Tioman...igen!

Som sagt, det är härligt med besökare som vill ha ressällskap! Just den detaljen resulterade i ytterligare några härliga dagar på den fantastiska ön Tioman utanför Malaysias östkust.

Precis som förra gången handlade det om ljuvliga dagar med mycket sol, värme och en himla massa snorklande i badkarsvarmt vatten som är så salt så det är näst intill omöjligt att lämna ytan även med hjälp av bensprattel av högsta kvalitet.

Många är de, de där färgsprakande fiskarna som simmar omkring där nere i godan ro. Jag har visserligen aldrig simmat omkring i ett akvarium, och risken att det någonsin kommer att inträffa är väl rätt liten, men jag har en känsla av att om det mot förmodan skulle inträffa, så skulle det vara precis samma känsla som det är att snorkla omkring bland alla gula, blå, lila, gröna, röda, prickiga och randiga fiskar i alla storlekar.

Inte heller den här gången blev det några undervattensbilder som kommer att göra mig berömd, men nu hade jag åtminstone kameran rättinställd!

Någon haj blev det inte, men man kan ju inte lyckas varje gång... Inte heller lyckades jag träffa på några sköldpaddor, men en ny bekantskap blev det - jag såg stingrockor! Dessa fantastiska fiskar som rör sig så majestätiskt där de ser ut att flyga när de kommer. Jag lyckades få en av dem på bild, men när jag hittade de lite större, gul/blå som gömde sig under en sten hade jag naturligtvis inte kameran med, men som sagt, man kan ju inte lyckas jämt...

Den här gången bodde vi på en lite mindre, mycket trevlig och mysig resort precis vid havet, och eftersom det ligger på västsidan var det ett antal kvällar med solnedgången som skådespel, vilket naturligtvis förde med sig ett antal bilder á la 70-talsaffisch.

Här finns alla sorters människor, allt från de som reser med en liten ryggsäck med en sarong, ett linne och en snorkel till de som byter klänning varje kväll. Men det är ju det som är lite av charmen, att kunna sitta och titta på olika karaktärer och fundera på vem det är, vad de gör och var de kommer ifrån. (Jag är inte helt säker på att jag vill veta vad som fantiserats ihop om mig!)

Det är i alla fall lite spännande att resa i den här delen av världen där ett klockslag inte har så stor betydelse. Klockan ett kan lika gärna innebära halv tre, och det där med tidtabeller till färjan bara är ett spel för galleriet. En aning frustrerande för oss tidsberoende västerlänningar kan det vara, men man får ta seden dit man kommer, så det är bara att rätta in sig i ledet och försöka förstå att färjan som kommer en timme efter utsatt tid faktiskt inte är den man ska åka med, utan det är "neeext ferry"...

Nu är det bara en vecka kvar till nästa resa och då handlar det om ett resmål där troligen enda chansen att få uppleva samma vattenvärme är att ställa sig i duschen, för då är det nämligen dags att styra kosan mot Sverige för årets svenska sommarvistelse!