Tillbaka i värmen

Sådärja, nu har jag lämnat snö och is för ett varmare klimat ett tag. Hur länge det blir den här gången är det ingen som vet och vi får väl se om det fortfarande är halkigt när jag återvänder eller om det blir till talgoxarnas vårsång och takdropp.

Resan gick bra, och alla transportmedel var i tid. Det är egentligen rätt fantastiskt, det där med att ena dagen befinna sig i ett vintrigt Sverige, iklädd jacka och halsduk för att nästa dag sätta på sig kortbyxor och kliva ut i 30 graders värme. Lite mysko kändes det att promenera till stationen på onsdag morgon iklädd ett par tunna skor och försöka parera de värsta isknölarna och de slaskhögar som bildats efter snön som kommit under natten. Lika mysko som var det att komma fram och inse att dessa tunna skor plötsligt var alldeles för tjocka för en gassande sol och 30 grader.

Under tågresan mot den kungliga huvudstaden fick jag för övrigt sällskap av en dam som verkligen såg ut som man tänker sig att en "dam" ska se ut. Hon var mycket elegant klädd, välfriserad och makeupen var perfekt. På ena handleden fanns två guldarmband medan den andra pryddes av ett armband tillsammans med ett armbandsur. På fingrarna fanns förutom de välansade röda naglarna även 11(!) ringar med varierande antal briljanter. När hon dessutom ur den bruna märkesväskan plockade upp ett nummer av Svensk Damtidning insåg jag att det här verkligen var "en dam".

Mitt emot henne satt undertecknad på väg mot varmare breddgrader, en person som efter morgonens hårtvätt skakat det torrt, skippat det där med make up (som vanligt alltså), iklätt sig ett par bruna bekväma byxor att resa i med ett mycket omatchande rosa skärp (som inte tjuter i säkerhetskontollen), en huvtröja och med tanke på den okristligt tidiga timmen, fanns det säkert påsar under ögonen också...

Som kontrast kan det nämnas att på den sista etappen Bangkok - Singapore, hade jag sällskap av en icke så välklädd kinesisk man som snabbt som ögat slet av sig sina skor och satte på sig ett par rutiga tofflor, virade  in sig i en filt och började snarka högljutt och det hela tog ungefär fem minuter.

Det är för övrigt en av många intressanta saker med att resa, det där att man träffar på så många olika personer. Under min väntan på flygavgången från Arlanda inhandlade jag "ett glas lugnande" och under tiden jag satt och sög på innehållet (samtidigt som jag intalade mig själv att det inte är farligt att flyga) fick jag sällskap av ett par på väg någonstans ut i världen. De var inte i behov av något lugnade, utan hade inhandlat en varsin kopp kaffe och satt och ondgjorde sig över priset de betalat samtidigt som mannen i sällskapet halade upp sin matsäck bestående av morötter och ett kokt ägg. Det känns i och för sig helt ok, men det som gjorde att det var lite svårt för egen del att inte sitta och småle i smyg, var när kvinnan hela tiden ställde frågan till sin morotstuggande man huruvida han trodde han skulle klara sig tills han fick mat på flygplanet, så jag antar att han tillhörde den sorten som behöver något i magen för att inte bli kinkig...

Efter dryga 20 timmar på resande fot var jag äntligen tillbaka i värmen. Det finns dock en nackdel med att åka eftermiddagsflyg ifrån Sverige, och det är att det är helt hopplöst att sova, vilket innebär att när man landar på förmiddagen, sådär lagom mör, så är det bara att försöka hålla upp ögonlocken tills det blir kväll och man äntligen får inta horisontalläge och blunda. Sagt och gjort, efter ett och ett halvt dygn i mer eller mindre vaket tillstånd kan jag säga att jag somnade skönt för att vakna tolv(!) timmar senare. Så länge vet jag inte när jag sov senast, och jag kan ju berätta att när jag vaknade hade jag beviset på att jag inte är 25 år längre och anledningen till att jag inte ska befinna mig i liggande position så länge - att ta sig ur sängen var ett helt företag, så stel i rygg och nacke! Ja, ja, det är väl bara att inse att nu gäller det att jobba med jetlagen, men det är väl smällar man får ta, och det är ändå ett rätt ok problem, för nu har jag i alla fall inte problem med halkrisken när jag går ut...