Årets kö för rätt Bak Kwa

Det är ju inte bara apelsiner som kan användas som nyårsgåva när man blir bortbjuden i samband med det nya årets ankomst, man kan ju faktiskt slänga med ett paket fläsk också! Ja, det kanske inte är så att det är ett paket bacon som ska plockas med till värdparet, men inte så långt ifrån.

Ni som varit med mig ett tag och upplevt några tidigare kinesiska nyår i Singapore med alla traditioner och har lite gott minne, ni kanske kommer ihåg att här köar man i timmar för att få tag i Bak Kwa, vilket är ett slags marinerat lufttorkat fläsk (mer detaljer och tidigare upplevelser av detta finns här för er som inte läst - eller minns - sedan tidigare).

Det är verkligen fascinerande att se denna kö ringla timslång och till och med passera affärer som säljer precis likadant fläsk dit det inte är några köer alls.

Jag roade mig med att prata lite med ett yngre par som stod väldigt långt bak i kön (vilket innebar att jag hade flera kvarter på mig att prata med dem) och frågade vad som var så himla bra med just Lim Che Guans fläsk och fick till svar att det var det absolut bästa av alla. Dessutom hade det en bättre smak än alla andra. Det kan väl låta som ett bra argument antar jag... men lite spännande är det att se vad traditioner kan föra med sig. Det här unga paret hade nämligen aldrig handlat här tidigare, men eftersom deras föräldrar alltid gjort det, så var det så det skulle vara. De hade varken bok eller stolar med sig som så många andra, men jag hoppas att det gick bra, att de kom fram och att de fick sitt fläsk så småningom.

Det här är, förutom alla apelsiner, även en gåva som används till anställda. Bara så ni vet, om traditionen skulle sprida sig norrut kanske nästa års julgåva består av några baconpaket med ett vackert snöre runt...

Snart är det nyår igen

Nu börjar det dra ihop sig till nyårsfirande igen men den här gången anlände jag så tätt inpå det hela så jag har inte riktigt hunnit insupa någon nyårsatmosfär än. Ni vet alla de där färgsprakande promenaderna i Chinatown och så - men det får väl bli en dag till veckan så ni får er beskärda del av firandet även det här året.

Jag har i alla fall sett till att det är lite "kinesisk nyårskänsla" här hemma. Det finns ju vissa saker man "måste" se till att ha hemma vid den här tiden på året bara för att... Det finns ju väldigt mycket som man bör ha för att det ska infinna lycka och välgång under det kommande året, men man behöver ju inte ha allt. Däremot kan det ju vara käckt att ha något, det är ju dumt att chansa, liksom...

Så bara för att vara på den säkra sidan så finns det nu lite Lucky Bamboo (för den som vill veta mer om hur det fungerar rent lyckomässigt så är det bara att klicka sig dit via länken) och naturligtvis de obligatoriska apelsinerna. De är ju ett måste för att man ska kunna idka byteshandel under tiden fram till nyåret. Det är ju nu man ska ha med sig två apelsiner när man kommer hem till någon och sedan får man två nya med sig när man går hem. Ja, vad gör man inte för lite lycka och välgång...      

Framme - hemma eller borta!

Då har jag landat i värmen igen. Jag har till och med varit framme i ett par dagar och försökt acklimatiserat mig och det har väl inte varit sådär väldans svårt. Visserligen är det körigt när det gäller det där med att få knoppen att förstå var den är rent tidsmässigt, men det är väl problem jag får stå ut med...

Sedan är det ju det här med att flyga. Långflygningar är inte speciellt kul om man tänker efter. fast egentligen behöver jag inte tänka så länge för att komma fram till det. Försöka äta på alla möjliga konstiga tider och sova på tider som inte stämmer alls, och dessutom göra det här tätt ihop med en massa andra människor i ett halvt dygn. Nej, det är inte kul. Om man dessutom lyckas med bedriften att hamna på ett plan där piloten uppenbarligen haft nedförsbacke på vägen till Bangkok för han landar planet en hel timme för tidigt så man får vänta där en extra timme på en rätt öde flygplats från 05.00 till 08.00 då är det lätt att hålla sig för skratt.

(Men ok, det är inte synd om mig, men jag kan väl få gnälla liite...?)

Som jag har förstått det hela så lämnade jag inte ett vintervackert Sverige, utan det blev sådant där "vanligt vinterväder", det vill säga slask och gråväder (i alla fall i mina hemtrakter). Det gör ju att det känns ok att veta att temperaturen på utsidan är 30 grader och att även om det regnar så återgår temperaturen till densamma strax efteråt. Med andra ord, nu är det kortbyxor och linne som gäller ett tag framöver! Ibland är det rätt ok att ha två hem...

Stamford Raffles, "the Father of Singapore"

Vid Singapore River står han med armarna i kors och spanar ut över "sitt land". På platsen där han sägs ha klivit i land första gången han kom hit, sir Thomas Stamford Raffles, "the Father of Singapore".

Redan vid dryga 20 år blev han stationerad i Malaysia och arbetade som sekreterare åt den engelska guvernören. Han återvände dock till England och hann med att bli änkeman, gifta om sig, skriva en bok och bli adlad innan han så småningom återvände till Asien efter att ha blivit utsedd till guvernör på Sumatra.

Han nöjde sig inte med det, utan fortsatte att leta efter något bra strategiskt ställe i Sydostasien att utgå ifrån. Och så en dag hittade han till den södra spetsen på den malaysiska halvön och 1819 klev han iland på det ställe som idag kallas "Raffles landning spot" i Singapore.

Raffles såg alla möjligheter som fanns här med det strategiska läget och efter bara några få år hade fiskebyn med sina cirka 1000 invånare förvandlats till en blomstrande engelsk koloni med den viktigaste hamnen i regionen. Landet fortsatte att växa och invånarantalet likaså, och resultatet blev en rätt häftig stad, fjärran från den plats han en gång klev iland på.

Herr Raffles blev inte så gammal, utan han avled 1826, bara 45 år gammal, men Singapore fortsatte utvecklas och förblev i Engelsk ägo ända fram till 1965 då landet blev självständigt. Men som sagt, statyn av sir Thomas Stamford Raffles står där och tittar ut över landet han en gång hittade, och vad han skulle säga om han såg det idag kan vi bara gissa oss till...

Vinter på riktigt!

Ja, jag vet att alla sociala medier svämmar över av vackra vinterbilder, men jag kan bara inte låta bli..

Det är minsann ingen överdrift att påstå att vintern anföll oss på bred front. Visst är det onödigt kallt för när utomhustemperaturen sammanfaller med den som är i frysen, då känns det lite väl kallt om nosen. Visst tillhör jag de där som glatt har uttalat orden "det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder", men vissa delar av kroppen är det svårt att skydda mot kyla, typ nästippen.

Om man nu vågar sig ut så är det ju bara så vackert! Jag blir alldeles lyrisk av att se snön glittra i solskenet. Dessutom har det plogats upp vägar på isarna i stan (det finns ju en del vatten i Karlstad) där man kan åka skidor, skridskor eller bara promenera. Det är ju lite häftigt att ha såväl skidspår som naturis för skridskoåkning mitt i stan.

Här och där finns också fastfrusna saker som väntar på våren. Nu är det säkert många fler som väntar på våren, men den kommer, det gör den alltid även om den kan kännas långt bort ibland.

Även bostäder står och väntar på våren och nya hyresgäster. Det är ju lite småkyligt i vissa hus under vintermånaderna...

Vi är säkert många som tycker att det är onödigt kallt, även om jag vet att de som bor i norra Sverige har det betydligt kallare än vad vi har, men bara för att ni ska få tycka det är riktigt varmt så kan jag upplysa om att den andra februari 1966 visade termometern -52,6 grader i Vuoggatjålme. (Plötsligt känns de där ynka sjutton minusgraderna som rena värmeböljan) Om någon mot förmodan inte skulle veta var den här platsen ligger (det kan ju finnas någon!) så är det några stugor som ligger på Polcikeln.

Nåja, den här vintern kan nog ta slut fortare än vi anar, den brukar ju inte stanna så länge, tids nog blir det säkert "vanligt vinterslask" igen. Men visst är det härligt att alla pulkor, bobar, skidor och skridskor har fått plockats fram, åtminstone ett tag den här vintern.

Fler poäng eller inte...

Det är frågan, kommer det att bli fler poäng att lägga till samlingen eller inte. Jag har ju kommit på den ypperliga idén att försöka studera på distans kommande termin. Idén i sig är det väl kanske inget fel på, det är ju bara det att det hela inkluderar en dator som måste fungera och som jag måste förstå! Tanken är att jag ska läsa till mig några poäng i ämnet "Svenska som andraspråk" och förhoppningsvis kan det bli många intressanta frågeställningar och intressant litteratur.

Problemet är dock att det inte är sådär himla enkelt att förstå var man ska hitta alla "rum" där saker och ting ska ske. Inte nog med att jag har svårt att hitta i en vanlig korridor, inte sjutton blev det enklare på datorn. Jag lovar att man kan gå vilse där också! Den stora skillnaden är att när jag äntligen hittat rätt plats i en riktig korridor så är jag i alla fall framme och stannar där. När det gäller datorn så kan jag ju råka trycka på fel knapp någonstans och vips så är jag utslängd ur det nämnda rummet och måste börja leta igen! Och just det här tar aningens mycket tid och energi...

Ja, ja, det är helt självvalt och jag lovar att jag ska försöka! Den här veckan har jag börjat med att lyssna på olika föreläsningar, och det är ju rätt bekvämt att välja själv när man vill lyssna. Och om något händer kan man ju alltid trycka på paus och fortsätta när det passar. Lite värre blir det väl kanske då det är dags för det där som kallas seminarium. Då jag ska lyckas koppla upp mig en bestämd tid i ett bestämt "rum" tillsammans med alla andra. Det ska bli mycket intressant att se om det lyckas.

Som sagt, det är ingen annan som har bestämt åt mig, så det är helt frivilligt och visst ska det bli intressant bara allt fungerar. Och visst är det fascinerande med en teknik som gör att man kan läsa samma kurs oavsett var i världen man befinner sig.

Fish Head Curry

Ytterligare något på temat "typiskt singaporianskt" är maträtten "Fish Head Curry". Mat är något oerhört viktigt över huvud taget i Singapore, och en av de olika lokala rätter man kan hitta är just curryrätten med ett fiskhuvud som huvudingrediens.

Rätten har funnits i sin nuvarande form i drygt 50 år, då den först serverades på en liten indisk restaurang. Att servera fiskhuvud i curry var restaurangägarens sätt att försöka tillgodose den kinesiska befolkningens önskemål och med en blandning av indiskt och kinesiskt så blev resultatet en typisk singaporiansk rätt, nämligen "fiskhuvudscurry".

Det är precis vad det låter som, ett fiskhuvud i sås. Det serveras oftast tillsammans med ris. Glöm nu inte att curry i det här fallet innebär en stark sås med massor av olika kryddor, inte alls som vi svenskar tänker oss curry (så glöm alla associationer med  "kyckling i curry", det är en helt annan smak).

Det finns förvånansvärt mycket kött på ett fiskhuvud. Man börjar med att skrapa ur kinderna, fortsätter att skrapa av resterande kött tills bara det bästa av allt återstår på den här gastronomiska upplevelsen, nämligen ögonen!

Jag har ätit rätten ett antal gånger och ja, det är gott och det är absolut något man bör testa om man är här. Nu måste jag erkänna att jag har svårt för mat som tittar på mig, och jag har inte riktigt förstått tjusningen med att tugga i sig ögonen, men man måste ju inte ta till sig alla seder...