90 minuter med Ryan Reynolds

Nu har jag tillbringat 90 minuter i en iskall biosalong tillsammans med Ryan Reynolds. Med andra ord har jag varit på bio och sett "Buried". Det var en väldigt annorlunda filmupplevelse. Jag trodde efter att ha sett filmen "Phone booth", där en man är fångad i en telefonkiosk i stort sett hela filmen, att det inte skulle gå att göra något liknande, och att samtidigt lyckas göra det spännande. Men jag hade fel!

"Buried" är en film där man är lika instängd som huvudpersonen. Det är en annorlunda känsla att ha precis lika lite kunskap om personerna utanför kistan som han som är begravd i den! Vi är ju vana att kunna bilda oss en egen uppfattning om "the good guy" and "the bad guy". Även om vi ofta tar fel, så kan vi i alla fall tro något! Här är vi totalt okunniga, vi har inga ansikten, inga omgivningar, vi har bara utrymmet inuti en kista, röster via en mobiltelefon och en person som blivit levande begravd.

Detta måste ha varit en jättechansning, risken att det blivit en total flopp måste ju ha varit ganska stor. Jag är dock en av dom som anser att chansningen gick hem och det blev en bra film. Det borde ha varit en hyfsat stor utmaning som skådespelare också. Bara idén att agera själv, utan motspelare, i 90 minuter, måste ha varit "lite speciell".

Jag tyckte om filmen, klart värt ett besök. De 90 minuterna passerar förvånansvärt kvickt och man  lider  med den instängde lastbilschauffören Paul Conroy och hans desperata försök att bli räddad.

Singapore Art Museum

Idag blev det ett besök på Singapore Art Museum på Bras Basah Road. Det är, precis som namnet skvallrar om, ett konstmuseum. Enligt broschyren är det "one of the world´s largest public collection of Singaporean and Southeast Asian Modern and Contemporary Art". Och visst är det stort, precis som de flesta byggnader i Singapore är det stort nog för att gå bort sig i.

Jag anser mig inte på något vis vara en stor kännare av konst, jag har troligen inte rätt öga för att se vad som är "bra" eller "dålig" konst - men jag vet vad jag tycker om! Här fanns ett antal konstnärer som hade sina verk hängda (eller ställda) till allmän beskådan, det fanns dom jag inte tyckte om, dom jag tyckte om och dom  jag mycket om! Jag har konstaterat att det jag fastnade för, och det jag kommer ihåg nu efteråt, är den mest bisarra konsten, den som är lite knäpp, men ändå bra.

Det var tre utställare som jag fastnade mest för. Den förste var Natee Utarit som hade en hel del mycket vackra målningar. Nummer två, Vincent Leow, var något mer bisarr på ett härligt sätt. Samtidigt som det var lite konstigare så var det enklare! Om han hade målat ett svart huvud på grön bakgrund, så hette den "head on green". Om han hade målat ett huvud täckt av ben så hette den "head and bones", det var så enkelt att till och med jag kunde förstå!

Den tredje, och den som gjorde mest intryck på mig hette Sriwanichpoom och arbetade med fotografier. Han hade en serie "the pink man" som verkligen handlar om en rosa man! Han själv, klädd i rosa med en rosa shoppingvagn förekommer på alla bilder, allt ifrån vanliga vardagsbilder till bilder från massakrer och hängningar, en mycket makaber men spännande blandning! Om man söker på "pink man begins" hittar man en sida där hans rosa-man-fotografier finns, det kan faktiskt vara värt ett besök!

Det är trots allt så, att även om jag inte är en person som kan sitta på en pall mitt på golvet och titta på en målning i 15 minuter för att riktigt förstå den, så tycker jag det är kul att titta på olika sorters konst. Och jag uppskattar den faktiskt, fast på mitt eget sätt!

Tankar kring bloggandet

Så har jag då hållit på med det ett tag, bloggandet alltså. Jag måste säga att jag tycker det är kul att skriva ner lite upplevelser, tankar och funderingar. Sedan är det klart att det är ännu roligare när jag vet att det faktiskt finns några som läser det jag skriver - tack allihop!

Nu ska jag dock bekänna en sak, att alldeles friktionsfritt och utan tandagnissel är det ju inte! Själva skrivandet är det inga problem med, och jag har ju till och med lärt mig lägga in bilder. Inte så illa av en som inte är speciellt bevandrad i datavärlden. Ni ska veta att jag faktiskt en gång hade en elev som tyckte jag var så hopplös att han påstod att om jag hade suttit vid en dator så var det tip-ex på skärmen! Appropå det, undrar om det finns någon marknad för tip-ex numer...

Som sagt texter och bilder är inga större problem, men sen då?? Jag har roat mig med att kikat lite på div. bloggar, den ena tjusigare än den andra. Det finns bilder och text lite överallt, länkar och extra sidor, mappar, flikar, presentationer, bildspel och en massa annat som ser väldigt proffsigt ut. Så vill jag att min blogg också ska se ut och det är nu problemen kommer! Det är ett, i min värld, nytt språk, en massa ord som inte ingår i mitt vokabulär. Ni vet sådana ord som troligtvis på ett mycket enkelt och smidigt sätt förklarar hur man gör för att få bloggen att innehålla något av det ovan nämnda. I det här läget hade det troligen varit väldigt bra att varit på jobbet, där hade det helt säkert funnits massor med elever som kunnat tala om för den här tröga skallen hur man gör.

Nåja, skam den som ger sig! Jag ska fortsätta försöka snitsa till det lite, men det tar nog ett tag till innan det händer något revolutionerande...tills dess får ni stå ut med att den här bloggen är en mycket enkel blogg med texter och bilder i "ett rakt nedåtstigande led".

A fine country

Singapore är "a fine country", det råder det inga som helst tveksamheter om. Just den texten" Singapore is a fine country" kan ses på alla möjliga ställen. Speciellt på div. souvernirer som muggar, underlägg, t-shirtar, dörrskyltar etc. Själva grejen med detta är att det kan ha två olika betydelser.

Å ena sidan är det "a fine country" för att det är ett fint och bra land. Det är rent och snyggt, skräp- och klotterfritt, inga sopor som ligger och dräller, det finns inte ens löv på gatorna. (Bortsopandet av löv från gatorna utförs för hand med borste och skyffel av de som är anställda just för detta ändamål) Det är också ett land där det är bra och enkelt att leva.

Sedan har vi den andra sidan av "fine-countryt", och det är naturligtvis alla böter! Här är det mesta bötesbelagt. Och det skulle troligen vara svårt att komma undan med ett "det visste jag inte" om man skulle göra något otillåtet, eftersom man hela tiden blir upplyst genom skyltar som sitter överallt.

Det känns som om inte mycket lämnas åt slumpen, de flesta företeelser som skulle kunna företas är ofta uppradade på förbudsskyltar. Ett exempel på just detta är i Mount Farber Park, där det finns en träbro "Henderson Wave", som förbinder två toppar med varandra. Bron är ca 270. lång och på sina högsta ställen 36m ovanför markytan. Det är en träbro som är byggd som en våg - därav namnet - som böljar fram på ett sätt som jag tror skulle kunna vara de flesta skateboardåkares dröm...

...men här hinns inte ens tanken tänkas, för innan man kliver på bron sitter skylten! Skylten som dödar alla planer på att ta en tur på bron men något annat än skor på fötterna!

Mission completed!

Så har vi då haft vår första middagsbjudning i detta land!" Middagsbjudning", är väl förresten att ta i, men vi har i alla fall haft några vänner på besök som har fått något att äta.

Tanken var att vi skulle göra något enkelt och kvickt, och det delvis med tanke på det något underutrustade kök vi är begåvade med. Detta enkla resulterade i inte mindre än fyra vändor till affären för att lyckas få det vi behövde, för att i alla fall lyckas hyfsat med det vi förutsatt oss att genomföra. (Det kan vara så att de som arbetar i den affären har fått en liten sned uppfattning om vad vi västerlänningar roar oss med på helgen...) Har konstaterat att även det lilla enkla kan vara nog så komplicerat om det inte finns det som behövs.

Sista vändan till affären var för att inhandla en brödrost som visade sig vara en rätt nödvändig attiralj om vi skulle lyckas med våra "enkla laxtoastar", vilka för övrigt toppades med basilika och inte dill ovanpå den lite sötaktiga sour cream som klickades ut ovanpå laxbitarna. Efter denna lite speciella förrätt blev det den mycket svenska (!?) rätten kycklingfilé med rotfrukter och tsatsiki, och efterrätten bestod av glass och fruktsallad. Kanske inte heller det speciellt svenskt, men helt ok!

Dukningen fungerade alldeles utmärkt - vi kompletterade med några papperstallrikar där det fattades, och besticken diskades mellan de olika rätterna. Eftersom det inte var något som lagades på spisen så gjorde det  inget att det bara finns en liten kastrull i skåpet, så den får väl vara utan sällskap ett tag till! Glasen räckte också till, visserligen inte samma sort, men ändå...

Som ni kanske har räknat ut så blev det alltså ingen resa till IKEA, utan den här helgen fick Ingvar klara sig utan vårt bidrag, det ordnade sig ju ändå, precis som jag sa!

Fish head curry

Jag brukar alltid säga att jag inte äter mat som tittar på mig. Nu har jag gjort ett undantag! Eftersom en av Singapores berömda maträtter heter "Fish head curry", så var jag ju faktiskt tvungen att göra ett litet avsteg från min princip och testa.

Precis som namnet säger, så handlar det om ett fiskhuvud i currysås. Visst låter det utsökt, eller?? Nej, det är väl inte det första vi tänker på att anrätta om någon skulle be oss att laga mat. Fisken som används till denna maträtt är "Red snapper", som faktiskt helt enkelt heter "röd snapper" på svenska, och som jag aldrig har hört talas om. Nu har jag i alla fall kollat upp denna firre, och den lever i Mexikanska golfen och vid den amerikanska ostkusten. Det är en slags aborrfisk som kan bli upp till en meter och väga 23 kilo. Med andra ord, en rätt stadig sak! Tänder har den också, dom syntes tydligt när maten låg där och blängde på oss i currysåsen!

Till denna lite speciella rätt blev vi rekommenderade att ta in vanligt ris och något bröd. Det visade sig vara ett bra val för man behövde definitivt något som neutraliserade styrkan i curryn. Den var jättestark - i alla fall i min värld...

Jag vet att även ögat på fisken anses vara en delikatess, men där gick gränsen! Jag försökte faktiskt, men något sa stopp...Nu tror jag inte att det är så mycket mat just där så det gick bra ändå. Det fanns gott om fiskkött att äta, så mätta blev vi och gott var det. Helt klart värt att testa! Kom nu ihåg att inte låta fler fiskhuvuden förpassas till soporna, dom går alldeles utmärkt att använda!

Lunchgäster

Vi har bjudit hem gäster på mat! På söndag har vi lovat en singaporiansk familj att de ska få komma hem till oss och äta. Det kändes som en väldigt kul och bra idé. Eftersom vi har varit hos dom tidigare tyckte vi att det var dags nu och att "slänga ihop lite mat" är väl inga problem...

Så var det plötsligt någonting som slog mig, och jag började titta i skåpen i vårt kök. Jag kan väl inte direkt skryta med att ha ett välutrustat kök i Sverige heller, men något bättre än det vi har här är det ju. Nu insåg jag plötsligt att jag ska laga mat åt sex personer med hjälp av en 1-literskastrull, en ugnsform som visade sig vara till bakning och inte får vara i ugnen om det är varmare än 200 grader samt en liten söt stekpanna som man kan steka ett ägg i... Låter lite som om det skulle kunna bli en tårtbotten med en liten omelett på, och lite ris på toppen! Vem vet, kanske går att saluföra som den "typiska svenska söndagslunchen".

Nästa lilla problem, är att vi inte heller har porslin för att vara sex personer runt bordet - fast å andra sidan kan man säkert äta på olika tallrikar och dricka ur olika glas, för så gör vi ju alltid i Sverige!? Nu finns det säkert de som med bestämdhet hävdar att jag skulle absolut kunna duka så, och jag erkänner att det nog är på det viset. Fast i det här fallet kanske jag ska undvika det med tanke på att jag nu ska försöka representera Sverige.

Ju mer jag funderar på det, desto mer lutar det åt att det blir en typisk svensk lördagsutflykt imorgon - till IKEA! På något vis ska väl detta lösa sig, eller som vi säger i Värmland: "Dä årner sej, å öm dä inte årner sej så kvetter dä"!