Visst kan det vara käckt att rycka lite på axlarna och säga att "jag klarar mig så bra utan det, så...", men det stämmer inte riktigt. Det har ju gått så långt att det är väldigt mycket omkring oss som faktiskt bygger helt och hållet på internetanvändning. Inte minst det där med kontakter! Alla tar på något vis för givet att man går in på nätet med jämna mellanrum och kollar av mailen, eftersom det är där de flesta meddelanden dyker upp.
Det är ju till och med så att flertalet idag har mailen med sig i telefonen, som alltid är påslagen, och förväntas svara inom loppet av några minuter, annars är risken överhängande att vederbörande blir anmäld som saknad!
Sedan har vi allt annat, saker som ska tas reda på, biljetter som ska bokas, räkningar som ska betalas, telefonnummer eller adresser ska hittas, öppettider ska kollas... listan kan göras hur lång som helst med saker som många av oss använder internet till.
Den genomsnittlige internetsurfaren tillbringar dryga två timmar varje dag med att befinna sig ute i cyberspacen, och då är de flitigast besökta platserna facebook, youtube och google. Och om vi inte vill besöka de platserna, så fanns det årsskiftet 2012/2013 en del att välja på, bara de aktiva se-domänerna uppgick då till 1,2 miljoner.
Annars så står troligen facebook för en stor del av surfandet världen över. Enligt en undersökning publicerad på IDG.se från april 2012, var det 845 miljoner som besökte fb någon gång/månad och 500 miljoner varje dag. Jag erkänner villigt att sedan flytten till Singapore så tillhör jag en av de där 500 miljonerna dagligbesökare. Det är ett fantastiskt och enkelt sätt att hålla kontakten med släkt och vänner som befinner sig på andra platser runtom i världen.
Vidare så innebär ju bloggandet i sig att internet blir mer välbesökt jämfört med tidigare. Bara genom att ha präntat ner det här inlägget har ju såväl google som några andra domäner fått ytterligare besök.
Vad gör man då om man, som jag, hastigt blir utan tillgång till världen där ute bara sådär? Jo, i mitt fall sällade jag mig till alla andra som tillbringar eftermiddagarna på något ställe där man har tillgång till internet. En kopp kaffe på ett närliggande shoppingcenter blev min räddning i några dagar. Sedan återvände min man, och av någon underlig anledning så fungerar det hela igen...
Jag erkänner att jag är beroende! Man känner sig lite isolerad och avskärmad utan internet.
SvaraRaderaTur för din del att det finns internetcafé.
Ja, och till och med hela shoppingcenters med fri uppkoppling!
RaderaInternet är verkligen beroendeframkallande. När vi var i Las Vegas nyligen kostade det 12 dollar per pryl och dygn att köpa till internetuppkoppling. Eftersom alla i familjen ville ha det skulle det kostat 48 dollar per dygn och det kändes helt vansinnigt, så det fick bli en sväng till olika fik då och då istället, precis som för dig...
SvaraRaderaJa, inte till vilket pris som helst - såå nödvändigt är det inte!
Radera"Beroende" är ju ett synnerligen värdeladdat ord. Internetberoende är dock ett beroende som jag både kan hantera och stå ut med. För mig, i min fysiskt begränsade tillvaro, dessutom ett ovärderligt fönster ut mot världen.
SvaraRaderaNej, nu ska jag betala månadens räkningar. Via internetbanken förstås.
Ett "beroende" av det vänligare slaget...
RaderaEtt beroende på gott och ont ;o))
SvaraRaderaDom veckor som jag jobbar har jag begränsad tillgång till internet, och det är skönt... För jag kan tillbringa många timmar vid datorn på dom lediga dagarna. Då sällar jag mej till dom där 500 miljonerna.
Det kan faktiskt vara riktigt skönt att vara utan ibland, men bara när jag vill själv!
RaderaVisst är man Internetberoende! Dels är det allt praktiskt man gör, söker information osv. Men sedan är det ju socialt också! Jag kan klara mig utan Internet en dag utan att få panik (i alla fall på semestern) men sen börjar det komma krypande... ;)
SvaraRaderaStämmer bra...
RaderaBeroende låter mindre bra, men jag förstår precis vad du menar, eftersom jag har ca 12 timmar framför datorn dagligen...
SvaraRaderaDu har helt rätt, bara ordet "beroende" gör att det känns väldigt negativt, men om man tar det på rätt sätt så gör det kanske inte så mycket...
RaderaAmen! Jag har till och med gått så långt att jag ogärna besöker en butik UTAN hemsida (såvida det inte är ett spontanbesök :))
SvaraRaderaLite otäckt är det om man tänker efter...
Radera