Härlig bioupplevelse

Jag tillhör inte de som går på bio speciellt ofta, men nu helt plötsligt verkar det finnas en uppsjö filmer som jag vill se. Om det ska hinnas med var det ju dags att börja beta av dem och först ut blev Ulf Malmros film "Min så kallade pappa".

Jag har sett alla hans tidigare filmer och med bland annat "Smala Sussie" och "Bröllopsfotografen" i bagaget så var det med höga förväntningar jag sjönk ner i biostolen. Och jag kan lugnt påstå att jag inte blev besviken.

En fantastisk film (trots att det varken finns någon anknytning till Värmland eller någon skådespelande "Pölsa") som innehåller såväl sorg och glädje, kärlek och besvikelse som hopp och förtvivlan.

Filmen handlar om gravida Malin som inte träffat sin pappa sedan hon var liten. Då det strular till sig med pojkvännen och hon plötsligt står utan boende, beslutar hon sig för att söka upp den far hon egentligen aldrig haft. Hon hittar honom på China Teatern, en halvmisslyckad skådespelare. En smått alkoholiserad och självupptagen man som inte har tid för någon annan än sig själv. Då Malins nyfunne far får en hjärnblödning står hon som enda anhörig och får plötsligt ta hand om en pappa som hon aldrig tidigare haft någon kontakt med.

Det är en film med fantastiska skådespelarinsatser och Vera Vitala som spelar Malin är så underbart bra i sin roll som Malin. Att hennes pappa spelas av Mikael Nyqvist gör inte saken sämre, han är som vanligt oerhört övertygande i sin roll. Sedan finns det ett helt koppel av kända skådespelare i övriga roller, men Vera och Mikael bär filmen hela vägen.

"Min så kallade pappa" känns som en lite annorlunda film om man jämför med Malmros tidigare filmer, men även om det är en film som bygger på ett mycket tänkvärt tema, så finns det tack och lov även här några små doser av "Malmroshumor".

En underbar film som finns kvar efter man har lämnat biosalongen...