Många mynt blir det...

Det där med att inte ha myntfack i plånboken är lite av ett otyg om ni frågar mig. Det innebär att de valörer som inte är gjorda av papper och som följaktligen inte passar i sedelfacket hamnar i fickan. Det i sin tur innebär att fickorna töms vid hemkomst och slutstationen blir på någon bänk eller i bästa fall i en burk någonstans. Sedan är naturligtvis planen att använda lite av den där högen varje gång det planeras något mindre inköp. Men hur ofta händer det? Med tanke på hur den där mynthögen växer så skulle jag vilja påstå att de inte händer sådär väldigt ofta...

Naturligtvis är det här ett i-landsproblem, men icke desto mindre ett problem. Och dessutom ett problem som aktualiseras på dubbel front i vårt liv. Vid flytten från Singapore uppdagades ett antal myntgömmor som det naturligtvis bara var att ta med till banken, gjort i ett nafs, trodde jag...

För det första var det inte "bara" att gå iväg med dem. Efter att ha konstaterat att vikten på de aktuella mynten uppgick till sju (!) kilo, så förseglades de noga i plastpåsar och med tanke på vikten så blev det "dramaten" i stället för handväska och sen styrde jag stegen mot banken. Mynt togs emot under två dagar i veckan mellan 10 och 12 så där var jag i tid så jag skulle hinna med lite annat smått och gott, för att stoppa lite(!) mynt i en maskin kunde väl inte ta så lång tid... Ack vad jag bedrog mig... Det visade sig att det räknades manuellt!! Sedan blev det små söta högar som ordentligt lades i små plastpåsar som i sin tur förseglades med ett antal häftklamrar. Det innebar att mitt lilla bankärende tog 45 minuter! Himla tur för alla andra väntande kunder att det öppnades ytterligare någon kassa...

Så anlände vi Sverige till nästa mynthög. Nu hade jag faktiskt varit så förutseende så jag börjat sortera redan förra gången vi var i Sverige så här finns mynten vackert istoppade i små, för ändamålet avsedda, rör. De rören använder jag faktiskt då jag handlar och jag har ju fortfarande två månader på mig. Här känns det som att det är en enklare variant jämfört med att gå till banken. Risken är ju att någon behöver ett kvitto på var jag fått alla mynt ifrån...;)

Annars tror jag vi är rätt med i utbytande av svenska mynt och sedlar, bortsett från någon liten bortglömd selma som fortfarande dyker upp här och där.

Hur som helst så funderar jag på att inleda ett nytt liv genom att införskaffa maken en plånbok med myntfack, alternativt låta bli att ha några tillgängliga bänkytor där det går att tömma byxfickorna...