Brobyggarna

Alla jag pratade med som läst Jan Guillous "Brobyggarna" höjde den till skyarna och sa att den var så fantastiskt bra, så mina förväntningar när jag började läsa kan kanske ha varit för högt ställda, för någon   "bokupplevelse utöver det vanliga" kan jag inte påstå att jag fick.

Det är en bok som spänner över 1900-talets 20 första år och om man ska förutsätta att herr Guillou håller vad han lovar, så kommer det att bli fler böcker som kommer att täcka in hela århundradet i formen av en släktkrönika.

Det hela handlar om de tre fattiga fiskarsönerna ifrån Nordnorge som, när deras far omkommer till havs, blir tvungna att ta arbete i staden. Där kommer livet att förändras å det drastiskaste för dem alla tre och de kommer att skiljas åt för att hamna i olika delar av världen.

Ok, det är en intressant bok historiskt sett. Man får som läsare lite inblick i vad som hände under 1900-talets första två decennier. Det handlar om såväl politik och teknik som Europas kolinalisering av Afrika och första världskriget, och så långt är det bra och intressant.

Sedan måste jag säga att själva historien och intrigen inte var speciellt spännande. De norska superbröderna lyckas med allt de företar sig, från att som 11-årigar bygga ett vikingaskepp utan verktyg till att skjuta flest och störst elefanter, konstruera och bygga bäst järnvägsbroar och att vara bäst på att segla och fiska samt att de naturligtvis även kan föra sig i alla sammanhang, oavsett vilken samhällsklass de umgås i. Visserligen finns det en bror som försvann i ett tidigt skede, han flydde till London efter att ha erkänt sig som homosexuell, men hans superegenskaper kommer vi troligen att få läsa om i nästa bok i serien.

Nej, jag tyckte inte speciellt mycket om boken. Jag kände att det blev alldeles för mycket av det mesta, ingående beskrivningar av brobyggen och alldeles för många beskrivningar om hur man bäst skjuter om man ska döda en elefant.

Den har sina bra avsnitt också, men tyvärr så tog superbröderna och den förutsägabara intrigen över. Med detta inte sagt att jag inte kommer att läsa nästa bok när den kommer, jag kanske måste se hur det går i alla fall, man ska ju aldrig säga aldrig...