätt bra med att få fram.

Det är maffigt att vandra omkring mitt bland alla fiskar. Stora och små, färgglada och kamoflerade och mer eller mindre igenkända. Efter att ha snorklat omkring lite och sett flera av arterna ute "på riktigt" så kändes det ännu roligare att kunna känna igen vissa av dem och få studera dem på riktigt. Bland annat så kunde jag se tänderna på den rackaren som högg mig i fingret! (ja, det kanske inte var just han, men det kan ju ha varit hans kompis...)

Det finns ju redan ett jättestort akvarium på Sentosa, och jag trodde ju naturligtvis att det var det akvariet som byggts om, men nej då, så kan vi ju inte ha det, så nu finns det två gigantsika akvarier på ön - fast det ena är ju mer gigantiskt än det andra...

Som sagt, det är häftigt att se alla dessa fiskar, och det är otroligt fascinerande att se hajar på nära håll. För att inte prata om de häftiga och så pampiga djävulsrockorna. Men samtidigt känns det som om de där stora djuren ska finnas ute i den riktiga världen, och kunna segla omkring i havet utan att behöva vända för att världens största glasruta är i vägen...

"Life in space is impossible"

Med just den texten och en kvarts obrutet filmande i rymden inleds "Gravity", en film av Alfonso Cuarón med sandra Bullock och George Clooney i rollerna.

Det är en häftig film som inleds med att de två austronaterna, Ryan Stone och Matt Kowalski, håller på med utvändigt underhållsarbete av en rymdsation, hon på sitt första rymduppdrag, han på sitt sista före pensionen. Hon går in för sitt arbete på fullaste allvar och med full koncentration, medan han mest tramsar omkring i sin jetdräkt, nynnandes på någon melodi. Båda lyckligt ovetandes om den annalkande katastrofen.

Sedan blir det en kamp mot klockan och tyngdlösheten. Sandra Bullock gör en fantastisk skådespelarinsats och det är så att man vill hjälpa henne att andas när syret börjar tryta. Filmandet växlar mellan närbilder på hennes kämpande och stora häftiga rymdvyer.

Det är en annorlunda film och den är maffig! Även titeln är rätt maffig, för visst handlar det om såväl tyngdkraft och dragningskraft som allvar och vädighet på flera plan. Det är en av de där filmerna jag är glad att jag har sett, men jag tror inte att jag skulle välja att se den ytterligare en gång.

Att vi sedan lyxade till oss och såg den på en Gold Class biograf gör ju inte saken sämre. Det där med att kunna ligga ner med en filt över sig och med ett vinglas brevid en söndagskväll och samtidigt se en bra film på bio känns rätt trevligt! (Man säger ju att "en gång är ingen gång och två gånger är en vana", så nu börjar det alltså bli en vana!)

Eftersom jag redan beskrivit det här med Gold Class en gång, så den mera nyfikne på den här företeelsen kan kika här, så finns lite från vårt förra besök där.