Oönskade grannar

Jag anser mig vara en djurvän och försöker ta hand om djur och natur efter bästa förmåga, men även det kan ha sina gränser.

Vid stugan har vi väldigt många grannar som vi egentligen inte tycker sådär väldigt mycket om. Visst är de flitiga och de underhåller sina bostäder något alldeles fantastiskt bra plus att de verkar aldrig tröttna på att arbeta. Så långt är allt väldigt bra, men om de kunde hålla sig till sina egna och låta oss vara ifred! Det är väldigt svårt att kunna sitta utan att de kommer och stör, och det är minst sagt enerverande! Nu har jag bestämt mig för att förklara krig mot mina grannar!

Det jag pratar om är de myror som bygger sina stackar på tomten och har bosatt sig mellan huset och sjön vilket är något irriterande om jag säger så... Ja, jag vet att de var där före oss och jag vet att de bör få fortsätta bo och att de har byggt upp ett enormt samhälle där i och under stacken, men jag vill inte ha den kvar där!

Det är med väldigt dåligt samvete jag sitter och planerar mina illdåd och hur jag ska kunna förstöra tillvaron för de små liven. Min första plan var att försöka flytta stacken i höst, det vill säga ta den i skottkärran och helt enkelt hälla ut den i skogen, men jag vet inte om det fungerar. Nu hörde jag att man kan köra ner ett spett i stacken och röra om så de stackarna(!) fryser i vinter och vill flytta av den anledningen.

En annan metod skulle kanske vara att skaffa en liten gröngöling eller björn som kan äta upp de små varelserna. Kanske ingen ultimat idé, men tanken är ju bra... Jag antar att det är ungefär vad som har hänt i fallet med den övergivna bostaden jag hittade i skogen. Kanske inte just björn, men den har förmodligen drabbats av någon annan hungrig varelse. Precis så skulle jag vilja att mitt grannhus såg ut. Elaka tankar? Ja kanske, men man kan ju inte vara snäll hela tiden...

Mina böcker och jag

Jag har, som så många andra, ett speciellt förhållande till böcker. Jag skulle kunna trassla in mig i ett långt inlägg om böckers och texters betydelse för oss, hur man kan använda olika typer av texter, och hur en text kan vara så mycket mer än en bok, men det tänker jag inte göra! Jag tänker inte bli speciellt djup alls, ni behöver inte vara oroliga.

Jag tillhör de som älskar att tillbringa tid i affärer fyllda med böcker, gärna antikvariat där det finns en  speciell bokdoft. För visst kan det dofta böcker. jag tror det påminner lite om den doft som fanns i det gamla biblioteket där vi tillbringade rätt mycket tid under skolåren. Det var ett gammalt hus, med en minst lika gammal bibliotekarie, där det fanns gott om skrymslen och vrår där man kunde kuckilura efter skolans slut. Att bibliotekarien inte var speciellt förtjust i ungdomar stoppade oss inte, utan man skulle kunna säga att det gjorde det hela mer intressant. Vi lånade kanske inte sådär väldigt mycket böcker under den här perioden, men vi befann oss i biblioteket, och det var en mycket speciell miljö. När de några år senare byggde ett nytt, ljust och fräscht bibliotek på orten var det inte alls lika spännande längre.

Jag tror att min känsla för bokdofter härstammar från de här åren. På gott och ont! Jag har numer en bokhylla som troligen har lite av den där gamla unkna bokdoften över sig. Det kanske är dags att skiljas från gamla Ulf Lundell-böcker från 70-talet eller samlingen av Stephen Kings romaner, av vilka många är i pocketformat och ramlar isär när man öppnar dem. Jag förstår inte att det ska vara så himla svårt att skiljas från böcker!

Numer försöker jag ge bort böcker som jag köpt och läst innan de slår rot i bokhyllan. Jag tänker ju i alla fall inte läsa dem mer än en gång! Dessutom så läser jag alltid någon bok på "paddan" som jag lånar från biblioteket och laddar ner. Det är ju fantastiskt behändigt, men visst är det lite tråkigare att inte ha den där boken att bläddra i. Därför har jag numer för det mesta två böcker på gång, en elektronisk och en "riktig", och visst är det behändigt med de där elektroniska som varken tar plats eller samlar damm, men de blir liksom aldrig "på riktigt"...

emoji eller bildtecken från Japan

Jag antar att det är fler än jag som använder sig av de där små söta symbolerna som kallas "emoji" i samband med att det skrivs meddelanden med hjälp av mobiler och datorer. Det finns ju så himla många olika varianter att välja på! Sedan är det väl inte alldeles säkert att de används på rätt sätt, men det kan väl inte vara så himla noga, eller?

Jag ramlade över en quiz införd i DN i somras om just denna företeelse och för skojs skull så testade jag (bara för att) och det gick väl sådär. Jag erkänner att jag inte använder dem som "man ska", men jag tycker fortfarande att de är söta och jag inbillar mig att de jag "pratar" med på det här viset förstår vad jag menar (i alla fall ungefär!). Sedan kan jag inte låta bli att fundera över betydelsen på vissa, till exempel när de ska användas. Det där med gristryne, när och varför? Om någon av er skulle ha lust att testa era kunskaper i ämnet, så finns quizen här. Om någon skulle ha en massa tid över som ni inte vet vad ni ska göra med alltså...

För att tillföra lite onödig kunskap också (man vet aldrig när den kan komma till användning, rätt som det är så sitter någon i stolen hos Richard Sjöberg), så kommer ordet "emoji" från japanskan och består av två ord, "e" som betyder bild och "moji" som betyder tecken.

Emoji-bilderna som används idag har inte funnits sådär hiskligt länge, men däremot så var det redan 1982 som :-) kom att bli symbolen för en humormarkör, vilken sedan följdes av en radda liknande tecken. Och frågan är om inte de är enklare att använda på rätt sätt jämfört med en vansinnigt häpen katt, ett leende ansikte med horn eller en hoppande delfin, men visst är de roliga att använda och rätt söta är de ju också... ;)

Tillbaka igen!

Jodå, jag kom fram som jag skulle och har varit tillbaka i nästan en vecka vid det här laget, och jag har fortfarande fullt sjå med att försöka upplysa knoppen om att det inte är dags att gå upp klockan fyra på morgonen! Ok, jag vet, ett typiskt i-landsproblem, och jag antar att jag får ta den smällen!  mig Har jag nu tänkt att både ha och äta kakan får jag väl skylla mig själv.

Jag har i alla fall njutit i fulla drag av den friska luften och inser hur underskattat det egentligen är att aldrig behöva fundera på om man kan dra djupa andetag när man befinner sig utomhus. Nu kan det ju vara tur att jag inte gått omkring och tagit alltför många djupa andetag där ute, för med tanke på den ansenliga mängd vatten som fallit från skyn den senaste veckan så kunde det ha medfört viss drunkningsrisk.

Vattenmängden har medfört att vi blivit med tillfällig oönskad pool vid sommarstugan och eftersom denna pool blockerar ingången till utrymmet under huset ser jag med blandade känslor fram emot att vattnet sjunker undan så det går att öppna dörren för att se hur det ser ut på insidan. Det är ju bara att inse att det där med vädret rår vi ju inte på, så det är inte så mycket att göra åt i nuläget. Nu är ju även det här ett av alla i-landsproblem vi kan brottas med, med tanke på hur världen ser ut idag kanske jag ska vara glad att jag i alla fall har en husgrund, även om den innehåller vatten... Då är det betydligt trevligare att titta på vattnet åt andra hållet, det som liksom ska finnas där!

Nåja, vatten kan ju även vara bra för tillväxten av vissa organismer i naturen, och efter en helt underbar skogspromenad i det vackra septembervädret som hade vänligheten att titta fram några dagar, insåg jag att de där gulingarna även finns i modell XL.

Men visst är kan septemberdagar vara helt underbara. och att sådana dagar ha möjlighet att ta med  svampkorgen och ta sig ut i skogen och njuta av luft och dofter, det är verkligen livskvalitet!

TCM - en repris!

Här håller hazen oss i ett fast grepp och det lockar inte sådär väldigt mycket att göra några längre utflykter utomhus. Försäljningen av luftrenare och munskydd har skjutit i höjden de senaste dagarna och just nu verkar det inte heller vara någon ljusning i sikte.

Eftersom jag åker tillbaka mot Sverige i kväll så lär det inte bli några nya vackra Singaporebilder den här gången då det mesta är insvept i ett grått dis, så istället tänker jag göra en liten latvariant och slänga in ett begagnat inlägg. Efter gårdagens inlägg från Chinatown så kom jag att tänka på den gången då jag inhandlade och tillagade sjögurka. En märklig erfarenhet...

För det första så var jag tvungen att få instruktioner om hur den skulle tillagas, och det var en mycket engagerad expedit som berättade utförligt om denna procedur. En procedur som tog flera dagar faktiskt. Den torkade sjögurkan skulle kokas upp i omgångar och för varje omgång så växte den lite, blev mer och mer geléaktig och blek. Efter sista uppkoket då den var färdig att äta så var den väl cirka 15 cm lång, alldeles mjuk och blek i färgen... I say no more... Aptitligt? Knappast...

Hur som helst så är det här med TCM väldigt spännande och som utlovat för er som känner att ni har lust, här kommer ett gammalt inlägg i ämnet:

TCM

TCM är varken en ny telefonvariant eller benämning på en motorväg i Singapore - det står helt enkelt för "Traditionell Chinese Medicine".

Om man försöker hitta vad det är, så finns det hur mycket som helst skrivet om denna urgamla behandlingskonst och skillanden mot vår västerländska läkekonst beskrivs bland annat så här:

Västerländsk medicin bygger på att identifiera och angripa en sjukdom/patogen för att sedan eliminera den 

Medan kinesisk medicin:

Analyserar förändring av kroppen. Förändringen framkallar obalans i kroppen som indikeras genom signaler. Karaktärer av olika signaler kallas för symptom, och för att bota symtomen måste balansen i kroppen återskapas.

Inom TCM använder man sig av puls- och tungdiagnostik, alltså, bara genom att studera tungan ska man kunna se vilka organ i kroppen som inte mår bra. Likadant så ska det gå att kontollera massor bara genom att analysera pulsen. Något som jag tycker är bland det mest spännande inom det här, är alla olika örter och annat som ska vara bra för alla olika symptom.

Om man tar sig en liten bit bort från själva markaden i Chinatown så hittar man alla olika "medicinaffärer". Här dräller det av örter och andra ingridienser som är bra mot allehanda krämpor. Här finns ginseng, gojibär, lakritsrot, ingefära, rosenrot, sjögurkor, muskotnöt, svampar och en massa annat, i våra ögon mer eller mindre konstigt, allt i en salig röra.

Det är helt fantastiskt om man, mot förmodan, hittar en expedit som pratar hyfsad engelska och som är villig att berätta om olika oljor, teer, piller och allt det andra som finns.

Olika kinesiska oljor som hjälper mot både det ena och det andra går att hitta, bara man är beredd att gå omkring och lukta som mormor och morfars gamla vick-tuber gjorde, alternativt som en vandrande kanelbulle.

Sjögurka är något som ska vara bra mot det mesta och bara sååå nyttig! Eftersom jag måste testa, och går på det mesta, så var jag ju tvungen att köpa denna mystiska tingest och koka. Det var inte bara, vill jag lova...den ska kokas under flera dagar, med ett dygns mellanrum, vattnet ska bytas och för varje gång växer den och blir mer och mer oaptitlig. Men när den äntligen är klar, så kan den med fördel skäras i små bitar, så att man inte ser den och blandas ner i soppor eller var man nu vill ha den.

Att den är bra råder det ingen tvekan om när man läser om den. På kinesiska kallas den för "havets ginseng" och ska hjälpa mot massor, bland annat ledbesvär, njurproblem, impotens eller högt blodtryck. Fast det är ju faktiskt så, att den går att få i form av piller också, och det kan kanske vara att föredra, för jag kan ju säga som så, att sjögurkekoket spred ingen direkt ljuvlig doft omkring sig i köket...

En färgglad promenad i Chinatown

Många storstäder har ett eget "Chinatown" och i det fallet är Singapore absolut inget undantag. Här, där dessutom just kineserna är den största etniska gruppen har den väl absolut ett berättigande. Nu var det i och för sig britterna som en gång gav området dess namn, men det lever kvar än idag även om det inte är just där den kinesiska delen av Singapores befolkning bor, utan de finns över hela landet.

Att vara på "snabbesök" i Singapore innefattar absolut (minst) ett besök i det området. Dels därför att jag tycker om att gå och strosa bland alla butiker och det är alltid tacksamt att ha kameran med på dessa promenader, inte minst med tanke på alla färger. Och nu känns det som om inläggsskörden från min sida ett tag bestått av grått dis och "jämngrå" politik, så nu behövs det lite färg i tillvaron!

Det som i dagligt tal kallas "Chinatown" är egentligen en liten del, men det är där de flesta turister hamnar som söker sig däråt. Här är det väldigt gott om butiker med färgglada saker som kan inhandlas, såväl sådant som kan vara bra att ha som sådant man verkligen kan fundera över om man behöver (lite som på Ikea, med andra ord).

Här finns allt i en salig blandning, närmare bestämt det mesta man kan komma att tänka på... Och naturligtvis vilar det en viss doft av frukten durian över delar av området, vilket är ungefär lika mysigt som om någon skulle öppna surströmmingsburkar på platsen.

Mitt i alltihop hittar man Buddah Tooth and Relic Temple där man gå in och titta på all prakt och dessutom kan man ta en sväng upp på taket där man hittar en av världens största bönetrummor. Mellan templet och den stora inomhusmarknad som finns här ligger ett torg där man alltid sitter äldre män som spelar olika typer av brädspel.

Man hittar också mängder av spännande affärer fyllda med allsköns kinesisk medicin. Att prata med någon här om vilka typer av olika mediciner som finns och vad de innehåller kan verkligen vara spännande.

Dessutom finns naturligtvis affärer med olika torkade varianter av födoämnen. Här kan det vara riktigt kul att gå omkring och fundera över vad som ligger i alla säckar och lådor, och ibland är jag inte helt säker på att man vill veta det...

Oavsett om man kommer hem med något nyinköpt eller ej så är det en färgglad och på många vis underhållande promenad i de här kvarteren.

Inga större överraskningar...

Nej, några större överraskningar kan man väl inte påstå att valresultatet medförde. Sittande parti (PAP) sitter som väntat kvar i orubbat bo. Det som möjligen skulle kunna vara lite åt överraskningshållet är i så fall att de vann med större marginal än väntat. Många var det nog som ändå trodde att oppositionen skulle knipa åt sig några fler platser i parlamentet än vad de tidigare hade. Men så blev inte fallet. Faktum är att de istället vann med större marginal än vid valet 2011, närmare bestämt med nästan 70% av alla röster! Efter årets val har PAP (People´s Action Party) 83 av 89 platser i parlamentet så någon större konkurrens har de väl inte där...

Det finns många som anser att anledningen till att utlysa nyval så snart efter den gamle landsfaderns död var för att många skulle rösta på "gamla meriter" och med facit i hand var det säkert ett smart drag. Nu kan det nog kanske komma att dröja fem år till nästa val, vilket är gränsen inom vilken nästa val måste ske.

Här håller fortfarande "hazen" oss i ett järngrepp. PSI-varningarna duggar tätt och den stickiga röklukten kliar i näsan när man går ut. Inte kul! Förhoppningsvis kommer det att lätta inom en nära förestående framtid, även om det känns rätt avlägset just nu...

Valdag

Idag är det alltså valdag i Singapore. Man räknar med att innan de 832 röstlokalerna stänger klockan åtta i kväll så ska 2.46 miljoner singaporianer ha lämnat sin röst. Eftersom det är obligatoriskt att rösta för samtliga som fyllt 21, så är det väl hyfsat enkelt att räkna ut hur många det handlar om. Om någon nu skulle bestämma sig för att inte rösta kommer vederbörande att bli registrerad och bortplockad ur framtida röstlängder. Inte heller har denne någon möjlighet att senare göra politisk karriär om planen var så.

Nu finns det faktiskt en möjlighet om någon missar att uppfylla sina plikter denna dag. Det finns nämligen en blankett man kan fylla i för att få tillbaka sin rösträtt och det finns fem olika ursäkter som kan tänkas vara godtagbara:

- Arbete utomlands (även affärsresa)
- Studier utomlands
- Boende utomlands tillsammans med maka/make som arbetar eller studerar
- Semestervistelse utomlands
- Sjukdom eller förlossning

Eftersom valet sker idag, en fredag, så är det ledigt och det blir en extra långhelg. Kanske är något att ta efter, varför inte hädanefter ha valet en torsdag i Sverige, så kan ju fredag bli en klämdag - tänk vad himla käckt det skulle vara!

Igår var det för övrigt "Cooling off Day" här. Alltså en lugn dag efter  drygt två(!) veckors valkampanjer. "Cooling off Day" innebär att det är förbjudet att på något vis göra reklam för sitt parti, inga valmöten är tillåtna, inga nya affischer får sättas upp och det får inte heller läggas ut nya poster på sociala medier med något politiskt budskap.

Nu föll det sig inte bättre än att just detta hände igår! Ett flertal valannonser uppdaterades på Facebook och Twitter. Det uppdagades dock i hyfsad tid så att de skyldiga hittades och posterna kunde raderas. Polisen är nu inkopplad och kommer att utreda det hela... Ibland är det fascinerande att leva i ett annat land...

Hur som helst nu ser vi med spänning fram emot valresultatet. Närmare bestämt är det kanske inte så spännande att se vem som ska vinna, men det kan vara lite spännande att se om oppositionen kan tillförskaffa sig lite fler platser i parlamentet den här gången.

Kontrasternas land (och lite mer hazeinformation)

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, Singapore är ett kontrasternas land. Det gäller såväl områden där man hittar allt från ett färgsprakande kaos till kända shoppinggator med perfekt designade märkesbutiker. Det är så underbart att mitt bland alla flashiga höga hus, som sträcker sig högt upp mot himlen, även kunna hitta gamla byggnader. Låt oss bara hoppas att det får förbli så, så att ingen kommer på att alla låga gamla hus ska rivas för att ge plats till fler höga byggnader.

För er som läste gårdagens inlägg om den haze som just nu ligger över Singapore och vill veta lite mer om det hela handlar om finns en bra artikel här. Och visst är det, precis som PB påpekade i sin kommentar, medvetet anlagda bränder där man bland annat bränner ner regnskog för att kunna plantera annat. Ett jätteproblem som inte är helt enkelt att komma till rätta med, inte minst därför att det även handlar om stora företag som ligger bakom...

"Hazen anfaller"...

Nix, det handlar inte om någon nyproducerad skräckfilm, det är verkligheten här i Singapore. Med andra ord är det återigen dags för ett "hazeanfall". Det är ju aldrig sådär jättekul, men om jag får vara lite egoistisk (och det kan man ju få ibland!) så känns det väldigt dumt just nu med tanke på att jag hade önskat två veckor med blå himmel och sol, vilket det är den övervägande tiden, inte dis och stickande röklukt.

Det brinner på Sumatra! Flera stora skogsbränder, det är orsaken till det hela. När det här händer och vinden ligger på häråt så blir konsekvensen det som kallas "haze" och PSI-världet stiger. PSI står för "Pollutant Standard Index" och det mäter några slags partiklar i luften. Jag har inte helt klart för mig (närmare bestämt inte mycket alls!) vilka slags partiklar det är som mäts, men så mycket vet jag, att hälsosamma är de inte. Normalt värde som anses "ofarligt" ligger mellan 0-50. När det går upp över 50 upp till 100 kallas det "moderate" och värden över 100 är "unhealthy". Överstiger värdena 300 då är det "hazardous" och jag antar att jag får vara glad att det "bara" har nått drygt 100 de här dagarna, men det känns alldeles tillräckligt för att det ska vara lite olustigt.

Nu kanske jag inte ska klaga sådär väldigt mycket med tanke på att det enligt tidningen The Straits Times är så många som dryga 25 miljoner människor på Sumatra med omnejd som är drabbade, så jag antar att vårt lidande är en droppe i havet. Och som någon sa, värdena har helt andra gränser i till exempel Peking, då kanske det plötsligt kan vara riktigt hälsosamt med ett PSI-värde på 100...

Nåja, det släpper väl, och varmt är det ju, och det kan ju vara så att jag uppskattar den höga klara höstluften där hemma mer vid återkomsten nästa vecka...

På återbesök i "Arabkvarteren"

Att vara tillbaka i två veckor skulle kunna innebära en massa "måsten", men eftersom det ordet inte är så där särdeles kul, så skulle jag vilja säga att de här två veckorna innebär en massa "villen". Med andra ord, det är en hel hög med saker jag inte måste, men vill göra. Platser att besöka och bara gå omkring och andas in atmosfären, njuta av färger, dofter och ljud. Det här innebär naturligtvis att det kan bli några små repriser när det gäller publicering av inlägg, men så är det, "take it or leave it"...

Jag har under årens lopp hunnit skaffa mig ett antal favoritplatser, och Kampong Glam, eller "Arab quaters" som det kallas, är absolut ett av dem. För den som kan och tycker om att sy måste det här vara så nära himmelriket man kan komma. För egen del är jag ingen hejare på att hantera en symaskin (det närmaste jag har kommit var då jag under en period glatt sydde klädesplagg till döttrarna, men det var innan de blev så stora att de hade vett att protestera), men jag älskar att vandra omkring och titta på alla underbart vackra tyger. Dessutom måste jag erkänna att det är väldigt svårt att komma härifrån utan att inhandla minst en sjal, de finns i så många underbara varianter och kvalitér, så ett antal sådana har det blivit genom åren.

För övrig shopping, så är Haji Lane ett härligt ställe med många små butiker med varierande och ofta annorlunda innehåll. Klart värt ett besök! En trång och inklämd gata, kantad restauranger och mysiga fik, som lever upp på kvällen då folkvimlet tilltar. Här finns även små underbara gränder med vacker graffittikonst på väggarna.

Ordet "Kampong" betyder "by" på malaysiska och "Glam" är namnet på ett slags träd som en gång växte i området. När vår vän sir Stamford Raffles 1822 gjorde sin stadsplan och delade in Singapore i områden, "gav" han det här området till malajer och araber och spåren av det ser vi än idag. Förutom alla butiker så finns här gott om restauranger med arabisk mat och kvällstid är det svårt att undgå den söta doften från vattenpipor.

Kronan på verket är naturligtvis den stora pampiga moskén som med sin lökformade guldkupol och bas tillverkad av flaskbottnar, sträcker sig upp mot skyn i änden av Bussorah Street. (Vill ni veta mer om den byggnaden finns det lite mer i ett tidigare inlägg här)

Som sagt, ett av alla "villen" under mitt lilla höstbesök i Singapore...

"Indisk shop fair"

Uppenbarligen har jag missat något väsentligt under mina dryga fem "expat-år", jag har nämligen aldrig besökt en "shop fair". Det är tydligen en hyfsat populär tilldragelse att spendera lite tid på om man lever som expat i det här landet. Det innebär att ett antal olika butiker, organisationer eller artister ställer ut och säljer sina varor på en stor yta, till exempel en stor lokal på ett hotell. Nu har jag i alla fall gjort mitt första besök på en dylik happening.

Efter ett tips på en sådan av en kamrat, som var där i egenskap att hon ställde ut sina tavlor, hamnade jag på en väldigt indisk variant av det hela. Det var ett par väldigt stora lokaler som fullkomligen dignade av indiska tyger, kläder och smycken. Och jag kan väl säga som så, mycket färg och glitter var det!

Jag upphör aldrig att förvånas över hur stiliga många indiskor är och hur bra de bär upp sin sari, ett cirka fem meter långt tygstycke som på ett speciellt vis lindas runt kroppen för att slutligen bäras lite käckt över ena armen. Jag har i och för sig aldrig testat, men jag är helt övertygad om att det skulle resultera i att jag trasslade in mig så till den milda grad att en räddningsaktion med sax skulle vara en trolig utväg.

Det var oerhört intressant att sitta och studera hur man går tillväga då man provar ett tyg. För det var väl ungefär vad många gjorde, sett utifrån mitt perspektiv. Tyger lindades runt kroppen, hölls upp för att se hur det matchade och jämfördes med andra.

Här fanns inte bara saris, det fanns även kläder i alla möjliga kulörer och med så mycket pärlor och glitter så det räckte och blev över med råge. Även smycken i alla möjliga varianter, mest modell större och även här med mycket glitter. Det mest udda smycke jag hittade var en variant av tofs. Inte en sådan där tofs som sitter på ett halsband och hänger framtill, utan en tofs som satt fast i en slags klämma som skulle fästas i något tyg för att sedan hänga och dingla på ryggen. Snyggt? Nja, jag vet inte riktigt, men originellt var det onekligen.

Det blev några intressanta timmar då vi var två som kände oss lite som svaret på "finn två fel", och hade jag inte vetat bättre så hade jag förmodligen trott att vi befann oss på någon slags galatillställning med tanke på alla olika glittrande klädesplagg som svepte förbi.

För eventuellt intresserade kan jag berätta att jag faktiskt vid ett tidigare tillfälle köpt mig ett dylikt tygstycke men jag måste erkänna att det inte inhandlades med avsikten att försöka snurra in mig i det, utan det används som bordsduk...

Dags för val i Singapore

Den 9:e augusti firade Singapore 50 år som självständig nation och resterna av det firandet kan fortfarande ses lite här och där. Det är gott om flaggor som vajar från balkongerna, och vimplar som talar om att det är här framtiden finns sitter uppe lite överallt. Och eftersom det alldeles strax är dags att gå till val så får de säkert vaja vidare ett tag till.

I Singapore är det obligatoriskt att rösta, det är med andra ord inte så konstigt att man hade ett valdeltagande på 93% vid valet 2011. Val till parlamentet ska ske vart femte år. Innan någon nu hinner börja räkna och konstatera att det inte alls är fem år sedan det förra valet, så är det närmare bestämt så, att val ska ske inom fem år. Den här gången var det innan den första januari 2017, men det blir alltså redan nu.

Presidenten kan ta ett beslut i samråd med premiärministern att upplösa parlamentet och med tre månaders varsel utlysa nyval. Att det sker just nu finns det en hel del åsikter om. En rätt vitt spridd sådan är att presidenten behöver ha ett val så snabbt som möjligt efter 50-årsjubileet, medan befolkningen fortfarande minns allt som varit under de gågna 50 åren och kommer ihåg förre landsfadern Lee Kuan Yew och fortfarande vill hedra hans minne genom att rösta på "rätt" parti.

"Rätt" parti i det här fallet är PAP (People´s Action party) som styrt landet sedan självständigheten 1965 och idag har 81 av parlamentets 87 valbara platser i parlamentet. (Och då ska ni veta att det var partiets sämsta val i historien!)

I valet 2011 ställde sex olika oppositionspartier upp men endast ett (Worker´s party) lyckades ta sig in i parlamentet och fick sex platser. Och även om det inte råder någon större tvekan om vilka som kommer att vinna valet, så ska det ändå bli lite intressant att se resultatet.

Det är väl kanske inget lätt uppdrag att försöka ta sig in som opposition i det här landet. Det finns de som hävdar att valkretsarna görs om utifrån förra årets resultat. Kretsar där PAP fått dåligt stöd upplöses och delas upp i andra. För det här har jag absolut inget annat belägg än rykten, men det känns kanske inte helt omöjligt. Troligen underlättar det dock för andra partier att kunna använda sig av olika sociala medier eftersom tidningar, tv och radio är rätt hårt kontrollerat av staten.

Vem hade trott att vi skulle få vara med om två val i det här landet, inte jag i alla fall, men nu är det så. Den 11:e september (som dessutom blir "röd dag" i almanackan) ska Singapores befolkning bestämma vilket parti som ska leda landet några år framöver. Nu är det troligen inte så att det blir speciellt dramatiskt, inte med våra ögon sett i alla fall, hos oss kan ju ett val vara rätt ovisst in i det sista, här är kanske inte fallet riktigt så...