Lill-Tarzan å jag

Boken "Lill-Tarzan och jag, en berättelse från världens bästa land" är skriven av skådespelaren Johan Hedenberg och handlar om honom själv. Johan blev troligen känd för många av oss i och med sin medverkan i 80-talsserierna "Lackalänga" och "Varuhuset". Sedan dess har han medverkat i åtskilliga filmer och tv-serier.

I boken beskriver han sin uppväxt i Grimsta och Vällingby. En uppväxt där det hade stor betydelse hur man såg ut och vem man umgicks med. Slagsmål, småstölder, lärare som slogs och föräldrar som hotade med rotting och barnavårdsnämnden. Allt finns med utan krusiduller.

Författaren beskriver sina kompisar och vi får möta Lill-Tarzan, Ubbe, Marre och många andra som alla betytt något speciellt. I bokens början återser han sin barndomskompis Ubbe, en delvis tandlös Ubbe som rotar i papperskorgarna och efter viss tvekan bjuder Johan honom på en kopp kaffe innan han själv seglar förbi kön in till Café Opera...

Det visar sig senare, att det inte bara är Ubbe som hamnat snett, utan när Johan är 50, får han veta att det är 28 stycken av hans barndomskamrater som inte längre är i livet. Författaren ställer dock aldrig frågan hur det blev så, utan konstaterar istället att det blev så.

Boken hoppar mellan olika decennier och det finns ingen kronologisk ordning mellan kapitlen. Ibland är det småpojkar som är på bio eller cyklar till badet, ibland befinner vi oss i nutid tillsammans med den vuxne Johan Hedborg och hans egna barn.

Det är en bra bok, en bok som man kan le igenkännande åt i vissa bitar och samtidigt fastnar leendet någonstans halvvägs innan det når munnen. Men man kan ju inte låta bli att fundera över om det verkligen är en berättelse från "världens bästa land". Och frågan är om jag kommer att kunna se Johan Hedenberg på tv-skärmen utan att se honom klättra i träd med Lill-Tarzan, slåss med Ubbe eller sitta bakom trummorna i Marres band...