Morfar skrev inga memoarer

Att skriva biografier och memoarer har på något vis blivit "rätt inne" och de flesta "före dettingar" producerar något i den vägen. Däremot kanske det inte är så vanligt att man gör det som rätt nybliven 30-åring och under tiden man är mitt i karriären. Det är dock precis vad miljöpartisten Gustav Fridolin har gjort, fast ändå inte.

"Morfar skrev inga memoarer" handlar visserligen om Gustav Fridolin och det är en biografisk roman, men den handlar egentligen inte om författaren utan om dennes namne, nämligen om hans morfar och en resa från 20-talets Sverige fram till nutid.

Det är en varm roman som berättar på ett ömsint vis om en älskad morfar som bevisligen betytt mycket för författaren. Hur denne "fattigpåg" och oäkting tar sig från den lilla skånska byn där han växer upp till den stora staden Malmö där han så småningom skapar sig ett namn och en egen herrekipering.

Resan startar i ett klassamhälle på 20-talet och tar sig via folkhemmets utveckling fram till nutid. Jag antar att beskrivningarna av samhället under de olika perioderna i morfaderns liv är gjorda utifrån vad författaren fått berättat för sig, men för egen del har jag lite svårt att känna igen mig i de beskrivningar av 70-talet som finns i boken.

Man kan läsa boken rakt upp och ner, men visst kan det vara svårt att undvika de värderingar som lyser igenom, men oavsett vad man tycker så är det en mysig bok som man mycket väl kan läsa oavsett egna värderingar.