Djävulens tonsteg

Året är 1978 och den elvaårige Jimmy mördas precis innan han ska öva med gosskören i kyrkan. Polisen börjar kartlägga Jimmys bekantskapskrets från bästa kompisen Elias, mellan vilka det rådde någon slags hatkärlek, till körledare och kyrkpersonal samt den lite mer suspekta umgängeskrets Jimmy omgav sig med.

Samtidigt ska en ökänd bankrånare friges efter ett avtjänat fängelsestraff och ju längre polisutredningen pågår, desto mer är det som tyder på att den undre världen har kopplingar till kyrkan och kanske även till mordet på Jimmy.

”Djävulens tonsteg” är den första boken i en trilogi av författaren Hans-Olov Öberg om den unge Elias och polisen Benny Modigh. En polis som är udda på så vis att han besitter vissa övernaturliga förmågor att ”känna stämningar” hos andra. Elias är en speciell pojke som resonerar och tänker på ett vis som är mycket ovanligt för en 11-åring.

Jag är inte helt säker på vad jag tyckte om boken. Stundtals riktigt bra och stundtals blev den bara konstig. Den stora behållningen var nog alla tidstypiska beskrivningar. Eftersom jag är uppväxt under den tid då handlingen utspelar sig var det med många igenkännande leenden jag läste om händelser i världen och vad tv-tablån hade att erbjuda.

En helt ok bok men utan att på något vis avslöja något så kan jag tillstå att jag inte tyckte om slutet. Det blev lite konstigt och förtog lite av den tidigare handlingen. Trots allt så tänker jag nog ändå ge nummer två i trilogin en chans, bara för att…

Boken presenteras som en ”spänningsroman” och jag kan inte låta bli att fundera över skillnaderna mellan spänningsroman, kriminalroman och deckare, eller om det inte finns några skillnader alls egentligen?