Sandflies - en pina mitt i paradiset

Man säger ju att även solen har sina fläckar och visst är det så. Det finns vissa saker man kan vara utan även på dessa omkringliggande paradisöar. Inte så många, men en absolut helt onödig detalj är sandflugorna! De är visserligen små, men ack så otrevliga.

Jag tillhör kategorin människor som alltid utsätts för bett oavsett om det handlar om myggor, knott eller just dessa otrevliga små strandmarodörer. Eftersom jag nu vet med mig att jag är en sådan är jag alltid fullt utrustad, fast ibland räcker det inte riktigt till...

Det var väl den enda nackdelen jag kan komma på med vistelsen på Besar, där fanns det gott om sandflies. Huruvida det berodde på att vi smakade väldigt gott eller för att vi var de enda godsaker som gick att uppbringa på stranden vet jag inte, men många bett blev det.

Jag var i och för sig förberedd på det, men trots det hann ett antal med att hugga in på mig mellan besprutningarna av min lekamen. Det värsta med de här betten är att de kliar så infernaliskt och om man börjar riva blir de väldigt lätt infekterade .Låter man dem "bara" vara så ger de sig så småningom, men de sitter kvar länge. Mycket längre än myggbett och åtgången av tea tree oil i lindrande syfte är stor just nu...(för övrigt en fantastiskt användbar vätska)

Det fanns även flygande varelser av en mer intressant variant på ön, nämligen fladdermöss. Den art som kallas "Island Flying Fox". Dagtid hängde de i kokospalmerna upp och ner insvepta i sina vingar och rätt som det var talade de om var de befann sig genom att ge upp några slags jätteskrik. Om orsaken var att grannen försökte ta deras plats eller om de drömde mardrömmar vet jag inte, men något hände i alla fall med jämna mellanrum.

För övrigt så lät de riktigt mycket i skymningen när de började röra på sig samt i gryning när de återvände till sina sovplatser. Förmodligen hade de väldans svårt att komma överens om vem som skulle sova var, men bara de väckt upp oss och upplyst oss om att de var tillbaka och att de nu skulle inta sovställning så somnade de sött hängandes i palmgrenarna.

Det är så häftigt att se dem hänga där i träden och att se dem börja sträcka ut vingarna för att sedan ge sig iväg. De är ju inte speciellt små, även om det är svårt att få det att framgå på bild. För övrigt är jag inte ens säker på att ni ser att det är fladdermöss på bilderna, men bättre än så blev det inte. (Det var ju det där med naturfotograf och så...) Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord - det är fladdermöss som hänger där bland bladen!

Något som inte jag lyckades med, men däremot en av mina kompisar gjorde, var att fånga en som flög på bild, och det var verkligen häftigt att se dem ge sig iväg på kvällen...