Nummer 1000!

Om någon frågat mig då, i september för dryga fyra år sedan, om jag skulle komma att publicera inlägg nummer 1000, skulle jag nog bara ha skakat på huvudet. Men nu är det så, det här är inlägg nummer 1000 - smått ofattbart om ni frågar mig!

Jag kan fortfarande känna den där kittlande känslan då jag tryckte på "publicera-knappen", hur det hela var lite småläskigt, men nu är jag här, 999 inlägg senare, och det är inte fullt lika läskigt längre!

Det har gett mig massor, inte minst att jag får möjlighet att skriva av mig, jag har träffat massor med härliga människor den här vägen, och sedan inbillar jag mig att jag har delat med mig av mina upplevelser ungefär så som det var planerat från början.

Bara för att det är lite kul, så kommer här starten på det hela, hur det hela började den 21 september 2010:

Så har det faktiskt hänt - jag har börjat blogga! Jag har inte en aning om vad jag ger mig in i, men det är väl det som är halva nöjet. Det känns lite som att slänga sig ut i det okända, men som en mycket klok katt säger i en mycket känd bok: "Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar, för om du bara går nog långt så kommer du alltid någonstans." Och det är så jag har tänkt att göra, jag ska gå så långt att jag i alla fall kommer någonstans!

Tanken är att jag ska skriva om allt möjligt som rör sig runt mig och även sådant som rör sig i mig, händelser, tankar, funderingar...Eftersom jag just nu har två bostadsorter, Karlstad och Singapore, så kommer det att handla en hel del om mitt "Singaporianska äventyr". Att jag inte vet i nuläget var det här kommer att landa gör inte så mycket, för jag vet ju i alla fall inte vilken väg jag ska ta dit!

En söndag på Sentosa

Om man nu befinner sig som vi, mitt i en storstad och temperaturen hela tiden kretsar runt 30 grader (stackars oss!!) så kan det vara skönt att bege sig till havet. Det är ju inga större problem med tanke på att vi befinner oss på en till ytan rätt liten ö som ligger mitt i ett rätt stort hav, alltså finns det stränder åt alla håll.

Just den här gången blev det ön Sentosa som var utflyktsmålet. Det är en rätt liten ö, cirka fem kvadratkilometer som numer inhyser det mesta som kan önskas i sysselsättningsväg och om man anstränger sig lite kan man även lyckas med bedriften att hitta en lugn plats någonstans.

Under andra världskriget, när japanerna bestämt sig för att ockupera Singapore, höll de sina krigsfångar här, men även japanerna fick ju ge sig så småningom och efter krigsslutet har det varit många turer kring ön. Någon gång på 70-talet bestämdes i alla fall att det skulle bli en plats för rekreation och stränderna började göras i ordning.

1972 fick ön sitt nuvarande namn "Sentosa" som på Malay betyder något i still med "lugn och fridfull", vilket kanske inte är helt överensstämmande med sanningen idag. 1974 var linbanan klar för att ta besökare till ön, och så småningom byggdes även en monorail. 1992 färdigställdes vägen som sammanbinder den lilla ön med den "stora ön" och idag finns även en boardwalk om man skulle föredra att ta sig till Sentosa till fots. Nu behöver man inte vara rädd att det ska bli en alltför lång och arbetsam promenad ut eftersom det är ett antal rullband på vägen plus div restauranger om man skulle få ett plötsligt blodtrycksfall innan man kommer fram.

Om man går över hängbron befinner man sig på den sydligaste punkten av "Continental South East Asia

Väl där finns det i alla fall dryga två kilometer sandstrand och det är fullt möjligt att bada, även om det i mina ögon inte är så där väldans lockande med tanke på alla stora conteinerfartyg som ligger och väntar på att lastas eller lossas vid en av världens största hamnar. Men det är häftigt att sitta vid någon av de många restauranger som finns utefter stränderna och titta på havet, båtarna och palmerna.

Om man nu inte vill ta det lugnt så finns det minst sagt alternativ här, det finns casino, Universial studios, tivoli, undervattensvärld, wavehouse, vattenland, lekplatser i jätteformat, museum, utsiktsplatser, linbanor... och mycket mer. Som turist finns det 14(!) hotell att välja på och om ni frågar mig, så har jag en känsla av att den här ön, i likhet med Singapore i övrigt, snart kommer att vara bra mycket större än sina nuvarande fem kvadratkilometer.

Och kanske det ligger något i det som singaporianerna själva mer eller mindre skämtsamt säger att ordet "Sentosa" står för: "So expensive and nothing to see also"...

Tillbaka i värmen

Sådärja, nu har jag lämnat snö och is för ett varmare klimat ett tag. Hur länge det blir den här gången är det ingen som vet och vi får väl se om det fortfarande är halkigt när jag återvänder eller om det blir till talgoxarnas vårsång och takdropp.

Resan gick bra, och alla transportmedel var i tid. Det är egentligen rätt fantastiskt, det där med att ena dagen befinna sig i ett vintrigt Sverige, iklädd jacka och halsduk för att nästa dag sätta på sig kortbyxor och kliva ut i 30 graders värme. Lite mysko kändes det att promenera till stationen på onsdag morgon iklädd ett par tunna skor och försöka parera de värsta isknölarna och de slaskhögar som bildats efter snön som kommit under natten. Lika mysko som var det att komma fram och inse att dessa tunna skor plötsligt var alldeles för tjocka för en gassande sol och 30 grader.

Under tågresan mot den kungliga huvudstaden fick jag för övrigt sällskap av en dam som verkligen såg ut som man tänker sig att en "dam" ska se ut. Hon var mycket elegant klädd, välfriserad och makeupen var perfekt. På ena handleden fanns två guldarmband medan den andra pryddes av ett armband tillsammans med ett armbandsur. På fingrarna fanns förutom de välansade röda naglarna även 11(!) ringar med varierande antal briljanter. När hon dessutom ur den bruna märkesväskan plockade upp ett nummer av Svensk Damtidning insåg jag att det här verkligen var "en dam".

Mitt emot henne satt undertecknad på väg mot varmare breddgrader, en person som efter morgonens hårtvätt skakat det torrt, skippat det där med make up (som vanligt alltså), iklätt sig ett par bruna bekväma byxor att resa i med ett mycket omatchande rosa skärp (som inte tjuter i säkerhetskontollen), en huvtröja och med tanke på den okristligt tidiga timmen, fanns det säkert påsar under ögonen också...

Som kontrast kan det nämnas att på den sista etappen Bangkok - Singapore, hade jag sällskap av en icke så välklädd kinesisk man som snabbt som ögat slet av sig sina skor och satte på sig ett par rutiga tofflor, virade  in sig i en filt och började snarka högljutt och det hela tog ungefär fem minuter.

Det är för övrigt en av många intressanta saker med att resa, det där att man träffar på så många olika personer. Under min väntan på flygavgången från Arlanda inhandlade jag "ett glas lugnande" och under tiden jag satt och sög på innehållet (samtidigt som jag intalade mig själv att det inte är farligt att flyga) fick jag sällskap av ett par på väg någonstans ut i världen. De var inte i behov av något lugnade, utan hade inhandlat en varsin kopp kaffe och satt och ondgjorde sig över priset de betalat samtidigt som mannen i sällskapet halade upp sin matsäck bestående av morötter och ett kokt ägg. Det känns i och för sig helt ok, men det som gjorde att det var lite svårt för egen del att inte sitta och småle i smyg, var när kvinnan hela tiden ställde frågan till sin morotstuggande man huruvida han trodde han skulle klara sig tills han fick mat på flygplanet, så jag antar att han tillhörde den sorten som behöver något i magen för att inte bli kinkig...

Efter dryga 20 timmar på resande fot var jag äntligen tillbaka i värmen. Det finns dock en nackdel med att åka eftermiddagsflyg ifrån Sverige, och det är att det är helt hopplöst att sova, vilket innebär att när man landar på förmiddagen, sådär lagom mör, så är det bara att försöka hålla upp ögonlocken tills det blir kväll och man äntligen får inta horisontalläge och blunda. Sagt och gjort, efter ett och ett halvt dygn i mer eller mindre vaket tillstånd kan jag säga att jag somnade skönt för att vakna tolv(!) timmar senare. Så länge vet jag inte när jag sov senast, och jag kan ju berätta att när jag vaknade hade jag beviset på att jag inte är 25 år längre och anledningen till att jag inte ska befinna mig i liggande position så länge - att ta sig ur sängen var ett helt företag, så stel i rygg och nacke! Ja, ja, det är väl bara att inse att nu gäller det att jobba med jetlagen, men det är väl smällar man får ta, och det är ändå ett rätt ok problem, för nu har jag i alla fall inte problem med halkrisken när jag går ut...

På väg igen!

Efter att SJ gjort sitt och skött sina kort på ett alldeles ypperligt sätt så sitter jag nu på Arlanda och väntar. Vad jag väntar på? Jo att planet som ska ta mig mot varmare breddgrader ska avgå. Det är med andra ord dags för ytterligare lite tid i Singapore. Hur länge det blir den här gången får vi väl se, men planen är till slutet av mars, men planer är ju, som vi alla vet, till för att ändras.

Hur som helst så ska nästa inlägg komma från ekvatorläge och värme. Ok, jag tycker visst om vinter, och jag tycker också om att åka skridskor, men inte när det är isbana överallt - inklusive gångvägar! Men jag hoppas för er skull, alla ni som har några månader av innevarande årstid kvar, att det blir en riktigt fin vinter fortsättningsvis. Varannandagsväder gör ju inte många glada, om man säger så...

Återkommer med rapport efter framkomst!

Utrotningshotade ljud

Nix, det är ingen felstavning i rubriken, det ska handla om just utrotningshotade ljud. Jag läste en artikel i SvD under veckan om en man som samlar på olika utdöende ljud. Och tydligen finns det en samling sådana på ett museum i Norrköping.

Prylar som försvunnit pratas det ju om ibland, men just ljud har jag väl aldrig ägnat några längre tankestunder åt. Men visst är det lite så om man nu börjar tänka efter. Det finns massor med ljud som håller på att försvinna, om de inte redan är borta. Som till exempel snurrskivan på en telefon, knattret  och plinget från en skrivmaskin (Ni vet det där "pling" som kom varje gång det var dags att dra tillbaka den där spaken upptill på maskinen),  ett kasettband som spolas tillbaka, för att inte tala om ljudet från en filmprojektor.

När jag en gång för ett antal år sedan (troligen betydligt fler än det känns som) gick min fritidspedagagutbildning ingick ett ämne som hette "tekniska hjälpmedel" och förutom att vi fick lära oss hantera en diabildsprojektor och en oh-apparat så fick vi även lära oss att ladda och använda en filmprojektor. Och visst var det något speciellt med det ljudet, det knastrande och rasslande som uppkom under tiden man stod bredvid och bad en stilla bön att det skulle fungera, och sedan lättnaden när nedräkningen på duken från tio till noll kom och filmen äntligen kunde börja! För att inte prata om hur det lät hela tiden eftersom filmerna konstant knastrade och hoppade under visningarna. Visst blev det enklare när videoapparaterna intog scenen, men inte tillnärmelsevis lika spännande!

Nu finns det alltså en massa olika ljud på det här museet och det finns även en websida där man kan gå in och lyssna på olika ljud om man skulle tycka det var kul. Lite konfunderad är jag dock över vilket ljud som är det mest avlyssnade på den här sidan, det är nämligen tandläkarborren! Jamen vilka är det som utsätter sig för det ljudet om man inte behöver? För egen del blev jag lite glad när jag såg att ljudet finns där, det kanske betyder att det är något mindre ljudligt instrument på väg in i våra tandläkarmottagningar.

Så blev det vinter!

Ooops vad tiden sprungit iväg! Det har inte varit meningen att vara tyst så länge, men tiden har liksom bara försvunnit. Nu är i alla fall julen och allt som hör till slut för i år. Alla mina framtagna fyra(!) julsaker har återförpassats ner till källaren i väntan på nästa jul och det enda som nu skvallrar om att det varit jul är den enorma och fantastiskt vackra amaryllisuppsättning som vi fick lagom till jul. Jag hade dock inte riktigt samvete att stänga in den inte fullt lika vackra julpudeln i källaren, så han får tillbringa sommaren tillsammans med gråtomten som även han har tillstånd att stanna kvar trots att julen är slut.

Om det skulle ha varit någon som saknat snön den här vintern så verkar dessa personer kunna få så det räcker och blir över just nu. Vinden viner och snön yr utanför fönstren och det känns rätt ok att ha intagit ett soffhörn för att titta på alla olika varianter av skidåkning som erbjuds via tv-skärmen.

Förutom att jag tänkte titta på alla som sliter i skidspåren denna dag så håller jag även på att bekantar mig med min nya leksak. Jag har nämligen blivit med ny dator! Och efter noga övervägande så blev det en sådan där med frukt på locket. Det är kanske också en liten bidragande orsak till att det har varit lite tyst härifrån, jag har liksom fullt upp med att lära mig hur denna tingest fungerar. Men jag tror nog att vi ska kunna bli riktigt bra kompisar så småningom. Jag är ju ingen sådan där teknisk fantom om man säger så, men förhoppningen finns...

(Så småningom ska jag börja lära mig att redigera bilder också...!!)

2014 i ord och bild

Nu är det den tiden på året då det gångna året ska summeras på alla sätt och vis. I tidningarna hittar man årskrönikor och allehanda listor och på teven ska vi minnas "året som gick" på alla möjliga sätt. Så med risk att vara riktigt tjatig tänker jag göra likadant. Och i det här fallet ligger det inte ens i allmänhetens intresse, men jag gör det ändå. Det är ju det som är fördelen med att blogga, jag gör precis som jag vill. och just nu vill jag minnas året som gick, så om någon skulle vilja se några axplock ur mitt liv 2014 så kommer det här. annars går det bra att hoppa över inlägget som följer!

januari

I januari var det dags att ta avsked av några av våra kamrater som lämnade Singapore för att flytta vidare till Dubai. Innan de flyttade passade vi på att göra ett besök på den indonesiska ön Bintan för att spela golf och umgås i några mycket blåsiga dagar.

februari

Det kinesiska nyåret, som inföll i februari, firades tillsammans med maken på den thailändska ön Koh Samet under några härliga dagar.

mars

I mars fick vi besök från Sverige och förutom tiden vi tillbringade tillsammans i Singapore, blev det även en resa till den härliga indonesiska ön Lombok. Det blev bland annat en utflykt till den gamla sasakbyn Sade och en dagsutflykt till underbara Gili Trawangan.

april

Lagom till påskhelgen kom ytterligare ett besök från Sverige och den här gången blev det en resa till Borneo. En resa där vi tillbringade en hel del tid på floden Kinabatangan där vi träffade på många spännande varelser.

Under samma resa besökte vi dessutom sköldpaddsön Sepilok där vi fick uppleva på nära håll då en sköldpadda lade sina ägg samt när ett gäng söta små sköldpaddsungar släpptes ut i havet.

maj

Maj var månaden då jag bestämde mig för att lära mig fridyka! Det innebar att jag besökte Gili Trawangan ytterligare en gång, men jag kan ju inte påstå att det var någon större uppoffring, det är ju en rätt trevlig ö! Jag gjorde min kurs och fick mitt bevis på att jag gjort det. Stolt? Jo, lite...

Innan maj månad var till ände hann jag även med en resa tillsammans med två kamrater till Robinsonön Pulau Besar på den malaysiska östkusten. En resa som blev lite speciell på det viset att vi hade i princip hela ön för oss själva!

juni

I mitten av juni återvände jag till Sverige och firade en typisk svensk midsommar precis som det ska vara med goda vänner, midsommarstång, grill och många glada skratt.

I juni kom även hängmattan på plats vid stugan och smultron plockades och träddes på strån.

juli

I juli var det äntligen dags att åka till Balchik i Bulgarien för att få se huset vi köpt. Eftersom vi bara hade sett det på bild tidigare så var det extra spännande, och vi blev jätteförtjusta och ser fram emot nästa resa ner och att få börja göra i ordning "på riktigt".

augusti

Augusti var månaden då åskvädren avlöste varandra och vi fick uppleva några riktiga oväder blandat med den fortfarande ljuvliga sommaren.

Under den här månaden lyckades vi också få till vår "reunion" med alla från vårt kompisgång, föräldrar, barn och barnbarn - så kul!

september - oktober

Det här är de två månader då jag höll på att hjälpa mina föräldrar att flytta ur sitt hus. Ett arbete som inte var alldeles enkelt. många saker finns det som ska sorteras bort då det flyttas från ett hus till lägenhet, och mycket tid tar det! Under den här tiden var det väldigt skönt att det blev en lång och härlig höst och att jag hade stugan där jag kunde slappna av.

november

I novembers höstrusk gjordes en "tjejresa"till Stockholm för att se Evita och för att umgås och ha det kul.

Och eftersom månaden bjöd på fruktansvärt trist väder med regn, regn och mer regn, så det kändes riktigt bra att återvända till Singapore i mitten av månaden för att spendera en månad i värmen igen.

december

Här kom vi tillbaka till ett kallt vintersverige för att fira jul. En härlig jul och en fantastisk nyårsafton fick avsluta 2014. Med detta sätter jag punkt för 2014 och ser med spänning fram emot fram emot vad 2015 kan föra med sig.