Bara att besöka teatern är värt en hel del, när man går in genom den rätt oansenliga entren möts man av ett hav av ljus och rymd.
Själva musikalen var ok, men inte mer. Den består visserligen av mycket bra musik och dans, men inte så mycket mer. Den följer filmen i stort från början till slut utan så stora förändringar. Artisterna är, som vanligt när det handlar om musikalartister, fantastiskt duktiga på det de gör. Här finns röster som är helt enorma, här finns också dansare som gör en insats som är oerhört bra. Men på något vis räckte det inte ändå, det blev "lite platt".
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men det kan ju vara så, att trots att filmen har några år på nacken (1987) så finns den rätt tydligt någonstans i minnesutrymmet. Och det kanske inte är så enkelt att mantla Patrick Swayzes insats som den mycket charmige Johnny. Och när Gareth Bailey, i egenskap av rollfiguren Johnny, spänner ögonen i Babys far med de numer mer eller mindre filmhistoriska orden "Nobody puts Baby in a corner", blir det lite fel...
Men som sagt, det är en fantastisk upplevelse att gå på teatern och musiken var riktigt bra. Sedan ett stort plus till orkestern som satt lite ovanför så man faktiskt kunde se dem till och från, plus det faktum att jag somnade med textraden "I´ve had the time of my life" ringande i öronen tyder på att det ändå var en underbart härlig kväll!
Det låter ändå som en fin upplevelse, men jag förstår att det inte riktigt kan bli som filmen. Patrick Swayze och Jennifer Grey hade något speciellt ihop och jag hade också saknat dem! Jag tittar faktiskt på I´ve had the time of my life på YouTube emellanåt - härlig video!
SvaraRaderaJust den låten är något speciellt!
RaderaDet såg pampigt ut. Jag minns hur jag lurade med en killkompis på filmen. Han är riktigt anti mot den typ av filmer. Han överlevde. Jag tyckte den var charmig.
SvaraRaderaJust ordet "charmig" beskriver den rätt bra egentligen. Något förutsägbar kanske...
RaderaHar inte riktigt kommit underfund med i vilket livs/levnadsskede jag var i när jag såg Dirty Dancing -87. Men den filmen har "satt sej" i min kropp. Tror nämligen inte att den sitter i bara hjärnan... :o) Varje cell i min kropp reagerar när jag hör musiken från den. Helt galet, tycker jag själv när jag tänker så där vuxet och nyktert på saken.
SvaraRaderaVet inte hur många gånger jag har sett filmen... Och den är ju rätt banal egentligen ;o) Men musiken och dansen har mej i sitt grepp.
Och ingen annan än Patrick Swayze ska säga: "Nobody puts Baby in a corner"..... ;o)
Alldeles rätt - det är bara en som kan säga det så det låter "som det ska" ;)
RaderaDet låter riktigt bra! :-)
SvaraRaderasv:
tack, det hade jag! :-D
Som sagt, den var inte fantastiskt bra, men absolut sevärd och det var en härlig kväll!
Radera