"Indisk shop fair"

Uppenbarligen har jag missat något väsentligt under mina dryga fem "expat-år", jag har nämligen aldrig besökt en "shop fair". Det är tydligen en hyfsat populär tilldragelse att spendera lite tid på om man lever som expat i det här landet. Det innebär att ett antal olika butiker, organisationer eller artister ställer ut och säljer sina varor på en stor yta, till exempel en stor lokal på ett hotell. Nu har jag i alla fall gjort mitt första besök på en dylik happening.

Efter ett tips på en sådan av en kamrat, som var där i egenskap att hon ställde ut sina tavlor, hamnade jag på en väldigt indisk variant av det hela. Det var ett par väldigt stora lokaler som fullkomligen dignade av indiska tyger, kläder och smycken. Och jag kan väl säga som så, mycket färg och glitter var det!

Jag upphör aldrig att förvånas över hur stiliga många indiskor är och hur bra de bär upp sin sari, ett cirka fem meter långt tygstycke som på ett speciellt vis lindas runt kroppen för att slutligen bäras lite käckt över ena armen. Jag har i och för sig aldrig testat, men jag är helt övertygad om att det skulle resultera i att jag trasslade in mig så till den milda grad att en räddningsaktion med sax skulle vara en trolig utväg.

Det var oerhört intressant att sitta och studera hur man går tillväga då man provar ett tyg. För det var väl ungefär vad många gjorde, sett utifrån mitt perspektiv. Tyger lindades runt kroppen, hölls upp för att se hur det matchade och jämfördes med andra.

Här fanns inte bara saris, det fanns även kläder i alla möjliga kulörer och med så mycket pärlor och glitter så det räckte och blev över med råge. Även smycken i alla möjliga varianter, mest modell större och även här med mycket glitter. Det mest udda smycke jag hittade var en variant av tofs. Inte en sådan där tofs som sitter på ett halsband och hänger framtill, utan en tofs som satt fast i en slags klämma som skulle fästas i något tyg för att sedan hänga och dingla på ryggen. Snyggt? Nja, jag vet inte riktigt, men originellt var det onekligen.

Det blev några intressanta timmar då vi var två som kände oss lite som svaret på "finn två fel", och hade jag inte vetat bättre så hade jag förmodligen trott att vi befann oss på någon slags galatillställning med tanke på alla olika glittrande klädesplagg som svepte förbi.

För eventuellt intresserade kan jag berätta att jag faktiskt vid ett tidigare tillfälle köpt mig ett dylikt tygstycke men jag måste erkänna att det inte inhandlades med avsikten att försöka snurra in mig i det, utan det används som bordsduk...