Kaffe med rån

Gamlingar på ett äldreboende som tröttnat på att behöva bli inlåsta, få dålig mat och tvingas äta piller för att hålla sig lugna, samt bestämmer sig för att se till att få det bättre, de handlar Catharina Ingelman – Sundbergs bok ”Kaffe med rån” om. Idén är kul, hur de plötsligt inser att man har det bättre på ett fängelse än vad de har det på sitt eget boende och således bestämmer sig för att begå brott för att på så vis hamna i fängelse, absolut underhållande men på något vis håller det inte ända fram.

Märtha är den drivande bakom det som de själva döper till ”pensionärsligan”, vilkas första uppdrag blir att kidnappa konst från Nationalmuseum för att sedan av kräva museet en lösensumma. Det ena leder till det andra och fler brott begås av dessa rullatorförsedda gamlingar. Polisen tror att de har att göra med en utstuderad konstliga och har stora problem med utredningen.

Det är en småtrevlig bok även om det ibland blir väl mycket av rullatorer och planering. Det verkar vara nya trenden inom feelgood-genren, det där med att ”äldre kan”. Kanske var det Jonas Jonassons 100-åring som blev startskottet för den lavin av sådana böcker som verkar finnas på marknaden.

Vill man ha något lättläst och småkul så är ”Kaffe med rån” ett bra val även om det inte känns som en bok som på något vis kommer att gå till historien. Sedan finns det faktiskt vissa bitar i den som verkligen manar till lite eftertanke, det finns absolut detaljer i den som visar en skrämmande verklighet, om än med glimten i ögat.