"Styckerskan från Lilla Burma" är Håkan Nessers femte och sista bok i raden av böcker om polisen Barbarotti från Kymlinge.
Redan på första sidan hittar Barbarotti hittar sin älskade hustru Marianne död vid sin sida en morgon och sedan är sorgen en röd tråd som går genom hela boken. Hur han ska lyckas ta hand om hus och alla barnen och samtidigt klara av sitt arbete.
Av sin chef blir han satt på ett gammalt fall, där ingen kan riktigt avgöra om det är ett fall som behöver tas upp, eller om det bara är en slags terapi för den sörjande Barbarotti.
Det finns flera olika fall som flätas ihop, en mördad make, en försvunnen man och en förgiftad sverigedemokrat. Frågan är hur de hör ihop, eller om de hör ihop över huvudtaget.
Jag har tyckt mycket om de andra böckerna om Barbarotti, men jag är inte lika förtjust i den här. Det blir lite för mycket av den grubblande Barbarotti, det tar överhanden på något vis. Visserligen skruvas slutet till åt oanade håll, men det räcker inte till, det är i alla fall inte någon bok jag känner att jag blev sådär väldigt begeistrad i, fast ändå en helt ok "lagombok" att försjunka i ett tag.
Jag har lite svårt att bestämma mig om jag gillar Nesser eller inte. Vissa böcker är riktigt bra (t ex de om Van Veeteren) medans andra är riktigt dåliga (t ex Kim Novak badade.....) De om Barbarotti har jag inte läst.
SvaraRaderaKram
Jag har läst många böcker av honom, och de flesta har jag tyckt mycket om, bland annat just Kim Novak, men just den här kändes inte som någon jättehit.
RaderaHar inte läst nån av hans böcker än.
SvaraRaderasv:
Visst är det härligt! :-)
Ha en riktigt bra helg! :-)
Det finns många bra böcker att hämta här (i alla fall om du frågar mig...!)
RaderaKonstigt nog gillade jag hans språk, lyssnade senast på hans bok "De ensamma" den kan du testa bättre!
SvaraRaderaJust den är den enda Barbarotti jag inte läst, men den ska jag absolut läsa - har tyckt mycket om de andra!
RaderaJag älskar Håkan Nesser. Kim Novak badade aldrig... är suverän. Därför har jag så stora krav på den gamla läraren och tyckte precis som du när det gällde den avslutande delen med Gunnar. Här kom han inte upp i sin egen höga klass. Ingen dålig bok men... den klart sämsta Barbarottiboken.
SvaraRadera